Vi har under mer än ett års tid haft tankarna på att flytta till något större och mera hundvänligt boende. Sen blev jag gravid i december och då bestämde vi oss för att hitta nytt boende innan babyn kommer (bf 21.8).
Nabba, Terjärv - här växte jag upp.
Vi drömde om ett eget hus. Vi gick på några husvisningar här i Jakobstad och började drömma. Vi skulle kunna ha varsitt arbetsrum där vi äntligen skulle ha det utrymme vi alltid drömt om. En inhägnad bakgård för hundarna att leka och springa på. En egen bastu. Ett stort kök. Jag var dock skeptisk till om vi skulle få ett lån med våra inkomster.
Och jag hade rätt. Pga mitt arbetskontrakt som skulle gå ut i april och jag berättade att jag var gravid räknades inte mina inkomster alls. Ronnie som för bara några månader sedan startade sitt företag och ännu håller på med att bygga upp det...vi skulle inte få ett lån. Det var som en kalldusch. Alla våra drömmar gick i kras och jag grät och jag grät. Jag kände mig värdelös, jämförde mig med andra som var lika gamla som jag och hade eget hus och barn och som hade allt det jag drömde om. Varför kunde inte vi få det också?
Jag tog en paus från att googla hus och tänkte på annat istället under några veckor. Fokuserade på handarbetsprojekt och läste tjocka böcker för att fly verkligheten (story of my life lol).
Jag vet inte när det hände men plötsligt började jag tänka i andra banor. Kollade på hyreslägenheter istället. Frågade mig själv; vad är egentligen det viktigaste för oss som familj just nu? Var och hur vill vi bo med ett barn? Vad saknar vi med vår nuvarande lägenhet? Det jag kom fram till var
- på marknivå
- ett till rum så Ronnie kan jobba ifred
- nära familj
Jag älskar att vara hemma men även jag blir galen om jag inte ser vänner eller familj på en hel vecka om jag är sjuk eller nåt. Jag behöver någon typ av socialt liv. Och det finns inte så många här i Jeppis som skulle komma och hälsa på oss under dagarna. Jag har inte många vänner här. Det skulle bli väldigt, väldigt ensamt. Och jag är rädd att jag skulle börja må väldigt dåligt. Det går ju bra nu när jag har ett jobb och trevliga arbetskompisar så jag råkar inte så mycket folk på kvällarna för jag är så trött. Men då jag inte har jobbet kvar - vad gör jag då?
Med vänner på isen i Jakobstad
Så jag kom fram till något som jag alltid var så säker på att jag aldrig skulle göra. Jag skulle aldrig flytta tillbaka till min hemby Terjärv. Jag har nog ett hat/kärlek förhållande till min hemby och jag är knappast den enda. Jag älskar att bo i en småstad, här är jag ganska anonym och det är skönt. Det är en vacker stad som har allt man behöver och ett rikt kulturliv som jag uppskattar. Men hyreslägenheterna är helt klart dyrare här än i Terjärv och det plus närheten till familjen räckte för att vi skulle börja kolla på lägenheter i Terjärv också. Och det är inte riktigt som att vi ”hänger på stan” nå mera än vad som är nödvändigt, vi går väldigt sällan på café. Det vi gör är att handla mat & hundmat, hänga i hundparken och gå långa promenader i Gamla Hamn området. Det är typ vårt liv. Ibland går jag på loppisar och ännu mera sällan går jag och shoppar. Så på det sättet tror jag vi klarar oss med att besöka stan några gånger i månaden istället.
Efter en fb status jag skrev för att få reda på vad som fanns tillgängligt i Terjärv, tog en gammal klasskompis till mig kontakt och det visade sig att han hade en radhustrea på marknivå till uthyrning mitt i byn där hundar var tillåtna! En vecka senare var vi och kollade på den och ytterligare en vecka senare bestämde vi oss för att det ska bli vårt nya hem! Nu kan vi bo lite mera bekvämt men ändå kunna spara lite varje månad och förhoppningsvis få ett bostadslån om några år istället! Det ordnar sig.
Och jag är faktiskt jättetaggad på att flytta tillbaka till Terjärv, det känns så rätt! Tänk att ha föräldrarna bara några km från en och Ronnies bror med familj och hans pappa och våra far & morföräldrar - nästan alla i samma by! Närheten till naturen och skogen med hundarna, det ska bli så mysigt!
Att ha en egen ytterdörr, åh vad skönt! Och en egen terass, vilken lyx! Självklart kommer jag sakna Jakobstad, speciellt min arbetsplats, min bästis och svärmor, hundparken som vi älskar så mycket, garnbutiken, djurbutiken, fara via Mush varje fredag, After Eight och alla bra loppisar. Gamla Hamn skogen och stranden som vi går i varannan dag, fäboda och så mycket mer. Men vi kan alltid hälsa på och vem vet - en dag kanske vi flyttar tillbaka. Tiden får utvisa det. Nu har vi lite mer än två månader kvar i Jeppis och vi ska försöka njuta av tiden! (Även om det är lite irriterande att bo mittemot Masken just nu då grävmaskinerna är där till tio-elva varje vardagkväll). Vårt kvarter rivs ju bara så det passar väl bra att flytta härifrån då!
Bye bye Jeppis!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar