Min förlossning del 2

Ha i åtanke att jag skrivit denna text under flera dagars tid och jag kan minnas vissa saker fel. Det är vad det är!

Måndag morgon kom och både jag och Ronnie hade sovit ganska oroligt då vi visste att det skulle bli igångsättning dagen därpå. Morgonskiftet tog CTG kurvan på mig och allt var ännu bra med babyn.
Det var fullt upp på förlossningen och eftersom det inte var någon brådska för oss fick vi vänta ända till kl.13. Det var en lång förmiddag, haha. En barnmorska kom och förde oss till vår förlossningssal och vi kånkade med oss alla våra grejer. Vi meddelade våra familjer att nu händer det äntligen något! Jag fick ta på mig sjukhuskläder och kl.13:15 kom läkaren och tog hål på hinnorna och det kom ut med fart, läkaren blev helt blöt, haha. Så konstig känsla när vattnet ”gick”.
När vattnet hade gått kom de riktiga sammandragningarna igång och dom kände jag nog av. Vi bad om en högtalare och satte igång min förlossnings-spellista och jag gick runt och sjöng med i mina favvolåtar. Detta skulle jag inte göra länge till, haha.

De följande tre timmarna använde jag värmedynor som hjälp mot värkarna och de funkade ganska bra. kl.16:30 for jag i duschen då jag tyckte att värmedynorna inte hjälpte lika bra längre. Jag var skeptisk mot duschen men lite hjälpte det nog bara jag hade vattnet tillräckligt varmt. 

Kl.17:15 blev jag undersökt och var öppen 5cm. 

Jag ville prova nån annan smärtlindring och valde lustgasen. Det var inte alls min grej, började bara spy av den. 

Kl.18:30 satte dom kanylen (som jag hade varit lite rädd för då jag inte gillar nålar) men det gick jättebra. 

Kl.19 kom vår doula. Hon masserade mina fötter, Ronnie sprang och värmde värmedynorna och jag fokuserade på andningen, kunde knappt prata i det här skedet, det gjorde så ont. Hade svårt att kissa och dom fixade kateter, USh vad obehagligt det var. 

Kl.19:45 frågade jag efter epidural. Sammandragningarna tog väldigt sjuka nu. Anestesiläkaren var såklart upptagen så det tog en timme före han kom. Det gick bra att sätta epiduralen och den hjälpte så bra! Jag kunde till och med sova en stund. Kl.22 var jag på wc och öppen 6 cm. Fick i mig lite mat för första gången på hela kvällen. Nu kunde jag prata lite med Ronnie och doulan. Förut hade jag befunnit mig i en bubbla, helt ovetande om tid och rum och vem som befann sig i rummet. 

Kl.23 bad jag om mera epidural och det fick jag, skönt! Blodtrycket var ännu bra. Jag låg på sidan med en stor boll mellan benen. Efter midnatt började jag känna av ett tryck neråt. Gick på wc och undersöktes sedan. Öppen 10cm! Började gråta av lättnad, äntligen! Fick börja krysta när det kändes så. Jag steg upp och lutade mig mot sängen när värkarna kom.

Kl.01:30 fick jag ännu en sista epiduraldos. 

Kl.02:10 började det aktiva krystningsskedet. Jag stod och krystade en stund men återvände sen till sängen. Om jag tyckte sammandragningarna gjorde ont var det inget mot krystvärkarna, vilket tryck alltså. Som att man skulle behöva bajsa ut en melon, haha. Dom undersökte mig och bebin hade kommit längre ner.

Kl.03:03 sjönk bebins hjärtljud men då var jag inte medveten om det. Barnmorskan ringde gynekologen. Hon frågade mig om vi kunde bedöva mig färdigt då det såg ut som att jag skulle behövas klippas. Jag sa ja, gör det bara! I det här skedet ville jag bara få ut honom. Dom bedövade mig och sen fortsatte jag krysta. Min doula och Ronnie var på varsin sida om mig och berättade hur duktig jag var hela tiden. Barnmorskan var också så bra och guidade mig hur jag skulle krysta då han var i framstupa kronbjudning. 

Ett tag trodde jag inte att jag skulle få ut honom för jag var så trött och allt gjorde ont men med massor av pepp från alla och någon slags urtida kraft i mig gick det på något sätt.

Kl.03:11 anlände gynekologen.

Kl.03:19 blev jag klippt och vid nästa krystning föds Viggo! Tisdagen den 3.9.2019 klockan 03:19 föddes han.

