Julmorgon

Vår första jul vid Skogsbrynet. Så heter vårt 60-tals hus. Vi vaknade upp till ett vackert vinterlandskap 8:30 (tack Viggo för att vi fick sova!) och delade ut julklappar direkt från morgonen. Vi bestämde oss för att det är vår nya tradition, så mycket roligare för barnet att leka med de nya leksakerna hela dagen än att behöva vänta till kvällen. Efter julklappsutdelning och frukost for vi ut för att skotta snö och dra Viggo i pulkan som han fick av tomten.

Villa Skogsbrynet och Ronnie som fotar oss.

En imponerad Viggo. Han har dom roligaste minerna!

Hundarna fick också busa ute i snön.

Ojoj.

Sötnosar! 

Fin vy från vardagsrummet! Ja, skulle ju vara vackrare med ett snyggare hundstängsel men man kan int få allt här i världen. 

Granen, kaktusgardinerna och snön. 

Även om julen inte blev alls så som vi hade planerat, blev det jättebra ändå. Kanske den bästa hittills i vuxen ålder? I år körde vi inte runt till femtioelva ställen som vi brukar, utan vi var mest hemma, körde julklappar till släktingars dörrar istället och firade med en liten grupp familjemedlemmar på kvällen. Det var så skönt. Lugnt. Hundarna var ovanligt nöjda då det fick varsin ny pipleksak och goda ben och Viggo hade fullt upp med alla nya leksaker. Jag var så glad över två böcker jag fick (Clanlands som handlar om två män och en roadtrip genom Skottland & en bok med korsstygnsmönster av en designer jag följer på insta). Jag & Ronnie kollade en film på kvällen, åt massa gott och bara myste. Sen började jag läsa Clanlands och kunde inte slita mig från den före 01...ooops! För mig finns det inget bättre än en bra bok på jul. Alla barndomsminnen jag har av Harry Potter böckerna jag och min syster fick i julklapp och som vi sen turades om med att läsa, det var magi om något! 

Idag har jag gått i pyjamas nästan hela dagen. 

Hoppas ni har en mysig jul! 

Viggos nya säng

Det tar så mycket längre tid att fixa upp en möbel då man bara kan jobba med projektet när barnet sover. Men efter några veckors slipande och fyra lager med mål var jag nöjd. Sängen som jag fick hämta bort gratis hade fått nytt liv!

Nöjd pojke! 

Viggo gillade sin nya säng genast vi bar in den i rummet och klättrar själv upp i den med hjälp av en dyna på golvet. Han gillar att gosa där, läsa böcker och det är också en mysig plats att amma på! Ännu sover han med oss i vår säng och vi har inga planer på att ändra på det inom den närmaste tiden men en dag kanske han sover i sitt eget rum. 

Nu borde jag bara orka plocka fram symaskinen och fixa sänghimmeln som Zoey har haft sönder så skulle Viggo få det supermysigt! Kanske sätta upp några tavlor. Vi har det inte så bråttom. Det får ta den tid det tar. 

En måndag med Viggo

Hej! Jag tänker bara ignorera det faktum att jag inte har bloggat sen vi fick nycklarna till vårt hem, vilket är sex månader sen! Nå - här är mitt försök till ett foto i timmen - inlägg, med en ettåring! 

06:45

Dagen började ovanligt tidigt, redan kl.06 var Viggo pigg och ville stiga upp. Försökte få honom att somna om men det gick inte så det var bara att stiga upp och fixa frukost. Lyxade till det med tända ljus och Arne Alligator.

Vanligtvis får vi sova till 8, ibland 9 (ammar fortfarande flera gånger per natt så har ännu inte fått uppleva en hel natts ostörd sömn men vi sover så bra när vi samsover och jag ammar typ i sömnen så jag sover ganska bra).

