Portfolio

lördag, september 21, 2019

Min förlossning del 1

Här kommer min förlossningsberättelse! Har delat upp den i två delar. Hade alltså haft lite sammandragningar före i kanske en veckas tid men inga andra tecken på att förlossningen var nära. Bebis trivdes bra i magen!

På fredag 30.8 hade jag inbokat tid till förlossningen för övertidskontroll (då var jag i  v.41+3). Vi åkte till Kokkola tidigt på morgonen. Hundarna var nog lite förvirrade över vart vi skulle så tidigt. Väl framme på sjukhuset fick vi sitta i väntrummet en stund. Efter en halvtimme fick vi gå in och dom satte kurvan på mig. Den visade på några sammandragningar och allt verkade bra med babyn. Efter det blev det läkarbesök där det konstaterades att jag bara var 3cm öppen. Vi bestämde oss för att prova ballongmetoden och dom förde in en ballong i mig. Ronnie fick stå och hålla mig i handen, jag tyckte proceduren var väldigt obehaglig.

Nu skulle vi bara vänta på att ballongen skulle falla ut och vi bestämde oss för att gå på stan en sväng. En timme gick vi där och sen ville jag fara hem. På vägen hem började jag känna av starkare sammandragningar. Väl hemma (hundarna var så glada!) sov vi alla en stund. Resten av dagen studsade jag på gympabollen, använde värmedynan, kollade serier och andades genom sammandragningarna. (Försökte också klocka dem nu som då men dom var oregelbundna). Det var annars väldigt svårt att kissa med ballongen, otroligt irriterande när man måste kissa en gång i timmen. Halv sju på kvällen ploppade ballongen ut och sammandragningarna avtog. Blev lite besviken men var skönt att kunna kissa igen och tänkte att jag ska sova ordentligt inatt. 



Inget hände under natten så på lördag morgon åkte vi tillbaka till sjukhuset. Hundarna skulle få vara med mina föräldrar så det var skönt, behövde inte oroa mig över dom. Vi började med ett läkarbesök och det konstaterades att jag bara var 4cm öppen och inget annat hade egentligen hänt. Vi fick välja mellan att fara hem och vänta på att det skulle komma igång av sig själv eller prova ta medicin som skulle sätta igång sammandragningar. Här började jag gråta och tyckte det var superjobbigt att göra det beslutet. Jag ville att nån annan skulle bestämma åt mig, hur skulle jag veta vad som vore bäst? Var jag egoistisk som inte orkade vänta längre, som ville föda nu?! Till sist bestämde jag mig för att prova medicinen och vi fick ett rum. 



Jag fick cytotec tabletter 3ggr under lördagen. Jag fick starkare sammandragningar, men dom var inte lika starka som dom jag hade på fredagen med ballongen. Vi gick på stan igen och firade vår första bröllopsdag en dag i förtid och åt lunch på Pedrinas. Sista dejten som två!



Vi var ganska säkra på att dom skulle skicka hem oss till kvällen men flera timmar efter den sista tabletten hade jag fått egna sammandragningar och dom tyckte jag skulle stanna över natten. Så vi stannade båda två. Jag sov jättebra, sista natten på väldigt länge jag skulle få sova så bra, haha. Tänk om jag hade vetat det då.

Söndag kom och vi skulle ha en vilodag från mediciner och kolla hur allt framskred. Det var en väldigt lång och tråkig dag. Vår doula kom förbi på eftermiddagen vilket var trevligt! Hon masserade mig och det var så avslappnande! Hon fick mig också att gå ut flera gånger på promenader och vi gick i trappor, jag studsade på gympabollen och försökte sova mellan varven.



Jag hade sammandragningar men dom var inte speciellt sjuka eller jobbiga, värmedynorna hjälpte bra. Om inget hade hänt tills måndag morgon skulle det antagligen bli igångsättning då, nu var jag i vecka 41+5. 

Fortsättning följer...

måndag, september 09, 2019

Viggo

För en vecka sedan, tisdagen den 3.9.2019 kl.03:19 föddes vår son Viggo! (Jag gick två veckor över tiden). Han vägde 3510g och var 52,3cm lång! En lång kille med rödblont hår och med sin pappas pussmun! Så söt, hur kan vi vara så lyckligt lottade att få just dig Viggo?
Mammas älskling!

Viggo och pappa!



Viggo & mamma. Han ser ut som en arg farbror här, haha!

Vi kom hem i fredags men var tillbaka på sjukhuset idag för extra blodprov på Viggo. Som tur visade alla värden bra så nu får vi pusta ut. Fysiskt mår jag helt ok, det är klart att kroppen är slut och jag blev klippt så jag har en del stygn, det kommer ta tid att återhämta sig. Men jag har inte superont, det kunde säkert vara värre. Dock är den mentala/psykiska hälsan helt ur balans. Det är mycket att ta in och bearbeta, en ny vardag för hela vår familj och så mycket kärlek och oro för en liten människa. Och sömnbristen är säkert den största boven här. Men jag pratar om hur jag mår med de som är nära mig och ser fram emot hembesöket från rådgivningen på onsdag. Jag vet att det kommer bli bättre snart, nu tar vi bara en dag i taget! 
Jag kommer nog skriva en förlossningsberättelse i något skede men det får ta den tid det tar. Nu ska jag vila för Viggo sover ❤️