Hans huvud var lite konformat och jag tror jag sa nånting om det åt Ronnie. Han var så fin, vår son. Han hade mörkt hår och blåmärken på huvudet av att ha varit ”fast” i samma position så länge. (Senare visade det sig att hans hår var rödblont!) Navelsträngen var så kort så Ronnie fick klippa den före dom kunde placera Viggo på mitt bröst. Men där fick han inte stanna länge tyvärr. Efter fem minuter var han ännu inte tillräckligt responsiv och dom fick fara iväg med honom, Ronnie följde med. 

Jag krystade ut moderkakan 20 minuter senare, allt såg bra ut med den. Just när barnmorskan höll upp moderkakan så att jag skulle få se den kom Ronnie och Viggo tillbaka. Viggo låg i en kuvös och var så söt. Han skulle behöva vara i den två timmar. Ronnie var helt slut så han la sig ner på den andra sängen och somnade, haha. Det var nog en stor stress som släppte för honom. Jag blev sydd i en timme tror jag men hade doulan som höll mig i handen och hade vår fina son att titta på som låg vaken med stora ögon. Viggo hade ”klöst” mig med handen på väg ut så jag hade typ en grop i mig?! Så barnmorskan fick sy ganska djupt in. Jag fick andra gradens ruptur av klippet. Under hela förlossningen hade vi bara svenskspråkiga barnmorskor, jag hade önskat mig det i förlossningsbrevet. Jag är så glad för att jag gjorde det! Det var nog guld värt att få kommunicera på sitt eget modersmål i en sån skör situation. Vi födde på Soite i Karleby.

Sen fick vi frukostbrickan och oj vad allt smakade gott! En liten stund efter det fick Viggo äntligen komma ut ur kuvösen och upp i min famn och jag fick amma honom. Doulan for hem och kvar blev vi tre. Min lilla familj. Några timmar senare, 9-tiden på tisdagsmorgonen fick vi fara till ett familjerum. Där började vårt nya liv, att lära känna vår söta nya familjemedlem! 

Jag och Viggo blev kvar på BB tills fredag, då hade jag varit nästan en vecka på sjukhuset. Tiden på BB var tuff, allt var nytt och stort och känslorna gick från högt till lågt. Från skratt till gråt. Men personalen var så bra! Vi fick bra vård, jag tyckte om alla barnmorskor, hade en som blev extra speciell för oss som jag aldrig kommer glömma. Man är så skör dom där första dagarna som mamma och det var tufft när Ronnie var tvungen att fara hem. 

Jag fick baby blues tredje dagen som varade i nästan tre veckor så början var allt annat än en rosa babybubbla. Den var grå.

Men nu, två månader senare är jag en helt annan människa som mår så mycket bättre, säkert delvis för att jag sökte hjälp i tid och pratade med många andra, både familjeterapeut och vänner och familj. Vi måste prata mer om alla känslor man kan få efter förlossning, för jag lovar dig, hur ensam man än känner sig så är det sååå många som har känt exakt likadant. Du är inte konstig och du är inte en dålig mamma. Det tar en tid för hormonerna att jämna ut sig och det är ju en stor omställning för alla inblandade! Det är helt ok att inte känna sig ok med detsamma.

Tack för att du orkade läsa!

Kram till alla mammor!

Min förlossning del 1

Här kommer min förlossningsberättelse! Har delat upp den i två delar. Hade alltså haft lite sammandragningar före i kanske en veckas tid men inga andra tecken på att förlossningen var nära. Bebis trivdes bra i magen!

På fredag 30.8 hade jag inbokat tid till förlossningen för övertidskontroll (då var jag i  v.41+3). Vi åkte till Kokkola tidigt på morgonen. Hundarna var nog lite förvirrade över vart vi skulle så tidigt. Väl framme på sjukhuset fick vi sitta i väntrummet en stund. Efter en halvtimme fick vi gå in och dom satte kurvan på mig. Den visade på några sammandragningar och allt verkade bra med babyn. Efter det blev det läkarbesök där det konstaterades att jag bara var 3cm öppen. Vi bestämde oss för att prova ballongmetoden och dom förde in en ballong i mig. Ronnie fick stå och hålla mig i handen, jag tyckte proceduren var väldigt obehaglig.

Nu skulle vi bara vänta på att ballongen skulle falla ut och vi bestämde oss för att gå på stan en sväng. En timme gick vi där och sen ville jag fara hem. På vägen hem började jag känna av starkare sammandragningar. Väl hemma (hundarna var så glada!) sov vi alla en stund. Resten av dagen studsade jag på gympabollen, använde värmedynan, kollade serier och andades genom sammandragningarna. (Försökte också klocka dem nu som då men dom var oregelbundna). Det var annars väldigt svårt att kissa med ballongen, otroligt irriterande när man måste kissa en gång i timmen. Halv sju på kvällen ploppade ballongen ut och sammandragningarna avtog. Blev lite besviken men var skönt att kunna kissa igen och tänkte att jag ska sova ordentligt inatt. 

