December

Minns ni mig? Är det någon som ännu läser min blogg? Imorgon är det julafton, tänk det. Jag ligger och vilar med två trötta hundar bredvid mig. Vi var en sväng till hundparken och det kom en massa hundar dit, jag tror det var tio som mest. Roligt hade dom även om Indy ännu är lite försiktig med andra hundar. Inte med sin syrra dock, hehe. Då är hon nog så stor och tuff. Hon är nu 4 månader gammal och väger redan 12kg och har lååånga ben. Och nästan helt rumsren halleluja! 

I början på december var jag och sålde tvål, doftljus och vykort på julmarknaden här i stan. Jag delade bord med min bästis och det var riktigt roligt. After Eights innergård är så mysigt! Helt ok försäljning också. 

Jag har skrivit brev till mina brevvänner världen runt och pysslat fina julkuvert. Mera om det intresset hittar ni på instagram: lettersfromrainey

Har inte haft så mycket tid som jag velat till den hobbyn men nya tag nästa år. Jag har så många olika hobbyn och projekt jag vill hålla på med dagligen så jag hinner inte göra allt. Ska ännu virka färdigt ett par ylle babybyxor ikväll som ska vara en julklapp till min systerson.

Nu ska jag ta en tupplur bredvid mina gosiga hundar som jag älskar så mycket ❤️❤️❤️

Vårt bröllop: Festen

Det har gått mer än två månader sedan vårt bröllop så nu har ni nog väntat tillräckligt länge på den sista delen - själva bröllopsfesten! Ni kan läsa tidigare inlägg här;

- Bröllopsmorgonen

- First Look

- Bröllopsporträtt

- Vigseln

Vi gifte oss den 01.09.2018 vid Lappfors paviljong. 

Efter vigseln som vi hade utomhus på trappan flyttade vi oss in i paviljongen för festen.

Dukningen blev sist och slutligen en mer avskalad version än min första idé om mossa på borden. Det fanns helt enkelt inte tillräckligt tid för att plocka mossa och jag är nog riktigt nöjd med hur det blev ändå, med hornen, mässingsljusstakarna och björkbrickorna på borden. Och det blev så snyggt med alla loppisfat!

 Min svärmor skapade denna tyllmagi vid vårt bord. Jag ville ha en wow effekt!

 Här sitter vi nöjda (och hungriga hehe) vid vårt bord. Zoey är i sin egen säng och chillar.

Vår toastmadame Elin var fantastisk! Vi hade trott att vissa saker skulle ta längre tid än dom gjorde så Elin fick hitta på lite program sådär spontant. Men det gick bra ändå!

 Här skålar vi!

...och så äntligen fick vi mat! All mat var från Uffes kök och det var så gott!

 Gåvobordet. 

 Älskling Zoey som var så duktig. Men hon behöver aldrig mer fara på bröllop som tur.

 Ronnies barndomsvän Markus höll ett så fint tal.

 ...och svärmor berättade en rolig historia om den gången Ronnie missade flyget från NYC hem till Finland då har var och hälsade på mig....hehe. 

 Sen blev det roliga lekar haha....

 ...och sen skulle vi rita varandra. Här var jag INTE glad för jag kan inte rita haha.

 Ja ni ser själva vad fint ja ritar!

 Vi hade en stor ram med snören var man kunde hänga upp bilder på oss, och skriva en hälsning på baksidan. Lite synd att jag inte har någon bild av hur det såg ut då den var full med bilder, så fint!

 Världens godaste tårta ÅH HERREGUD. Och vacker!

 Ronnie, jag och Zoey ska det föreställa.

Tårtan är från Idas Beställningsbageri i Terjärv.

 Mera roliga lekar, jag gissade rätt, även om jag tvekade vid hans brors ben, haha.

 Försökte hålla mig för skratt. Han gissade också rätt!

 Dags att kasta buketten..

 Som min fina kusin Ellen fick!

Senare när chipsbuffén hade öppnat och drickan tagits fram, var det dags för bandet (Ove and The Lydians) att börja spela och för oss att dansa vår första dans. Vi dansade till "White" av Tim Halperin. Så vacker låt.

Ronnie med sin mamma.

Sen dansade vi, drack och åt gott ända in på småtimmarna.

Tack till er kära gäster för en oförglömlig dag!

❤

Fotograf: Ellen Kivistö Production

Hennes hemsida hittar ni här: ellenkivisto.com

Instagram: ellen.kivisto

Min tredje tatuering

Ett par veckor efter bröllopet tog jag min tredje tatuering. 