07:50

Vi har ammat i soffan, lekt, borstat tänderna. Lite efter åtta blir Viggo trött igen och vi far tillbaka för att sova. Vanligen brukar vi fara på en vagnpromenad men idag är det storm.

10:15

Vi får sova i två ljuvliga timmar (väldigt ovanligt). Ronnie, Viggo och Indy gosar. Spot the dog. Ja, dom sover med oss.

11:20

Vi fixar med tvätten i hjälpköket. Viggo får hjälpa till och är nöjd för det mesta. Nästa renoveringsprojekt är detta rum! Får se om vi hinner med det före julen.

12:00

Lunch! Ärtsoppa på menyn. Hundarna fick lite bröd av Viggo. 

14:00

Viggo sov en kort tupplur och sen såg vi på stormen utanför. Den tog ner tre träd på vår tomt! Som tur var inga nära huset.

17:09

Jag fick 40 min egentid då jag körde till Nedervetil för att hämta en sparkbil åt Viggo som jag köpte via fb. Han gillar den! 

18:45

Ronnie fixar Viggos gröt, Viggo sitter i en låda och ritar och jag pickar hål på packningsmaterial. Perus maanantai! 

Efter bad, amning, tandborstning och några sagor fick Ronnie natta Viggo. Jag slängde mig på soffan där jag sen satt och såg serier och virkade tills jag inte orkade hålla ögonen öppna. Läste lite av boken till vänster före jag somnade med Viggo bredvid mig. Det var vår måndag.

Tack för att ni ville läsa, hörs snart igen! Har saknat bloggen.

Vardag med bebis

Vår vardag har inte ändrat mycket iom Covid-19. Känner att jag är nog ganska lyckligt lottad att ha en bebis just nu. Dagarna är intensiva och jag har inte mycket egentid så det finns ingen risk att jag får tråkigt. Och då han äntligen sover broderar jag. Mitt nyaste projekt är en alfabet tavla med Harry Potter karaktärer, väldigt kul! Se bild nedan.

Men visst saknar jag mina vänner och våra familjer! 

Jag hoppas att vi hålls friska och att denna tid kan lära oss något. Att dra ner på tempot, sluta stressa över småsaker. Att stanna hemma gör säkert gott för många människor. För en introvert är ju detta en dröm (att ha en orsak att vara hemma alltså) men sen jag blev mamma har jag nog insett att jag behöver träffa andra människor några gånger i veckan för att inte bli galen. Så för tillfället är eftermiddagspromenaden ett sätt att komma ut lite. Om jag har tur ser jag någon jag känner och får hälsa på nån, på avstånd. Jag tar social distansering på största allvar och jag hoppas alla andra gör det också.

I helgen gick vi Kortjärvi naturstig och det blev Viggos första äventyr! Skönt att vara i skogen. Vi var inte de enda där men det var absolut ingen rusningstrafik, hehe.

Vi började med sormiruokailu (vet inte vad det heter på svenska?) för några veckor sen och det är superroligt! Boken som syns på bilden är informativ och har många lätta recept, som till och med jag klarar av, haha. Jag har aldrig varit speciellt intresserad av matlagning men nu är det plötsligt väldigt kul att laga mat! Så småningom börjar han faktiskt äta maten och mosar den inte bara sönder och slänger åt hundarna. 

Lite problem har vi med nattsömnen nu. Viggo sover bra på dagen men att somna till natten är nästan omöjligt. Han somnar först kl.23 när vi går och lägger oss. Så har det varit nu i tre veckor. Det är kanske en fas, vet inte. Men han sover ju med oss sen ett par månader tillbaka och det har nog varit räddningen för min sömn, att samsova! Som tur sover han nästan alltid till nio på morgonen så jag får sova ganska bra, fast jag ammar honom några gånger under natten.

Men annars är han en sån glad och charmig liten pojke! Och jag får ju lite egentid på dagen så det är skönt. 

Sånt händer här hos oss, ha det bra!