Inget hände under natten så på lördag morgon åkte vi tillbaka till sjukhuset. Hundarna skulle få vara med mina föräldrar så det var skönt, behövde inte oroa mig över dom. Vi började med ett läkarbesök och det konstaterades att jag bara var 4cm öppen och inget annat hade egentligen hänt. Vi fick välja mellan att fara hem och vänta på att det skulle komma igång av sig själv eller prova ta medicin som skulle sätta igång sammandragningar. Här började jag gråta och tyckte det var superjobbigt att göra det beslutet. Jag ville att nån annan skulle bestämma åt mig, hur skulle jag veta vad som vore bäst? Var jag egoistisk som inte orkade vänta längre, som ville föda nu?! Till sist bestämde jag mig för att prova medicinen och vi fick ett rum. 

Jag fick cytotec tabletter 3ggr under lördagen. Jag fick starkare sammandragningar, men dom var inte lika starka som dom jag hade på fredagen med ballongen. Vi gick på stan igen och firade vår första bröllopsdag en dag i förtid och åt lunch på Pedrinas. Sista dejten som två!

Vi var ganska säkra på att dom skulle skicka hem oss till kvällen men flera timmar efter den sista tabletten hade jag fått egna sammandragningar och dom tyckte jag skulle stanna över natten. Så vi stannade båda två. Jag sov jättebra, sista natten på väldigt länge jag skulle få sova så bra, haha. Tänk om jag hade vetat det då.

Söndag kom och vi skulle ha en vilodag från mediciner och kolla hur allt framskred. Det var en väldigt lång och tråkig dag. Vår doula kom förbi på eftermiddagen vilket var trevligt! Hon masserade mig och det var så avslappnande! Hon fick mig också att gå ut flera gånger på promenader och vi gick i trappor, jag studsade på gympabollen och försökte sova mellan varven.

Jag hade sammandragningar men dom var inte speciellt sjuka eller jobbiga, värmedynorna hjälpte bra. Om inget hade hänt tills måndag morgon skulle det antagligen bli igångsättning då, nu var jag i vecka 41+5. 

Fortsättning följer...

DUE DATE

Då var dagen här. Beräknat förlossningsdatum. Vecka 40. Nu är vår son färdigbakad, det är fritt fram att komma ut nu baby V! Dock tror jag att det lär dröja några dagar ännu, även om han börjar få trångt. Ikväll sparkade han så otroligt mycket mot alla håll så jag visste inte hur jag skulle vara.

Samtidigt som han höll på med kvällsgympa hade jag sammandragningar så det var väl lite smakprov på vad som komma skall, gjorde nog lite ont! 

Idag var jag till rådgivningen, allt såg bra ut, har lite uppsvällda händer och dom domnar väldigt fort. Jag har ju graviditetsdiabetes så har varit flera gånger till mödrapoli för att följa med bebisens storlek men sist jag var där (två veckor sedan) var han 3,3kg så helt enligt kurvan. Har inte ännu blivit prat om igångsättning men om jag fortfarande är gravid nästa vecka ska jag på kontroll till sjukhuset på fredag (då jag är i vecka 41+3). Men jag hoppas han kommer före det, jag börjar bli otålig...och uttråkad.

Men jag försöker hålla mig sysselsatt med olika projekt. På bilden högst upp ser ni en filt jag virkade på en vecka, den är lite mindre så den ska passa i vagnen. Jag kallar den för snöbollsfilten. Räven blev färdig för en tid sedan men har inte fotat den, mönstret till den köpte jag på Etsy. Månen, molnen & stjärnorna är ett halvfärdigt projekt, det ska bli en mobil till spjälsängen. Ska försöka få den färdig imorgon. 

Här var vi på min kusin Elins bröllop för snart två veckor sedan. Roligt att få komma ut och lufta sig! Nu väntar vi då bara ❤️

Virkad hexagon bebisfilt

Vintern 2016 började jag virka på en hexagon filt. Mönstret till rutorna hittade jag på instagram, av en tjej som heter Bonnie. (hennes insta: @greenletterday )

Det har varit ett evighetsprojekt men i våras blev den äntligen klar! Svärmor sydde ett mjukt tyg på baksidan så den inte sticks för bebis. Nu väntar den bara på lilla V.



Jag använde mig av Maja garnet, valde mina favoritfärger och en grå färg som binder ihop allt. Filten blev ganska stor och kan nog användas länge av vårt barn. 

Den var väldigt rolig att göra men tidskrävande förstås. Jag har virkat ihop alla delar i varandra (istället för att sy) så den är ordentligt gjord. Jag älskar den! 

Gravidfotografering

Idag går vi in i vecka 36 och det firar vi med att visa er fotona från gravidfotograferingen jag gjorde med Cecilia Calrén Photography för ett par veckor sedan. 

Jag är så nöjd över fotona, jag kände mig så vacker och det var en sån fantastiskt fin kväll vid havet, det kändes så magiskt! Kommer alltid minnas den kvällen. 

Hur mår jag då?

Relativt bra även om veckans värmebölja verkligen har knockat mig och nu orkar jag knappt göra någonting helt färdigt före jag måste vila. Sammandragningar har jag ibland men inte några som gör ont. Halsbränna är väl det mest irriterande, det har jag haft hela graviditeten och jag längtar tills jag slipper den! Foglossningen har återvänt efter en paus på några månader. Kul att ha dig tillbaka, not. 

Nån jättejobbig ryggvärk har jag ännu inte fått (peppar peppar ta i trä) men det finns ju ännu tid, hehe. 

Bebisen har sänkt sig så nu är magen ganska lågt nere och det är nog svettigt och lite obekvämt. 

Pga graviditetsdiabetes är jag på extra kontroller och ultraljud på sjukhuset i Kokkola och på förra kontrollen för en vecka sedan var han med huvudet nere och dom uppskattade hans vikt till 2.7kg med långa ben! Så ännu är han inte för stor så det är skönt. Vill ju helst inte bli igångsatt. Bara värmen försvinner orkar jag nog några veckor till tror jag. Åh vad skönt det ska bli med höst snart! Älskar hösten, tänk att vi får ha en liten bebis under den mysigaste tiden på året!

I måndags blev jag överraskad med en babyshower av mina nära och kära! Det var så roligt och fint att alla var där för min skull. Tacksam ❤️ Imorgon måste jag nog ta och packa BB-väskan, kanske dags nu. Även om jag själv tror att jag kommer gå över tiden med vår lilla kille. Du får komma när du är redo, baby V ❤️

Nesting

Försöker sova men det går inget vidare så bloggar istället, det är väl på tiden. Här hemma händer det något litet varje dag. I veckan fick vi några mattor på plats, tack till mamma som tvättade dom! Den som jag vävt själv ser ni på sista bilden. Vi har fått upp spjälsäng och köpt madrass, påslakan m.m. Ska ännu sätta upp sänghimmeln, göra en mobil i filttyg...väntar nog ännu några veckor på att bädda då våra hundar fäller en hel del hår som flyger omkring. (Är i vecka 33+2).

Idag var vi och köpte tyg, vadd och band till babynestet som min älskade man ska sy! Den går i gråa färger, kommer bli så fint. Jag virkar en massa olika leksaker åt lillkillen, ska visa sen när jag har flera färdiga! 

Vitrinskåpet är på plats och fylld med våra skatter. Jag har sålt nästan hela min loppisporslinssamling och bara sparat mina favoriter, kändes bra att rensa. Så småningom börjar vardagsrummet vara färdigt, väntar bara på mattor och så ska jag köpa en taklampa dit. En ny soffa köpte vi ju när vi flyttade hit och vi är supernöjda med den. 

Ja just det, borde också göra färdigt fjäderlampan! Och köpa en passande ram till sugar skull - broderiet....håhhåjaja. För många projekt. Men det är ju så roligt!

Nu måste jag gå och göra smörgåsar och en kopp te.

Ha en fin helg!

Midsommar

Hej på er! Hoppas ni hade en bra midsommar, det hade jag. Vi firade den hos mina föräldrar med bastubadande och god mat. Jag och hundarna var hemma och sov före tolv medan Ronnie åkte och träffade sina vänner. 

I helgen har vi målat ett terassbord som Ronnie har byggt och så hämtade vi sista lasset med grejer, bl.a mitt svarta vitrinskåp! Så nu har vi några lådor till att packa upp. Idag ska jag och Zoey på ett veterinärbesök i Jeppis, hennes öra är ständigt svälld och Indy går och slickar det hela tiden så det blir aldrig bra, ska samtidigt köpa en ny sele åt Zoey och så ska vi hämta hundmat från Mush! 

Ikväll ser jag fram emot att börja fylla mitt vitrinskåp med vårt vackra bröllopsporslin och glas och vaser, kommer bli snyggt mot det helsvarta skåpet.

