Sju veckor som Viggos mamma

Hej alla, hur är er torsdag? Nu har jag plockat fram datorn första gången sen juli. Dataväskan var helt täckt i damm, haha. Viggo sover i vagnen här bredvid och hundarna kollar ut genom fönstret i jakt på katter att skälla åt. Nu har vi snart bott här i Terjärv i fem månader. Vi trivs så bra här, har inte en endaste gång längtat tillbaka till vår lägenhet i Jeppis. Det är nog så mycket skönare att bo på marknivå med egen ytterdörr. Dock kan jag sakna alla butikerna som fanns nära men det går ju att besöka staden nu som då istället. Men landet vinner helt klart!

Nästa vecka blir Viggo två månader och då ska vi också ha hans namngivningsfest så han får alla sina namn, eller avslöja dem för våra familjer. Namnen kom till mig redan i februari så dom har varit färdiga länge. Så nu när han sover pysslar jag lite grejer till festen. Vi ska ha woodland tema och jag har beställt en tårta från byns bageri, den kommer bli fantastisk! Nu vaknar Viggo här, måste pausa, haha.

Ok, var var jag? Jag har många gånger öppnat bloggappen och försökt skriva om den här första tiden som mamma men jag har inte fått något nerskrivet. Det har varit en omvälvande tid, jag har mått så dåligt....hade baby blues de första 2 1/2 veckorna och det var så tungt med alla hormoner och sömnbrist etc. Fick prata med en familjeterapeut och andra som varit med om samma i en fb-grupp vilket har hjälp otroligt mycket. Man känner ju sig så ensam. Det är först nu, när Viggo har börjat le och jollra och är mera med som jag tycker det är roligt att vara mamma. Och det är helt ok. Allt behöver inte vara rosenskimrande och fantastiskt. Så är det väl sällan.

Jag är så tacksam över att amningen har funkat så bra från början. Har inte behövt ha såriga bröstvårtor eller mjölkstockning. Kände inte ens av när mjölken steg på sjukhuset? Det är konstigt. Han får äta så ofta han vill och går bra upp i vikt så det är skönt!

 Min älskade son!

Här hade jag swaddlat honom ganska bra, trodde jag men nope, slingrande Viggo hade tagit sig ur filten och låg och sprattlade glatt. 

Hundarna är så duktiga runt Viggo. Zoey bryr sig knappt om Viggo, ibland kommer hon och nosar lite på honom. Indy är mycket mer intresserad av honom och vill vara nära honom så med henne får vi vara mer försiktiga. Hon är ju själv ännu valp (1år 2mån) så det kanske påverkar. Det är nog måååånga gånger här under snart två månader jag tänkt tanken att det skulle vara så mycket enklare att ha en bebis utan hundar i huset....men tror det blir lättare med tiden och sen när Viggo växer och kan "leka" med dom. Och förhoppningsvis lugnar Indy ner sig efter sitt första löp och när hon blir äldre. Viggo sover ju bara fast de skäller för fullt här i bland så det är ju tur!

Avslutar med en bild från vår photoshoot igår, hehe. Vi tog foton till tack korten som gästerna ska få på Viggos fest nästa vecka. Ska nog snart skriva färdigt förlossningsberättelsen, jag lovar!
Ha en fin helg!