Crappy days and twenty-eight

Hej på er. Om det nu ens är någon som läser här mera. Ibland vill jag bara sluta blogga för det är så mycket jobb och så lite jag får tillbaka. Men sen vill jag ändå kunna läsa om några år vad vi har gjort och så....även om jag bloggar väldigt lite nu om man jämför med tidigare år. Jag har mycket bröllopsbilder att fortfarande visa er, jag vet. Jag har mått ganska dåligt den senaste veckan så att blogga har inte kommit så högt upp på listan. Det är mycket som händer nu....En hel del oro över hur framtiden kommer bli, vi skulle vilja flytta till nåt större, är trött på att bo i höghus med irriterande grannar, Ronnie håller på och startar företag, jag har tagit min tredje tatuering, jag fyllde 28 i måndags men mådde inte alls bra och tyckte inte det var särskilt kul att fira det....Haft den värsta PMS ever, och igår hade jag stegring och bara sov hela kvällen. Får inte gjort nåt vettigt här hemma. Disken och tvätten bara stirrar tillbaka på mig. Idag fick jag dock väldigt goda nyheter på jobbet! Jag blev ju anställd som vikarie i januari (för 4 månader) och fick sen förlängd kontrakt till sista oktober och nu får jag vara kvar ytterligare 6 månader - till sista april nästa år! Och löneförhöjning också.....what?! Jag var inte förberedd på det alls...jag hade räknat med att bli arbetslös haha. Så det är SÅ skönt, det är verkligen en tyngd som lyfts från mina axlar. Nu kan jag ju också spara mer varje månad så kanske vi kan flytta nästa vår istället? Hoppas det. Nu ska jag sova. Ta hand om er. 

Puppy Blues

Hej från valp-bubblan! Som ni har märkt är min blogg väldigt tråkig just nu och så kommer den säkert förbli en tid. All min vakna tid går åt till Zoey och så ska det väl vara. Det finns inte tid och möjlighet för mig att sitta och kolla tv och virka en hel dag som jag kunde göra för lite mer än en vecka sedan. Våra liv har tagit en totalomvändning och det enda jag önskar just nu är att jag skulle få sova en hel natt ostörd. Det har varit en jobbig första vecka. Inte att det är något fel på valpen, hon är precis som en valp ska vara. Men mentalt, för mig, har det varit en ångestladdad vecka. (addera PMS = yey) Jag har fått puppy blues. Läs mer här. Jag känner igen mig på alla punkter...

ZOEY.

Efter att i timmar ha läst på olika forum om andra som känt precis likadant känns det mycket bättre. Jag trodde jag var den enda. Men så är det aldrig. Och det blir bättre!
Igår blev Zoey 10 veckor gammal och idag blev hon vaccinerad för första gången. Lätt som en plätt, hon märkte ingenting, hon var alltför upptagen med att äta godis. Skönt.
Vi tar en dag i taget och snart får jag sova en hel natt!

Psykisk ohälsa

Texten på bilden skrev jag 19.07.2007. Bilden däremot är nytagen. 

De senaste dagarna har jag läst en hel del om psykisk ohälsa, podden Monday Glory behandlade ämnet i sitt senaste avsnitt (rekommenderar!) och nu har också Yle lanserat en kampanj om psykisk ohälsa, läs mera HÄR.

För mig känns ämnet väldigt viktigt då jag själv har varit deprimerad i flera perioder och just nu är jag också lite sekaisin. 

Jag önskar det skulle bli mera socialt acceptabelt att prata om psykisk ohälsa och att det skulle vara lättare att berätta åt sina vänner och familj när man mår dåligt. Jag tycker det är skitsvårt. Jag har aldrig känt att jag kunnat prata med någon vän eller familjemedlem förrän jag träffade min sambo och han hade liknande erfarenheter och förstod mig. Jag vill inte vara till besvär för någon och låtsas bara att allt är bra fast jag egentligen bara vill dra täcket över huvudet och gråta hela dagen. Jag lyssnar på andras problem men jag berättar aldrig om mina egna. För att det inte känns "så viktigt". 

En sak jag har märkt med att ha en blogg är att folk har slutat fråga "hur är det/hur mår du/vad händer i ditt liv?" för att de tror att de vet allt för att jag har en blogg. Hörni, i min blogg skriver jag kanske om 1% av mitt liv. Och väldigt sällan är det mina innersta tankar och känslor för att det känns alltför sårbart och personligt. Så det skulle vara kiva om då jag frågar "hur mår du?" skulle DU fråga tillbaka "hur mår DU?". För helt seriöst, jag minns inte när någon skulle ha frågat det senast. 

Så, jag tänkte att jag kanske skulle försöka skriva om ämnet lite mer och i samband med de inläggen, dela med mig av mina "dikter" eller vad man skall kalla dem, som jag har skrivit då jag mått skit. Det känns vääääldigt sårbart och personligt men eftersom det är ett viktigt ämne är det kanske värt det om en endaste människa känner sig liiiite mindre ensam i de känslor som jag också har haft. 

//Rebecka

Stress

Hej, hur mår ni?

Själv har jag haft en stressig vecka och inte mått superbra. I måndags började jag och sambon LCHF och det är ingen höjdare att samtidigt ha PMS och vara stressad över andra saker. Men nu på den tredje dagen börjar det kännas lite bättre och mitt sötsug är inte lika starkt. Jag har också jobbat röven av mig idag så jag kan äntligen checka av några punkter på min to-do lista. Skönt!

Jag är väldigt stresskänslig och det kan vara riktigt jobbigt ibland. Yrkesprovveckorna på Axxell ser jag tillbaka på med fasa. Det var ångest på hög nivå och jag bröt ihop totalt varje gång. Klarar inte av sån tidspress och någon som kikar över axeln hela tiden. Ush. Som tur har jag inte behövt stressa över så mycket det senaste året då jag har varit arbetslös. Även om jag har oroat mig över hur jag ska klara mig ekonomiskt har det inte varit stress på samma sätt som då man har riktigt mycket att göra mitt i allt och inte är van med det. Tur man har en stöttande partner och kommer ihåg att andas ibland. Nå, detta är väldigt kortvarigt och jag tror jag också behöver sova mycket mer så nu ska jag gå och lägga mig.

Ta hand om er!

Är unga arbetslösa lata?

I och med den här artikeln kände jag att jag ville skriva några rader.
Detta skrev jag på min facebook:

"Som arbetslös är jag jävligt trött på att vara tvungen att förklara mig för folk som undrar hur jag ÄNNU kan vara arbetslös? Gång på gång får jag förklara att jag nog söker jobb HELA tiden, att jag söker ALLA slags jobb och inte bara är lat och kräsen med vad jag vill jobba med. Men det är också 100.000 andra under 30år som är arbetslösa i det här landet och det är svårt att sticka ut ur mängden, och dessutom speciellt svårt att hitta jobb med endast konstinriktade utbildningar i bagaget. Jag njuter INTE av att vara arbetslös, det suger.

Och sen om man vill prata om hur många arbetslösa blir deprimerade, jag kan verkligen förstå varför. Det kan gå en vecka utan att jag träffar någon förutom sambon och kassatanten i matbutiken. För jag har inte råd att ha en bil så jag slipper aldrig ut ur den här stan. Och alla andra har fullt upp med sina vardagsliv, det där lilla sociala som folk som jobbar eller studerar får varje dag, är oerhört viktigt och när man går miste om det kan det bli ganska tungt.

Så snälla sluta klaga på att unga arbetslösa är lata, det är vi verkligen inte. Idag är jag dock mycket lyckligare än för en vecka sen, imorgon ska jag börja på arbetsprövning på After Eight här i Jeppis! Tjoho!"

Jag, på toppen av Mt Tom i Woodstock, Vermont. 2010

Working my magic in the kitchen and letting go

Working my magic in the kitchen.

Men då pratar jag inte om mat. Sånt håller inte jag på med i köket. Nej, i köket står mitt guldsmedsbord där jag nu som då sitter och jobbar. Tyvärr alltför sällan pga att min passion försvann i hela skitstormen ifjol då jag blev utnyttjad som företagare. Men enough about that. Jag tänker inte låta det förstöra min passion för yrket, så ibland får jag bara tvinga mig själv att sitta ner och göra något, vad som helst. Det har nu gått ett år sedan jag förstod att jag måste stå upp för mig själv, och inte låta andra människor köra med mig. Det var ett tungt beslut eftersom det senare gjorde att jag var tvungen att avsluta mitt företag pga för lite inkomster. I det här landet är det omöjligt att försöka sig på att göra sin egen grej, man borde liksom ha tusentals euro i inkomster från dag ett. Fatta detta: jag har bättre ekonomi nu som arbetslös än då jag försökte göra verklighet av mina drömmar och starta eget företag. Hur sjukt är inte det? Det är ju väldigt motiverande.

Anyway....hade absolut inte tänkt skriva om detta men tydligen behöver jag skriva av mig. Jag ångrar ingenting, det är onödigt. Jag tror att alla människor vi möter, bra och dåliga, och skeden/händelser i våra liv, ska lära oss något. Att det är något vi behöver lära oss. Och ibland behövs det flera liknande situationer för att vi skall förstå. Jag har märkt att en viss typ, oftast män (surprise) dyker upp i mitt liv och försöker köra över mig med sina härskartekniker. Och det behövdes flera människor som gjorde detta mot mig för att jag äntligen skulle våga stiga upp och försvara mig själv. Så tror jag det är. På flera sätt stärkte detta mig som människa och jag känner mig starkare, mer säkrare i mig själv, mina val, vem jag villa vara och att jag alltid, alltid ska gå min egen jävla väg oberoende vad människor runt mig eller samhället tycker att jag skall göra. Jag kommer alltid, alltid kämpa för mig själv och för det som jag tror är rätt. 

Jag har några "ledord" som jag försöker tänka extra på under det här året och ett av dem är release/letting go ( = frigöra/släppa taget). Med det menar jag att släppa taget om händelser/människor/minnen som gör ont. Att finna ro med det som hänt och kunna gå vidare. Starkare och kanske lite, lite smartare. 

Så idag gjorde jag färdigt detta sol och måne halsband som har legat halvfärdigt på guldsmedsbordet.

Mars, bring it on!

En lista

Hej! En dag jobb kvar, sen feeeest på lördag med friends! Ser så fram emot det! Idag får ni läsa något så spännande som en blogglista jag snodde av Carola!

10 saker jag gör varje dag

Äter frukost

Läser bloggar (oftast i kombo med frukost)

Skrattar

Fotar

Läser en bok

Ser på tv och bygger pussel.....haha. Iaf den här veckan.

Virkar på min filt

Pussar min pojkvän

Kokar kaffe åt Ronnie (vadå snäll flickvän) (dricker alltså inte kaffe själv)

Lyssnar på musik. Just nu mest äldre jazz av Michael Bublé. 

9 senaste meningarna från fb-chatten

.......eeeh vafan ska jag skriva på den här punkten. Våra chattar är ganska störda.....nåja jag väljer de roligaste istället! (de är alltså från olika diskussioner)

A: bra. Mölkky er vel sama sak som kubb?

Jag: hisa Bublé sko få koma å sjung åt mi varinda kveld tå jag ska sova.

A: Ha.kåmbä.hela.tidn. HELA TIIDN.

D: eldä hä er som en poukama. Nå vittu vatni stor tsilna.

A: har naan oov är biatches singstar?

Jag: Vaföna vittus villo?

D: Tuhkimo mekko.....cinderellaa!!! (det är någon som planerar bröllop, heheh) 

Jag: OMG jag dör va mjuk och söt hiss isbjörna er!

D: Tar dan som i kåmbä, knapre diem hejtär i vel.

Hoppas att ni flickor inte hatar mig nu! :D 

8 smeknamn jag haft genom tiderna

Becka

Bexi

Pekka-Puupää (vem annan om int min kära syster....)

Beckham (?????)

Bexus

Bexus-Maximus (what)

Rekka (nåt barn som int kunde uttala mitt namn, haha)

RePekka (finnar)

7 serier jag sett

Friends

Modern Family

The Walking Dead

HIMYM

Orange is the new black

Grand Designs (räknas det!? Bästa programmet EVER! Älskar arkitektur!)

Downton Abbey

6 vänner jag tänker ofta på men talar med mer sällan

Anna

Miili

Laura

Jenny

Alicia

Elin

5 saker jag gjort på fyllan

Simmat och hoppat från en brygga (i usa med mina kusiner, kanske inte så smart men väldigt roligt hade vi)....jag vet inte om jag har gjort så crazyga saker? Jag börjar bara dansa mera och blir mindre blyg, typ. 

4 husdjur jag haft

Har bara haft två kaniner, Myllys och Hubert Charlie (lol för dubbelnamnet)

3 gånger jag ångrar något jag gjort

De gånger jag inte lyssnat på min magkänsla och blivit utnyttjad/lurad av människor.

Den där gången då vi lämnade fast vid gränsstationen mellan Kanada och Usa i flera timmar efter en partyhelg i Kanada glömmer jag inte så lätt. Då var det mitt fel då jag hade missförstått en grej och vi hade inte en supermegaviktig pappersbit med oss. Oooopsie! Men allt ordnade sig.

2 senaste gåvorna jag fått

Hmm......jag vet inte? Mamma gav mig nå kläder här i somras och så fick vi äntligen matchande sänglampor av svärmor. Men hey jag fyller om mindre än en månad!

1 sak jag älskar att göra

Jag älskar att läsa!

Boyfriend tag

Jag tyckte det var så kul att läsa Danielas boyfriend tag så jag gör en likadan med min pojkvän!
Ronnie svarade alltså på 30 frågor om mig....hur väl känner han mig riktigt? Jag har översatt (nästan alla) svaren från tärjä dialekt till högsvenska så alla kan förstå, för jag tror typ hälften av er inte skulle förstå ett skvatt annars. Jag har inga nya bilder på oss så istället får ni se några gamla men "vackra" bilder på oss. Enjoy!

Här hade vi varit ett par i 4 månader, på revyresa till Sverige våren 2010

Var kysstes vi för första gången och hur var det?
Ronnie: På en hemmafest hos mig. Det var oväntat.
Jag: Ja, samma kväll vi "träffades" (vi har ju lekt ihop när vi var små) så kysstes vi.


Jag sitter framför tv:n. Vad tittar jag på?
Ronnie: Antingen något skvallerprogram, typ Kardashians eller något inredningsprogram.
Jag: Menar du realityprogram? Men jag har faktiskt börjat se på Kardashians nu när de har börjat visa det på min favvokanal. Annars är det nog alla typ av inredningsprogram jag gillar att se på.



Nämn en maträtt jag inte gillar.
Ronnie: Lax.
Jag: Jepp. Skulle aldrig någonsin äta lax. (long story short: jag åt en gång lax och spydde efteråt, har aldrig ätit lax efter det.....eller någon typ av fisk. Jag tror den var typ gammal eller något?)


Vi ska gå ut och äta middag. Vad beställer jag?
Ronnie: Kyckling eller hamburgare. Cider eller cokis.
Jag: Rätt.

Ronnie hälsar på mig i USA och vi åker till Boston i februari 2011

Vilken skostorlek har jag?

Ronnie: 37-38
Jag: Ja, bra!


Om jag hade samlat på någonting, vad skulle det vara?
Ronnie: Muminmuggar. Du är inte riktigt fjärils eller frimärkstypen.
Jag: Ja, kanske det. Har bara 3 muminmuggar än så länge och alla har jag fått i present. Det stör mig något ofantligt att jag har 3st och inte 4 men jag är för snål för att köpa en själv. LOL.

Vad skulle jag kunna äta varje dag?

Ronnie: Choko!
Jag: Mmmmmmmmmmmm!

Dagen vi flyttade ihop, augusti 2011, Ekenäs.

Vilken slags musik lyssnar jag helst på?

Ronnie: Pop.
Jag: Ja, men nog lyssnar jag ganska mycket på indiepop, rock och soul  + lite allt möjligt annat också!
Ronnie: Nä, du bara låtsas.
Jag: Tyst.


Vilken är min sämsta egenskap?

Ronnie: Ja vejt int. Du har många dåliga egenskaper.
Jag: Älskar dig också.

Vem är min bästa vän/vänner?

Ronnie: Jag. Anna, Daniela.
Jag: Ja, men du är min bästa vän!


Nämn något du brukar göra som jag inte tycker om.
Ronnie: Spela dator, eller när jag int plockar upp mina kläder.
Jag: Hmmm. Du skulle få gärna minska på spelandet men det e tur att skolan börjar snart igen! Och jag förstår int vad som är så svårt med att sätta sina kläder i skåpet eller tvättkorgen. Tar typ fem sekunder!


Tränar jag? Vilken sport isåfall?

Ronnie: Int egentligen. Men tu lååss hald på mä yoga.
Jag: Jag kan erkänna att det har inte blivit så mycket yoga som det var i början av sommaren men jag försöker yoga åtminstone en gång per vecka. Men nej, jag låtsas inte, din fjant.

Lever livet i Ekenäs 2011

Vad kan jag hålla på med i flera timmar?

Ronnie: Spela Sims. Knarasi. (=klaga/gnälla)
Jag: Ja, jag gillar att spela Sims. Och jag visst att du sko svara knarasi! Men det är sant, jag kan vara en gnällig biiiiaaaatch ibland.

Har jag någon unik talang?

Ronnie: Att du har ett öga för inredning och vad som ser bra ut och vad som int ser bra ut.
Jag: Thx, tycker jag å!


Vad var mitt favoritämne i skolan?

Ronnie: Engelska.
Jag: Njaaa, int vet jag nu det? Modersmål skulle jag säga. Men om jag nu skulle gå i skolan skulle jag kanske gilla engelska mest.


Vad var ditt första intryck av mig?

Ronnie: Att du var osäker och blyg.
Jag: Va? okej........
Ronnie: Jo, men du var cool för att du hade en egen stil.
Jag: Nådåså!


Vad är det bästa med mig?

Ronnie: Du e snäll, du lagar kaffi åt mi på mårrna, kreativ, vi kan tala om allt fast vi har olika åsikter ibland.
Jag: Naaaaw! Ja, vi pratar om allt. 

Vi förlovade oss 3.7.2012

Vad är min favoritfärg?

Ronnie: Turkos.
Jag: Ja, de senaste halvåret har jag varit helt obsessed på turkos!


Hur går jag klädd hemma?

Ronnie: Mjukisbyxona å topp. Eldä leggings å topp.
Jag: Guilty.


Beskriv mig med tre ord.

Ronnie: Bästa i Väädä!
Jag: 10 points to Ronnie!

Berätta något om mig som de flesta inte vet.

Ronnie: Int vejt ja, att du har en tatuering?
Jag: Nå jag tycker att jag har visat upp den ganska mycket men ja, kanske inte alla vet om det....


Vem sa "jag älskar dig" först?

Ronnie: Jag.
Jag: Ja, du var modig!

På Ramsholmen i Ekenäs 2013....?

Vad brukar vi oftast gräla om?

Ronnie: Vem som ska laga mat.
Jag: Ja, tyvärr. Vi har haft så att vi turas om att koka varannan dag men vi brukar köpslå ganska mycket om det där. Jag hatar att laga mat och du är mycket bättre på det så ganska ofta får jag övertalat dig att laga. Hehehehe. Men det är ju jag som städar så det går väl jämt ut.


Vem är min kändiscrush?

Ronnie: Justin Timberlake?
Jag: Njaah, int e det väl nå fel på honom men inget slår Johnny Depp!


Berätta om något pinsamt jag gjort.

Ronnie: Int har ja någonsin behövt skämmas för dig.
Jag: Int!?!???? E du seriös? Jag kan vara ganska socially awkward ibland.


Hurdana filmer gillar jag?

Ronnie: Drama eller romcom.
Jag: Japp. men du glömde scifi! Det kommer nog före romcom.


Vad är jag bra på?

Ronnie: Att skriva, blogga, måla, inreda, fota.
Jag: Nåmen tack tack.

På villan i Larmso på Veneziansk 2014.

Nämn några saker som gör mig glad.

Ronnie: Choko. Jag hoppeligen. Då du har något projekt på gång och får arbeta men händerna.
Jag: Rätt, rätt, rätt!


Vad är jag besatt av?

Ronnie: Bröllop och barn....
Jag: Jo ja vet. Men va kan man då folk runtom en börjar gifta sig och skaffa barn....nog kommer du också mjukna en vacker dag :)))))))


Hurdan är jag som flickvän?

Ronnie: Int skulle jag byta ut dig mot någonting!
Jag: Det e ju bra.

Han klara ju sig hyfsat bra? :) 

Bloggpaus

Det blev en oplanerad bloggpaus och nu funderar jag på att förlänga den. Jag har noll motivation att hålla på flera timmar per dag med något jag inte får något tillbaka för. Min livssituation är för tillfället rent ut sagt skit och jag har inget intressant att skriva om för det händer inget. Det var inte såhär det skulle bli. 
Det är väl bara att konstatera att det här är inte mitt år. Jag är frustrerad på att jag är arbetslös, på att jag inte har typ några vänner här i stan att hänga med, på folk som aldrig hör av sig, på att jag inte ens råd att köpa hudvårdsprodukter som min atopiska hud behöver och nu har jag ännu till fått stressutslag i ansiktet och på armarna. Och jo, jag söker jobb hela tiden, alla typ av jobb jag bara hittar. Irriterad på att vi inte kan resa nånstans, göra något kul någon gång, osv osv. Bitterfitta hej! Men vafan, tänker inte låtsas att allt är perfekt 24/7. Vet ju att det går om och förhoppningsvis får jag något jobb någon gång....? Men just nu känns bara allt meningslöst och tomt. Om jag bara hade möjlighet skulle jag fly landet och resa runt och leva livet men nu är det ju inte så. Och det ska väl få vara skit ibland. Så det var vad jag ville säga. Vet inte när vi hörs igen, kanske imorgon, nästa vecka, en månad eller i höst. Men nu måste jag fokusera på mig själv ett tag.
På återseende!

Mitt 1500:e inlägg

Förändring. Många tar studenten och examen den här veckan. Man säger hejdå till människor, kanske flyttar till sin hemstad eller till en ny stan. För många är det förändringens tid. Så också för mig. Imorgon ska jag skriva på lite papper och sen är jag arbetslös. De senaste två dagarna har varit lite jobbiga, för flera olika orsaker. Oroar mig för mycket, som vanligt. Plus att de flesta av mina au-pair kompisar kommer samlas i Göteborg i helgen och jag hade inte råd att åka (surprise!) den här gången heller. Det suger rent ut sagt. 

Men jag försöker ändå se positivt på sommaren och framtiden (även om den är väldigt oviss). 

Om jag kommer vara arbetslös hela sommaren får jag helt enkelt hitta på något att göra. Jag har tänkt att jag kan sätta mera tid på bloggen i så fall och jag har några roliga idéer för juni, stay tuned! Göra några DIY-projekt kanske? Läsa mycket. Yogan kommer jag också fortsätta med. Det blir nog bra.

Om jag skulle ha sån tur att jag skulle få ett jobb (det är ännu två ställen som inte har hört av sig) så skulle det förstås vara awesome! Då skulle vi kanske ha råd att köpa en bil och kunna veckohandla och inte behöva gå flera kilometer i regnet med tunga matkassar. Vi skulle kunna åka till ställen när vi vill, vart vi vill. Åhhh vad jag saknar att ha bil! Frihet! I Ekenäs gick det ju, men här uppe finns det ingen fungerande kollektivtrafik. Och om jag skulle ha ett jobb skulle vi kunna köpa en hund! Drömma kan man ju.

Ja, drömma kan man och det gör jag. Dagdrömmer mest hela tiden. Men jag tror på att man kan uppfylla sina drömmar och jag har redan uppfyllt många av mina drömmar så varför skulle inte detta kunna bli sant? 

Förra våren skrev jag om att jag skulle vilja starta eget företag och på hösten blev den drömmen sann. 

Jag tror på "the law of attraction" och försöker bli en bättre version av mig själv, utvecklas, och genom meditation och yoga tycker jag att det funkar bra. Jag är absolut inte perfekt men jag jobbar med det varje dag, absolut. Om jag är negativ, pratar skit om andra och är allmänt irriterande och elak kommer inget bra att hända mig. Och om det skulle göra det ser jag det inte utan hittar något att klaga på där också. Nej, jag försöker tänka positiva tankar och vara en bra medmänniska! Vi kan alla utvecklas.

Det var det jag ville säga idag, hörs imorgon!

Sånt jag funderar på

Gårdagen var en bra dag. Ronnie hade ledigt från skolan så vi sov länge och sedan steg jag upp och gjorde min morgonyoga i lugn och ro. Det var skönt. Senare kom min syster Daniela och Elin på besök. Hade inte sett Elin på evigheter, så det var kul att ses. Diskussionerna gick heta runt bordet, alltså hoho.
Det är som om på senare tid, oberoende med vem man sätter sig ner och pratar med, dyker ämnen som politik, religion och feminism alltid upp. Det märks att det är en annorlunda värld vi lever i än för några år sedan och det skrämmer mig. Det finns så mycket hat överallt. Men jag är också tacksam över att jag har möjligheten att kunna diskutera dessa ämnen och kanske, kanske ge en annan syn på något åt någon som är en aningen trångsynt. Såna finns det tyvärr fortfarande i min närhet. Och jag är glad att jag har slagit mig fri från allt det traditionella och trångsynta från min hemby. Dit kommer jag aldrig att återvända. Jag är glad att jag vågar gå min egen väg, även om det ibland får mig att känna utanför i min egen familj och släkt men det kan jag ta så länge jag vet att jag är sann mot mig själv.
Sånt tänker jag på ikväll...