Den här veckan har jag också tänkt få upp spjälsängen och börja gå igenom bebiskläderna, ska bli kul. Annars mårar vi på, det blir inte tråkigt här i varje fall med två hundar. Nu har vi ju äntligen fått en inhägnad bakgård så man kan vara ute med hundarna. Indy älskaaar det och om hon skulle få bestämma skulle hon bo där ute. Får alltid locka in henne med godis medan Zoey kommer genast. Tonåringen Indy. 

Nu ska jag stiga upp och göra mig i ordning för en Jeppis trip. Har inte varit där sen vi flyttade därifrån. Den här veckan har det redan gått en månad?! Fattar inte. Men vi trivs superbra i Terjärv, det var absolut rätt beslut att flytta hit. Ha en superfin måndag!

Ronnie har fotat bilderna. V.31+5 idag!

Vecka 30

Jag har tusen tankar i mitt huvud så jag har lite svårt att få till ett inlägg som bara handlar om en sak. Så nu tömmer jag hjärnan så kanske jag får sömn efter det.

Är nu i vecka 30+3. Fattar det inte riktigt? Det har gått så snabbt? Är lite stressad över hur vi ska hinna fixa allt, det är så mycket att göra nu när vi har flyttat. Ett skötbord över tvättmaskinen måste byggas, alla bebiskläder ska tvättas och sorteras, sängen ska sättas upp, vi borde köpa en ny bil, jag vill få färdigt mina virkade leksaker åt honom, har ännu inte köpt nån madrass till sängen, etc. 

Det fanns ett avvikande resultat från sockerbelastningen så nu måste jag mäta mitt socker resten av graviditeten. Var först ganska ledsen över det och stressad då jag hatar nålar och blod men vet ni vad? Det är inte alls så farligt, jag kan göra det själv utan att börja må dåligt! Har nog tuffat till mig lite på senaste tiden, hehe. Så jag är stolt över mig själv!

Jag har ringt folkhälsan och sökt en doula som vi skulle vilja ha med på förlossningen! Så nu får vi bara vänta och se vem vi får. Jag tror vi skulle ha stor hjälp av en doula, som stöd för både mig och Ronnie. Jag har inte direkt nån förlossningsrädsla eller skräck men självklart en oro och osäkerhet inför nåt jag aldrig gjort förr. Ändå tänker jag att det är så många före mig som fött barn och smärtlindring finns ju att fås så jag tror det nog ska gå bra, men en stödperson vore ju inte helt fel att ha med sig!

Har bokat in en gravidfotografering i början av juli! Jag har varit dålig på att dokumentera magen så tyckte jag kunde unna mig detta, att få känna sig extra fin en dag! 

Nu börjar magen bli rätt så stor och jag har fått ganska mycket bristningar vilket suger men vad kan man. Lillkillen rör mycket på sig, nu har även den blivande pappan känt av rörelserna! Bebisen verkar vara en nattuggla som sina föräldrar då jag ofta har svårt att sova för han sparkar så mycket då. Men mysigt är det ju också. 

Undrar hur han ser ut, har han hår på huvudet? Jag föddes med massor av mörkt hår och Ronnie var blond så det kan vara vilket som. Eller tänk om han är rödhårig?! Och har mina fräknar, haha. Blir spännande att se om ett par månader. Vi längtar efter dig lilla V!

Det var allt jag hade på hjärtat ikväll!

Gonatt. 

99 days

Imorgon går jag in i graviditetsvecka 26 och idag är det 99 dagar kvar till bf! Så jag tänkte att det är nog dags att skriva lite om hur livet är just nu. Vardagen rullar på med jobb om dagarna och på kvällarna tar hundarna upp mycket tid och så försöker jag packa när jag orkar. Jag har två veckor kvar av mitt jobb, så snart får jag ta semester! Hur mycket vila det nu blir (då vi får nycklarna till nya lägenheten nästa vecka) återstår att se.

Nu vet vi ju att det är en liten pojke vi ska få och namnet vi bestämde i början av året känns ännu rätt. Får se om namnet passar honom när han är född. Jag kan avslöja att det börjar på V.
Det mesta babygrejerna har vi redan skaffat. Vi köpte en Kronan vagn begagnad, en retro spjälsäng hittade vi också billigt, babyskydd, skötbord och en massa andra grejer får vi låna av min syster, barnmatstol m.m får vi av Ronnies moster och jag vet inte hur många påsar kläder vi har fått begagnade. Så jag är väldigt glad och tacksam över det.

Stolt blivande storasyster!

