För några dagar sedan såg jag dokumentären
"The world before her".
Den gjorde mig provocerad, ledsen och förbannad. Jag satt helt seriöst och svor åt dataskärmen.
Den handlar om Indiens två "ytterligheter" om en vill kalla det så. Vi får följa med 19 åriga
Ruhi, som tävlar om att bli Miss India och går en månad lång kurs för att lära sig retorik, att gå som en modell, spruta botox i sig fast hon egentligen inte vill, gå med ett lakan över sig för att en äcklig man ska kunna bedöma vem som har de sexigaste benen....och så vidare.
Vi får också följa med
Prachi som är en 24 årig tränare på lägret Durga Vahini, där 12-25 åriga flickor får lära sig hantera vapen, att alla muslimer och kristna är demoner och ska dödas, att det är kvinnans plikt att gifta sig och producera barn.....och så vidare.
Det är första gången någonsin som ett filmteam har fått komma in på ett sånt här läger. Prachis pappa berättade också att han en gång brände Prachis fot med en glödhet järnstång (så att hon inte kunde gå på en månad) för att hon hade ljugit om att hon inte hade gjort läxorna. Hon däremot är så tacksam för att han lät henne leva när hon föddes fast hon var en flicka.
En ung flicka (högst 13år) på Durga Vahini lägret säger att hon inte har en enda muslimsk vän och att hon är så stolt över det.
"Another young child, attending the camp for the first time, is seen wearing jeans, a rebellious attitude and a mischievous grin. After ten days at Durgha Vahinim she is ready to kill for her country."
"They are all for modernity when it comes to industrialisation, build infrastructure and open economy even when it comes at the cost of trampling over the socio-economic lower denominator and the environment. But when it comes to freedom and equality for women, they believe it is against the Hindutva culture and religion."
"When asked if the camp is a terrorist factory, Prachi casually replies that they don´t have Ak-47 so it can´t possibly be a terrorist camp."
Jag har nu läst flera recensioner och vet inte riktigt vad mera jag ska säga. Det som jag ändå tyckte filmteamet lyckades bra med, var att ingendera "sidan" svartmålades, både det bra och dåliga kom fram med båda två. Personligen kan jag inte för mitt liv förstå hur en kan bli så hjärntvättad att en är beredd att dö för det en tror på och döda andra och skylla det på att en "försvarar sig". Därför och pga mina egna personliga erfarenheter har jag inget som helst positivt att säga om religioner. Därför skrev jag ut mig ur kyrkan.
Religioner har dödat och dödar fortfarande massor (har tyvärr ingen statistik) med oskyldiga människor runt vår värld. Däremot så tycker jag ju att det vore hemskt om Indiens rika kultur försvann pga västerniseringen.
Det här är ju knappast hela verkligheten av Indien och tyvärr (?) har jag aldrig besökt landet så jag kan inte själv komma med så mycket. Vi ska inte tro att de här två verkligheterna är det enda som finns för en kvinna där.
Men jag tror ändå det är en viktigt dokumentär att se.
The world before her finns att ses på Netflix.
Källor:
Review,
theworldbeforeher,