Frågestund!

Hej vänner!
Idag tänkte jag försöka mig på en frågestund, den första på den här bloggen! Jag har märkt att jag fått en del nya läsare så det är kanske läge att presentera mig litegrann och så får ni väldigt gärna ställa frågor :)
Jag heter Rebecka, är 24år och bor för tillfället i Jakobstad. Jag har snart bott ett år här med min sambo och före det bodde vi tre år i Ekenäs där vi studerade båda två. Jag studerade guldsmide och han textil. Jag startade mitt eget företag förra hösten men det kan hända att jag får sätta det på paus pga att inkomsterna inte räcker till, så för tillfället söker jag jobb. Min pojkvän Ronnie studerar grafisk design på Novia här i Jakobstad. 2010-2011 bodde jag i usa och jobbade som au-pair och hela det året hittas under "aupair" kategorin. Jag drömmer om en hund, en bil, bröllop och barn. För övrigt är jag en evig dagdrömmare, pedant, ateist och feminist. Och en stor Harry Potter nörd. Icke att förglömma.


Några inlägg ni kan läsa om ni vill lära känna mig lite bättre:

• 15 saker du kanske inte visste om mig
• 100 frågor
• Ärligt talat?
• Fem saker
• När det var som värst

Det skulle vara lite pinsamt om jag inte fick en enda fråga så fråga på! Det kan vara vad som helst, t.ex. hur jag sköter om min atopiska hud, vad jag önskar mig i framtiden, mina sommarplaner, vad som var det bästa/sämsta med au-pair livet, varför jag är ateist, Boston-tips, pinsammaste händelsen i mitt liv.......osv. 

FRÅGA PÅ! 

Deep shit

Är det en universal grej att inte kunna sova natten mot måndag och istället ligga och tänka på universella frågor om sitt liv? Alla misstag man någonsin gjort, vad fan man egentligen tror man håller på med sitt liv, om det någonsin kommer att ordna sig? Kanske.

Det är kaos i mig. Det här året (so far) har varit det jobbigaste på länge. Jag uppfyllde min dröm om eget företag, samarbetade med fel sorts människor, flyttade verkstan hem och nu ser det ut som om jag måste sluta med mitt jobb. Jag måste kanske ge upp min dröm för att kunna äta och betala mina räkningar. Var finns rättvisan i det?

Nu måste jag omvärdera hela mitt liv. Så känns det som i varje fall. Det blir aldrig som man tänkt sig. Inte för att jag någonsin har haft en plan. Jag har bara följt med livet och alltid litat på att det ordnar sig. Och oftast har det ju också gjort det. På ett eller annat sätt.

Vete fan vart jag vill komma med detta. Jag känner mig bara väldigt vilsen. Vet inte vad jag gör om ett halvår. Kanske jag jobbar som städare....eller börjat studera igen. Kanske jag bor i ett annat land? Ok, det kommer inte att hända. Iaf inte ensam. Distansförhållande är från röven. Trust me, 8 månader ifrån varandra är helvetiskt. Avoid it if you can! Iofs är vi fortfarande ihop...

Om man ska se något positivt i de här senaste månaderna är det väl att jag hittat nya hobbyn! Virkning och yoga. Thank you very much....och så har jag fått bekräftat (än en gång) att jag har hittat den bästa mannen för mig. Som alltid peppar, stöttar och lyfter mig när jag är nere. Störst av allt är kärleken (Varsågod, himla med ögonen här) och jag är superduper tacksam för att jag har honom vid min sida.

Kanske jag fick det ut ur systemet nu och kan sova? Kanske jag raderar detta imorgon om det ger mig alltför mycket ångest, vet ej. Eller kanske det ger någon tröst om att inte vara ensam.

Xoxo        (försöker vara cool)

Fem saker

Nu har också jag antagit utmaningen och gjort min egna lista! Jag utmanar alla som vill göra den! 

Jag tror att det är hälsosamt att göra den, svårast tyckte jag att första punkten var. 

Jag är bra på att skriva; jag har alltid drömt om att skriva en bok och det tänker jag göra före jag dör!
Jag är bra på att fotografera; jag är inget proffs ännu men jag utvecklas hela tiden!
Jag är bra på att hålla ordning; jag blir galen om det är "råddigt" någon längre tid. Ordning och reda!
Jag är bra på att pyssla; planera och tillverka smycken, restaurera möbler och annat kreativt.
Jag är bra på att sjunga! Före jag dör ska jag våga stå på en scen. Men inte den närmsta 10 åren, hehe.

Stenfattning på gång!

Mina långa ben

Mina bröst

Mitt tjocka hår

Mina gröna ögon

Mina fräknar

Hittade de här opublicerade bilderna i "Ekenäs" mappen. Ser väldigt cool och en aning sur ut.

• Att jag vågade åka till Usa för att vara au-pair i ett år. Ni hittar alla inlägg från den tiden under kategorin "au-pair". Jag växte väldigt mycket under det året.

• Att jag har orkat kämpa mig till två stycken artesan utbildningar, finsnickare och guldsmed är jag!

• Var jag är idag. Hur mycket jag har utvecklats som person och att jag går min egen väg, skiter i vad andra tycker och vågar vara mig själv.

• Att jag i höstas vågade göra drömmen sann - jag startade mitt egna företag Rain Design.

• Jag är väldigt stolt över min pojkvän! Vi var båda ganska trasiga när vi träffades men det är så coolt att se hur mycket han också har utvecklats under de här fem åren. Vi har växt tillsammans! Han är otroligt omtänksam, stöttande och snäll.

• Att jag har fått en trygg uppväxt - jag är medveten om att det är ett privilegium att födas i Finland!

• Min pojkvän, min familj, släkt och vänner som ger mig så mycket glädje!

• Att jag är frisk, Ronnie är frisk och min familj är något sånär friska.

• Att vi har ett fint hem att bo i.

• Att jag får förverkliga mina drömmar, jag kämpar hårt för att få företaget att rulla.

Utan er vore jag inget. Älskar er alla!

Hejdå ångest!

Ni kanske har funderat på varför det har varit så tyst här hela helgen, eller så inte. 

Hur som helst, fredagen var en ganska omtumlande dag för mig. 

När ni går till ert jobb så hoppas jag att ni inte känner ångest eller rädsla. Men så har det känts för mig de senaste två månaderna. Det ska det ju inte göra. Inte jobbet i sig utan andra omständigheter som jag tyvärr inte kan berätta mer om. Jag har inte mått såhär dåligt på flera år. Inte en såhär lång tid i sträck i alla fall. 

I fredags pushade mina närmsta mig till att få ett slut på eländet och jag sa upp hyreskontraktet för min verkstad. Nu när jag har fått bearbeta det i ett par dagar är jag säker på att det var rätt beslut. Som det ser ut nu kommer jag kanske ha mitt guldsmedsbord i vårt kök och jobba hemifrån. 

Men det är så mycket bättre än att må såhär dåligt och ha så mycket negativ energi runt sig och ha ångest över att gå till jobbet. Eller hur? Dessutom kan ni ju tänka er hur detta har påverkat mina viktigaste verktyg - min inspiration och kreativitet. Inte positivt på något sätt!

Ekonomiskt är det dåligt ställt med mitt företag just nu, mina egna pengar går till att betala företagets försäkringar och andra dyra grejer, varje månad är en kamp för att få pengarna att räcka. Jag är ganska trött på det. Jag skulle få mera pengar om jag vore arbetslös. Jag skulle ju fan leva lyxigt med det.

Så om det hjälper oss ekonomiskt är jag beredd på att leva i ett kaos en tid....även om bara tanken på att ha mitt massiva guldsmedsbord i köket gör mig en aning stressad. 

Om allt går bra kanske jag sen efter en tid har råd att hyra ett bättre ställe! Om inte, får jag väl ha mitt företag som en sidogrej och söka ett jobb? Hur det än blir kan det inte bli sämre än så här. Man ska alltid prioritera sin egen hälsa, såväl den psykiska som fysiska. Tyvärr tog det lite för länge för mig att inse det den här gången men bättre sent än aldrig. 

36 pages of love

I ett par år har jag tänkt göra en fotobok men det har aldrig blivit av. I november firade vi vår 5 års dag men vi hade inte råd att göra något speciellt så dagen blev inte riktigt så som jag skulle ha önskat. Vi gav heller inga presenter åt varandra. För några veckor sedan tänkte jag att nu ska jag ta tag i det och göra en fotobok och ge den som alla hjärtans dag present åt Ronnie! 

Jag tror jag höll på 4-5 kvällar med boken och det var nog nära att Ronnie skulle ha sett vad jag höll på med några gånger. Vi har ju ingen dörr till sovrummet, här var jag har min dator och han sitter i vardagsrummet med sin så jag fick spetsa öronen och vara beredd att klicka fram en annan sida så fort som möjligt. Sen när boken kom var han ju förstås hemma och tog emot den och undrade vad jag hade beställt. Jag har världens sämsta pokerface och suger på att ljuga så jag sa nu något i stil med att han får se efter någon vecka......jag tror han har glömt hela grejen, haha! Jag blev så nöjd med fotoboken och skulle egentligen vilja visa honom den direkt men imorgon kan jag äntligen ge den! Han brukar inte läsa min blogg som tur....

 I boken kan man läsa om kvällen då vi träffades, om vår första "dejt" (som var fredagen den 13:e).

 Bilder från vår resa till Boston.

När vi förlovade oss....

....om flytten hit till Jakobstad och allt däremellan. 

Jag älskar boken! Det är så roligt att se allt vad som hänt under fem år i en tidslinje i form av en bok.
Jag ska absolut göra fler i framtiden, speciellt sen när vi får barn.............hoppas han gillar presenten!

15 saker du (kanske) inte visste om mig

1. Jag kan inte vissla. Ibland kan det hända att jag gör det " i misstag" men när jag ska prova på nytt går det aldrig, haha!

2. Jag säger att jag är allergisk för fisk men det är inte sant. När jag gick på tionde linjen i Nykarleby så åt jag lax till middag (som det antagligen var något fel på) och efteråt spydde jag. Sen dess äter jag inte lax. Tanken på det får mig att kväljas. Fiskpinnar har jag dock ätit ett par gånger. Men om du försöker bjuda mig på lax så kommer jag inte äta det.

3. Jag älskar ketchup. Det ska vara mycket. På nästan allt.

4. Jag har aldrig brutit något ben eller behövt sy något. *tar i trä* x1000

5. Jag är vänsterhänt.

6. Jag älskar att göra listor. På allt i vardagen.

7. Jag är en "highly sensitive person" - här har jag skrivit om hur det kändes när jag upptäckte det: HSP

8. Jag är ett extremt stort Harry Potter -fan. När jag äntligen vågar göra en tatuering kommer den vara något med Harry Potter. När jag var i Usa planerade jag att åka till Orlando, Florida för att besöka HP-parken där och min högsta dröm (eller en av dem) är att få åka till Warner Bros. studios utanför London för att besöka "The making of Harry Potter". Jag vill döpa mina barn efter karaktärer från bokserien........bokserien betyder väldigt mycket för mig och var en stor del av min uppväxt.

9. Jag har aldrig haft ett endaste hål i tänderna.

10. Jag är äldst av tre syskon. Mina lillasyster är 2 1/2 år yngre än mig och min lillabror är 9 år yngre än mig.

11. Jag älskar att sjunga men skulle aldrig våga uppträda för någon.

12. Jag har aldrig rökt i hela mitt liv. Inte ens provrökt. Måste säga att jag är ganska stolt över det!

13. Mina nysningar är legendariska. Det är väldigt ovanligt om jag bara nyser en eller två gånger.
Vanligtvis är det 7-10 nysningar, väldigt högt också. Otroligt irriterande.

14. Jag dricker inte kaffe. Försökte en tid men tyckte det var äckligt och började må dåligt av det.
Té älskar jag dock!

15. Jag har aldrig svimmat.

Om ni skriver en liknande lista, länka gärna så jag får läsa!

233 dagar senare

I Januari för fyra år sedan kom min älskade pojkvän och hälsade på mig i Woodstock, Vermont. 

Vi hade varit ifrån varandra i 233 dagar och det hade varit otroligt jobbigt. Jag kommer ihåg hur nervös jag var när jag körde till Burlington på kvällen för att hämta honom. Det kändes så främmande men ändå så bekant att se honom igen. Efter två dagar i Woodstock for vi på vår första (och hittills enda, tyvärr) resa, till Boston! Vi var bara där över ett veckoslut men det var så underbart att vara tillsammans och att få visa honom min favoritstad. Därför vill jag visa bilderna därifrån eftersom jag aldrig gjorde ett ordentligt inlägg för fyra år sedan. 

Före vi åkte till Boston visade jag honom Woodstock och han fick hänga med när jag jobbade.

Det var en vacker vinterdag!

Låg och myste med Escudo, min ögonsten!

Planerade inför vår resa...

Före resan åkte vi till West Lebanon som ligger i New Hampshire (bodde nära gränsen och åkte till NH dagligen) och jag klippte och färgade mitt hår. Ronnie hängde med och jag kommer ihåg att vi också var och åt grillade smörgåsar på D´angelos. Kommer ihåg dom där byxorna....älskade dem.

På fredag morgon tog vi bussen till BOSTON! Resan tog ungefär två timmar och väl framme checkade vi in på vårt hotell. Sen utforskade vi staden!

Det fanns ett Starbucks café på vårt hotell! Ronnie var lycklig! 

Vi såg ekorrar i Boston Common som är en stor park. 

Trinity church

Utanför Hard Rock café.

 Ronnie och George Washington, i Public garden.

Hancock tower och Hard Rock café. De finns alltså inte bredvid varandra, har redigerat två bilder ihop bara.

Min älskling på Hard Rock Café. 

En kväll betalade vi 12 dollar var för att åka upp i Prudential för att se den här utsikten. Vi bara stod och såg på staden i en timme. Så vackert det var! Vi hade en underbar resa och jag har många fina minnen från vår resa. Hoppas att vi snart har möjlighet att resa igen!

När jag fem månader senare kom hem till Finland och bilen rullade in i Terjärv förvånades jag över hur allt kunde vara sig likt. Hur kunde det vara så när jag själv hade förändrats så mycket? Även om det var skitjobbigt att vara ifrån Ronnie tror jag att det stärkte vårt förhållande enormt. Jag vet vad saknad är och vad det gör mot en. Det har fått mig att gråta mig till sömns i många nätter och hela min kropp har värkt över att sakna någon så innerligt mycket. Det är det enda man kan tänka på. 

De första två, tre månaderna grät jag mest och ville hem. Ett år gick ändå och ibland önskar jag att jag skulle ha tillåtit mig själv att njuta mer av resans gång och inte sakna hem. Jag kom ändå fram till att det var kanske inte riktigt min grej, men jag ville så gärna vara den typen som reser och bor utomlands. Turns out i´m not.

Och det är okej. Jag behöver mina nära och kära runt mig för att jag ska må bra. Därför är jag också numera så otroligt tacksam över de jag har i mitt liv och jag är så himla lycklig över att få somna bredvid min soulmate varje natt. Love you.