Det jag har köpt nytt är lite kläder, en sänghimmel, graviditets och amningsdyna, ett mjukisdjur och så virkar jag ju kläder och leksaker och dekorationer (tänkte göra en mobil till vagnen och sängen sen när jag får semester). Igår började jag också brodera en tavla som ska finnas på väggen nära hans säng. Sen ska jag och Ronnie sy ett babynest tillsammans i sommar, han är ju textilartesan och jag är ingen hejare på att sy så jag får väl mest agera som assistent där, hehe. Kommer inte ihåg vilka andra projekt jag har planerat att göra, men jag lär nog hitta på en hel massa bara jag orkar genomföra dem. Under årens lopp har jag virkat 3-4 babyfiltar som bara väntar på att bli använda så det ska bli kul att äntligen få ta fram dem.

Magen växte över en natt känns det som. Nu syns det iaf att jag är gravid, hehe. I ett par veckor har jag nu känt av honom nästan dagligen och det är så kul! Har även sett utanpå magen när han sparkar, häftigt!

Jag mår rätt så bra, halsbrännan är fortfarande något jag har nästan varje dag och det är lite jobbigt med värken jag får på natten om jag sover för länge på ena sidan. Graviditetsdynan hjälper nog, jag sover bra bara jag vänder på mig några gånger under natten. 

I helgen ansökte jag om alla stöd från FPA så nu väntar vi på mammalådan, det ska bli roligt att få! Jag är så himla glad över att jag har haft det här jobbet de senaste 17 månaderna (det började som ett 4 mån vikariat) och att jag fick en löneförhöjning för sju månader sen, jag kommer få en rätt så bra mammapeng och det är så skönt då Ronnie fortfarande håller på med att komma igång med sitt företag. Ett orosmoment mindre liksom! 

Åtminstone 99 dagar kvar då...om han inte vill komma tidigare. Känns ännu overkligt att vi snart ska bli föräldrar men jag ser så mycket fram emot det! 

En liten pojke

Med största sannolikhet är det en liten pojke vi ska få i slutet av sommaren.

💗

Graviditetsvecka 20

Imorgon går jag in i vecka 20! Dom här senaste två månaderna har gått så snabbt. Hoppas resten av graviditeten också går lika snabbt. Imorgon har vi inbokat ultraljud och förhoppningvis får vi veta om det är en pojke eller flicka då. Både jag och Ronnie tror det är en pojke, jag började kalla bebisen för ”han” för några veckor sedan, men inte är jag ju säker om jag har rätt. Nästan hela min familj tror det är en flicka så vi får se, spännande hur som helst! Namn har vi haft färdigt redan en tid, flicknamnet har jag vetat i flera år men pojknamnet bestämdes i början av året. Jag var lite förvånad över att Ronnie gillade det, hehe. Jag kom också på mellannamn till pojknamnet och jag tycker det låter så bra! Men vem vet, kanske namnet inte alls passar bebisen och vi får tänka om.

I vecka 17 såg jag ut såhär. 

Och i vecka 19 såhär! Men här hade jag nyss ätit middag. Vissa morgnar syns det knappt att jag är gravid men på kvällarna är magen större. Trodde faktiskt jag skulle ha en större mage i det här skedet men det lär den nog bli så det är väl onödigt att stressa över. 

Mitt mående varierar, foglossning har jag nästan varje dag och det är inte kul då man skulle vilja gå långa promenader med hundarna dagligen. Men som tur får jag gå med Zoey som går lugnt och Ronnie har valpen Indy som drar axlarna ur led på en, hehe. 

Halsbränna har jag också nästan dagligen så det suger. Men jag kämpar på. I helgen fick jag för första gången se utanpå magen hur bebisen rörde på sig! Så coolt men också lite skrämmande. Har känt av hen i några veckor, ganska svaga rörelser men ändå. 

Har känt mig ganska deppig nu i februari/mars, är så trött efter jobbet och skulle bara vilja vila men det är inte så lätt med två energiska och krävande hundar. Indy har blivit tonåring och testar gränser och skäller plötsligt HELA tiden och Zoey ska löpa snart och är allmänt knäpp, lättskrämd, lättirriterad osv. Och jag som är högkänslig sen tidigare bryter ju ihop så lätt just nu. Så jag hoppas dom lugnar ner sig snart. 

Nu är det bara två månader kvar av mitt jobb och sen flyttar vi hem till Terjärv, till en större hyreslägenhet! Semester och mammaledigt och att få inreda ett nytt hem, ska bli så roligt! Så det finns mycket att se fram emot.

