Som i ett vakuum

Det känns som att jag befinner mig i ett vakuum. Jag blev aldrig höstdeppig så den kom väl nu istället. Solen gör mig iaf väldigt glad då den visar sig. Men det känns som att det mesta är suuupertråkigt hela tiden. Kanske jag bara längtar efter våren. Det är så mycket jag vill att ska hända i mitt liv just nu men det går inte. Jag har tusen idéer om vad jag vill göra här hemma men inga pengar. Jag vill så ha en hund och ge den massor av kärlek, och babyfebern är värre än någonsin, jag vill ha en bil så att vi skulle kunna besöka släkt och vänner som inte bor i den här stan. Det är ju inte som att folk vill komma och hälsa på oss heller, alla är så upptagna. Är så jävligt trött på allt, helt enkelt. För att jag känner så här låter jag ju jävligt otacksam men det är jag ju inte. Det är jag verkligen inte. Önskar bara att den här känslan försvinner snart, har varit såhär i två månader och jag är ju inte superkul att vara runt kan jag säga. Vet inte riktigt vad jag ville med den här texten men det är skönt att skriva av sig. Vill inte att någon ska tro att jag lever något perfekt liv. Jag var väldigt deprimerad när jag var 14-15 och jag vet hur fittigt det är. Jag har en hel låda med saker jag skrev under den tiden och det är väldigt mörka saker och där vill jag aldrig hamna igen...

min vecka i instagram bilder