"Finding beauty in negative spaces" är namnet på ett album av sydafrikanska bandet Seether. 

Kvällen jag och Ronnie träffades spelades den skivan i bakgrunden hela kvällen. Förutom att jag förknippar den med sjunde november 2009 är det en vacker fras. Att det alltid finns något fint, något att vara tacksam för när allt känns mörkt. Det är sättet jag njuter av naturen, konst, livet, det kreativa. Det vackra runt mig. Som högkänslig är jag känslig för allt och ibland är det så tungt att vara det. Men jag hittar alltid glädjen och skönheten i det vardagliga.... himlens färg, skogens dimma, kvällens trygga mörker. Naturen är något jag behöver varje dag. Skogen, min man och hundarna. 

Det är allt jag behöver.

Zoeys lillasyster Indy

Vi har alltid vetat att vi ska ha fler än en hund i vår familj. Tanken på att skaffa en till hund har funnits i våra tankar länge. Det var en av drömmarna på min vision board för detta år. Sedan maj detta år har jag hållit koll på olika säljsidor och rescue organisationer. Vi hade bestämt att efter bröllopet kan vi seriöst börja fundera på en till hund. Före det var det helt tillräckligt med bröllopsplanering, jobb och en hund. 

Så plötsligt en måndag för tre veckor sedan hittade vi henne. De sötaste, svarta blandrasvalpar! Eftersom Zoey är en mix av flatcoated/golden/husky, ville vi väldigt gärna ha en liknande blandning, för vi tycker ju att hon är perfekt. Sedan jag började söka efter en hund hade jag inte sett en enda flattie-mix, dom är ganska ovanliga. Samma vecka jag såg annonsen åkte jag och min bästis och kollade på valparna. Det fanns en ledig tik kvar och hon var alldeles underbar!

Första gången vi träffades.

Det var ju inte direkt ett svårt val. Vi fick se valparnas föräldrar, allt var prima, alla var friska. Veckan därpå hämtade vi hem Zoeys lillasyster, Indy. 

Hon har nu varit hemma en och en halv vecka. De första dagarna hade jag puppy blues men det har som tur nästan gått om nu. Det blir lättare hela tiden. Det är förstås ganska opraktiskt att bo på andra våningen med en hundvalp och springa nerför trapporna en gång i timmen (ibland ännu oftare) men hon är så duktig. Indy är väldigt energisk, precis som Zoey var som valp. Zoey och Indy har kommit väldigt bra överens. Som bäst sover dom bredvid varandra i vår säng, det sötaste jag sett!

Ibland får vi nog separera på dom och vara med varsin i skilda rum så dom lugnar ner sig. Och leksaker kan vi oftast inte ha framme om dom är i samma rum och övertrötta. Då tar Zoey en leksak och springer undan i hela lägenheten så att Indy ska jaga henne. Så vi har nog fullt upp här, haha.

Men det är tydligen något magiskt med att laga mat för då somnar Indy alltid på köksmattan och sover så länge vi äter. Och nu har Zoey börjat göra det också, heh. 

Det som har varit intressant är det att Zoey har haft höglöp när vi fick Indy hem. Så hon har varit ganska trött och inte sitt vanliga, energiska jag. På ett sätt tror jag det har varit bra.

Ser så mycket fram emot att kunna fara till hundparken med dom tillsammans - där får det verkligen leka och springa. Glad att vi bara bor några hundra meter ifrån parken. Jag har också anmält oss till en valpkurs som börjar samma vecka som Indy blir 12 veckor, i mitten på november. 

Imorgon ska Indy få träffa mommo, moffa och morbror första gången! Mycket roligt att se fram emot.

Vänster: Zoey 9 veckor

Höger: Indy 8 veckor

Indys mamma är en mix mellan polsk vallhund och schäfer.

Indys pappa är en mix mellan flatcoated retriever och golden retriever, han såg nästan exakt ut som Zoey. Ska bli intressant att se hur hennes päls börjar se ut när hon växer. Och hur stor hon blir. Zoey har ju huskyns underpäls så hon älskar snö och vinter men tycker inte så mycket om sommaren. Så jag hoppas Indy får en lite längre och tjockare päls nästa år för nu fryser hon lite grann, kan hända att vi måste skaffa en jacka åt henne. 

Lillasyster stal storasysters ben....Zoey är alltför snäll ibland.