Cravings

Idag är jag i gravidvecka 15+2 och tänkte berätta om mina cravings och matvanor nu som gravid. Jag har tyvärr aldrig varit jättebra på att äta sallad och grönsaker på daglig basis men jag tycker ändå att vi äter ganska bra, det blir hemlagat nästan varje dag i varje fall. Mycket pasta blir det för vi ääälskar pasta men också olika grytor och soppor. Jag har tur som har en man som älskar att laga mat för jag tycker det är så tråkigt. Ronnie gjorde ju faktiskt en kokbok som sitt slutarbete ifjol! 

I alla fall, jag märkte ganska snabbt att fredagschipsen som jag annars älskar, plötsligt smakade papper och jag var aldrig sugen på min favoritchoklad, som jag annars njöt av flera gånger i veckan. Jag fick säga åt Ronnie att sluta köpa choklad till mig då jag i detta nu har tre oöppnade geisha plattor i min godislåda. Har aldrig hänt förr. Kött lockade inte heller, det var speciellt jobbigt att servera hundarnas mat på morgnarna då dom äter rawfood. Många gånger jag var nära att spy då.

Bebisen ville ha grönsaker och frukter, bonaqua var jättegott att dricka, likaså oboy?! Jag är laktosintolerant och även om jag använder laktosfria produkter brukar min mage bli crazy ändå. Så dom senaste åren har jag minskat rejält på mjölkdrickandet då jag märkte hur mycket bättre jag mådde utan den. Men nu har jag alltså börjat dricka lite mer mjölk än förut. 

Så länge jag äter något med typ tre timmars mellanrum mår jag bra! Ja, så länge det är nyttiga mellanmål. Så till jobbet har jag alltid med smörgåsar, lunch och två frukter så klarar jag mig bra! Och jag dricker mycket vatten. Jag har alltid druckit mycket vatten, kanske för att jag alltid är så varm och svettas mycket? Jag är inte säker. Men jag är den som ALLTID har med vattenflaskan, vart jag än far. (På somrarna har jag också alltid med vatten och skål åt mina hundar). I höstas investerade jag i en glasvattenflaska och den har varit jättebra, har den på jobbet. Så för mig har det inte varit svårt att komma ihåg att dricka vatten då jag alltid har gjort det. Vatten är ju så gott!

Här var jag glad hos mina föräldrar för några veckor sedan.

Summa summarum av detta då:

Jag har ätit mycket vegetariskt, sallader till lunch på jobbet, smörgåsar när man mått dåligt, druckit bonaqua hallon, grönsaker och frukter, speciellt banan och klementin är favvisar!

Bebis gillar inte (detta kom upp tillbaka):

bernaisesås och plättar (tror grädden var boven här), inte heller chips, choklad, kex, muffins, glass osv. 

Så jag är väldigt glad att jag äter så hälsosamt nu, hoppas det håller i sig hela graviditeten! 

Två rosa streck

Ur min graviddagbok 6.1.2019:



20.12.2018

Det är torsdag kväll och jag sitter och pysslar vid mitt skrivbord. Hundarna busar och leker bredvid mig. Allt är som vanligt. En liten stund senare går Indy till grinden och jag vet att hon behöver ut. Jag sätter halsband och koppel på hundarna och vi går ut på gården. Dom gör sin grej och vi går en sväng. Just när jag ska vända mig om och reda ut kopplena (en valp går i sicksack) får jag kraftig yrsel och är riktigt nära att falla på den isiga marken. Jag får dock fotfäste men känner mig fortfarande yr. Detta är helt nytt för mig, jag har aldrig svimmat eller känt mig så yr tidigare. Jag bestämmer mig för att skippa promenaden jag hade tänkt gå med hundarna och vi tar ett varv på gården istället och går in sen. Eftersom jag aldrig förr hade känt av sån yrsel och min mens var sen med en dag tänkte jag att jag för skojs skull gör ett graviditetstest. (Min mens är väldigt oregelbunden så tänkte inte så mycket på att den enligt min app var sen med en dag). 
Så jag gick in på toan och kissade på ett test. Sen var det bara att vänta.

Jag kollade klockan på telefonen och satt och stirrade på testet medan sekunderna tickade fram. Nästan tre minuter hade gått då det plötsligt dök fram två streck.
Min första reaktion var att skratta rakt ut. Det kändes så overkligt, kunde det faktiskt vara sant? Vid det här laget hade vi försökt i några månader och varje mens som kom gjorde ont i hjärtat. Nu plötsligt hade min dröm gått i uppfyllelse, ett positivt graviditetstest!
Jag gick ut ur toan och in i sovrummet. Satte mig ner vid skrivbordet med testet i handen och bara log, haha. Hade tänkt överraska min man på något sätt men 10 min senare när han kommer in i rummet kunde jag inte hålla mig och visade det positiva testet. Haha, jag är sämst på att hålla hemligheter. Han blev nog lite chockad men efter att nyheten fått sjunka in hos honom var han ju väldigt glad förstås!

