Jag kollade nyss klart "The perks of Being a wallflower" och den berörde mig ganska starkt. Jag kollade den främst för att Emma Watson spelar Sam. Filmen är baserad på boken med samma titel av Stephen Chbosky. Den handlar om Charlie, en kille som börjar första året i High school. Hans bäste vän har tagit sitt liv och Charlie är väldigt ensam och deprimerad. Han blir mobbad i skolan och har inga vänner. Tills han blir vän med Sam och Patrick. Jag kände igen mig i mycket som Charlie gick igenom, att känna sig osynlig, känna sig konstig, deprimerad, att bara vilja smälta in i väggen.
Men filmen var inte bara sorglig, den var fin också. Den ingav hopp. Det BLIR bättre. Du kommer hitta likasinnade vänner som kommer att förstå dig och gilla dig för precis den du är. Din tur kommer och du får glänsa. Jag var en late bloomer och började hitta mig själv först i 20 års åldern. I högstadiet var jag helt lost och visste varken ut eller in på någonting. Det BLIR bättre och för mig ÄR det så mycket bättre än vad jag någonsin kunde drömma om då jag låg på botten. Håll inte allt det mörka inom dig, allra bäst är det att prata med någon men om inte du vill göra det, skriv. Det gjorde jag.
Ta hand om er därute!
Godnatt.
