Vi som är introverta blir ofta missförstådda.
Vi uppfattas som sura eller blyga, tråkiga eller rentav oförskämda fast vi kanske bara inte har något vettigt att säga för tillfället eller så lyssnar vi så intensivt att vi ser sura ut. (Så är det för mig i alla fall, haha)
Det bästa "straffet" när jag var liten var när jag skulle gå till mitt rum. Jag fick vara ifred i flera timmar och läsa, lyssna på musik, måla osv. Jag har fortfarande ett stort behov att vara ensam. Numera är det ganska sällan jag har tillfälle att vara ensam i lägenheten men när det väl händer njuter jag fullt ut! Om jag har mycket program under veckosluten och träffar mycket folk under helgen måste jag ibland ta måndagen ledigt för att samla ork och "ladda batterierna" så att jag orkar.
Jag uppskattar också tystnad något oerhört mycket. På landsbygden, mitt i skogen ska jag bygga ett hus.
Jag hatar "small talk". Detta sattes ju verkligen på prov i Usa. Jag tycker inte alls det är obekvämt med "pinsamma tystnader" som så många tycks hata. Ibland säger tystnad så mycket också. Och bara för att jag inte tycker om att småprata betyder inte det att jag hatar att prata överhuvudtaget. Fråga bara min pojkvän, senast för några timmar sedan när vi stod i köket och lagade mat ihop och jag sjöng & dansade medan jag rörde om i spagettikastrullen frågade han om jag inte kan vara tyst. Speciellt på kvällarna, just före vi ska sova, då brukar jag komma på allt möjligt som jag bara måste berätta åt honom MÄSAMA!
(=meddetsamma) Så jag kan nog vara en riktig pladderkäft (?) ibland. Men bara med nära vänner och familj.
Och när det väl gäller, om det diskuteras ämnen vi brinner för, då öppnar vi nog käftarna och säger vår åsikt. Det har jag blivit mycket bättre på och ofta när det t.ex. diskuteras religion eller feminism är jag inte sen med att säga vad jag tycker och debattera. Jag har faktiskt börjat gilla det!
Jag har inte många vänner men de jag har litar jag på och med dem kan jag också prata om allt. Jag får inte mycket ut av ytliga människor som inte har egna åsikter om någonting eller kan prata om något djupare än var de köpte sina nyaste jeans förra veckan.
Personal space är också viktigt för mig. Jag har svårt med stora folkmassor någon längre tid även om jag har utsatt mig själv för det vid t.ex. konserter. Då går det för musiken är så mycket viktigare!
Vi introverta tänker kanske några extra gånger före vi pratar för det kan lätt bli fel. Ofta uttrycker vi oss också bättre i text än i tal. Vi behöver också ofta lite längre tid på oss att bestämma något för om vi gör något förhastat kan vi göra misstag.
T.ex. att skriva det här inlägget har tagit mig mer än en timme och jag var tvungen att radera ett helt stycke text för jag irrade mig HELT bort från ämnet, hehe.
Avslutar med några citat från kända och mindre kända introverta personer!
“I restore myself when I’m alone.” Marilyn Monroe
“You may think I’m small, but I have a universe inside my mind.” ~Yoko Ono
“People say things to me like, ‘It’s really cool that you don’t go out and get drunk all the time and go to clubs.’ I appreciate that, but I’m kind of an introverted kind of person just by nature.” ~ Emma Watson
“E-mail is far more convenient than the telephone. As far as I’m concerned, I would throw my phone away if I could get away with it.” ~ Tom Hanks
“I don’t want to be alone. I want to be left alone.” ~ Audrey Hepburn
“Kindly remove yourself from my personal space. Thanks.” ~ Gemma Correll
“Most inventors and engineers I’ve met are like me. They’re shy and they live in their heads. The very best of them are artists. And artists work best alone…” ~ Steve Wozniak