Textade också min syrra efter en timme. Hon visste om att vi försökte och jag visste att hon skulle bli så glad för vår skull så jag ville dela glädjen med henne genast.
Åt min bästis berättade jag också ett par dagar senare men vi ville vänta lite längre med att berätta åt resten av våra familjer och vänner. För mig kändes det så overkligt att jag var gravid och det var så mycket att tänka på, jag ville hålla det hemligt ett tag till.

Julen var så svår! Jag var bombsäker på att mamma skulle fråga varför jag inte äter blåmögelost (för jag älskar det) eller att någon skulle undra varför jag inte tog ett vinglas. Som tur har jag inte spytt på morgnarna, annars hade det varit ganska svårt att förklara på juldagsmorgonen.

Överlag har jag mått rätt så bra. Yrseln var värst den första veckan då jag fick veta att jag var gravid. Men sen jag började äta oftare mellanmål så gick det nästan om helt. Men hungern alltså, oj! Jag måste äta typ var tredje timme, annars börjar jag må jättedåligt. På morgnarna är det svårt att få ner mat men jag tvingar ner något för jag vet att jag mår bättre då. Hundmat är inte kul att servera åt hundarna på morgnarna kan jag säga er....jag är inte direkt sugen på kött om man säger så. Däremot vill jag äta frukter och grönsaker och det är så roligt! Jag gör smoothies och goda sallader, kul att vilja äta hälsosamt och vara så motiverad till att göra maten också. Definitivt första gången ever, haha. Hemma hos oss är det ju Ronnie som lagar maten till 80%.

Idag är det söndag, den 6:e januari. Två veckor har gått sen jag fick veta att jag är gravid.
Nästa veckas fredag har jag tid till rådgivningen för inskrivning. Spännande! Vi har ännu inte bestämt oss när vi ska berätta åt våra föräldrar och resten av syskonen, jag ska försöka hålla mig till första ultraljudet men jag vet inte om jag klarar av det, hehe. Idag är jag i vecka 7+4.

Hundarna vet definitivt att jag är gravid. Zoey som annars inte gillar att gosa och sover helst i fotändan av vår säng (yes, våra hundar sover med oss) sov nästan hela förra natten med huvudet på min mage?! Indy gör samma sak, hon gosar in sig nära mig hela tiden. Det är så mysigt, jag är säker på att de kommer bli de bästa storasyrrorna till lilla bebisen. Jag är också så glad att vi skaffade vår andra hund nu i höstas, Zoey har fått bli van med att inte få 100% uppmärksamhet hela tiden och fått en kompis istället. Dom kommer så bra överens, Indy och Zoey. Bebisen är beräknad på Indys födelsedag, 21:a augusti. Kan ju hända att datumet ändras på första ultraljudet.
Men en höstbebis - tänk vad mysigt! Så mycket roligt att se fram emot!

Vi ska bli föräldrar!

Nu kan jag inte hålla mig längre! Vi hade tänkt vänta till Alla hjärtans dag men whatever, vi berättar det nu!

I augusti blir vi föräldrar! (Inte en hund den här gången, haha, en riktig bebis!) 

 Igår tog min bästis Sanna dom här superfina bilderna på oss ❤️ Idag är jag i vecka 12+4! Beräknat datum är 21:a augusti. Datumet råkar också vara vår hundvalp Indys 1:års dag. Ronnie fyller år veckan före och vi firar vår första bröllopsdag veckan därpå. Ska bli riktigt spännande att se vilket datum babyn föds på. 

Min fina familj❤️ 

I tisdags var vi på vårt första ultraljud och det var så roligt att få se den lilla krabaten! Hen rörde på sig jättemycket, kan inte vänta tills jag får känna sparkar ❤️ Allt såg bra ut, vi fick se alla fingrar och tår, höra hjärtljudet, det var så skönt! Är så tacksam för att allt såg bra ut! 

Zoey och Indy kommer bli så bra storasyrror! Dom har ju fått öva på min systerson här under vintern så jag tror det nog kommer gå riktigt bra att ha en bebis i vår familj. Dom är så sociala och älskar barn så jag är inte orolig. Finns så mycket att skriva om och jag har hållit graviddagbok sen jag testade positivt så kika in här nästa vecka för ny läsning!

Är det något speciellt ni undrar över eller vill läsa om, får ni gärna skriva en kommentar :) Nu ska jag fortsätta virka på en bebishalare! Ha en skön söndag kväll!