Min förlossning del 2

Ha i åtanke att jag skrivit denna text under flera dagars tid och jag kan minnas vissa saker fel. Det är vad det är!

Måndag morgon kom och både jag och Ronnie hade sovit ganska oroligt då vi visste att det skulle bli igångsättning dagen därpå. Morgonskiftet tog CTG kurvan på mig och allt var ännu bra med babyn.
Det var fullt upp på förlossningen och eftersom det inte var någon brådska för oss fick vi vänta ända till kl.13. Det var en lång förmiddag, haha. En barnmorska kom och förde oss till vår förlossningssal och vi kånkade med oss alla våra grejer. Vi meddelade våra familjer att nu händer det äntligen något! Jag fick ta på mig sjukhuskläder och kl.13:15 kom läkaren och tog hål på hinnorna och det kom ut med fart, läkaren blev helt blöt, haha. Så konstig känsla när vattnet ”gick”.
När vattnet hade gått kom de riktiga sammandragningarna igång och dom kände jag nog av. Vi bad om en högtalare och satte igång min förlossnings-spellista och jag gick runt och sjöng med i mina favvolåtar. Detta skulle jag inte göra länge till, haha.

De följande tre timmarna använde jag värmedynor som hjälp mot värkarna och de funkade ganska bra. kl.16:30 for jag i duschen då jag tyckte att värmedynorna inte hjälpte lika bra längre. Jag var skeptisk mot duschen men lite hjälpte det nog bara jag hade vattnet tillräckligt varmt. 

Kl.17:15 blev jag undersökt och var öppen 5cm. 

Jag ville prova nån annan smärtlindring och valde lustgasen. Det var inte alls min grej, började bara spy av den. 

Kl.18:30 satte dom kanylen (som jag hade varit lite rädd för då jag inte gillar nålar) men det gick jättebra. 

Kl.19 kom vår doula. Hon masserade mina fötter, Ronnie sprang och värmde värmedynorna och jag fokuserade på andningen, kunde knappt prata i det här skedet, det gjorde så ont. Hade svårt att kissa och dom fixade kateter, USh vad obehagligt det var. 

Kl.19:45 frågade jag efter epidural. Sammandragningarna tog väldigt sjuka nu. Anestesiläkaren var såklart upptagen så det tog en timme före han kom. Det gick bra att sätta epiduralen och den hjälpte så bra! Jag kunde till och med sova en stund. Kl.22 var jag på wc och öppen 6 cm. Fick i mig lite mat för första gången på hela kvällen. Nu kunde jag prata lite med Ronnie och doulan. Förut hade jag befunnit mig i en bubbla, helt ovetande om tid och rum och vem som befann sig i rummet. 

Kl.23 bad jag om mera epidural och det fick jag, skönt! Blodtrycket var ännu bra. Jag låg på sidan med en stor boll mellan benen. Efter midnatt började jag känna av ett tryck neråt. Gick på wc och undersöktes sedan. Öppen 10cm! Började gråta av lättnad, äntligen! Fick börja krysta när det kändes så. Jag steg upp och lutade mig mot sängen när värkarna kom.

Kl.01:30 fick jag ännu en sista epiduraldos. 

Kl.02:10 började det aktiva krystningsskedet. Jag stod och krystade en stund men återvände sen till sängen. Om jag tyckte sammandragningarna gjorde ont var det inget mot krystvärkarna, vilket tryck alltså. Som att man skulle behöva bajsa ut en melon, haha. Dom undersökte mig och bebin hade kommit längre ner.

Kl.03:03 sjönk bebins hjärtljud men då var jag inte medveten om det. Barnmorskan ringde gynekologen. Hon frågade mig om vi kunde bedöva mig färdigt då det såg ut som att jag skulle behövas klippas. Jag sa ja, gör det bara! I det här skedet ville jag bara få ut honom. Dom bedövade mig och sen fortsatte jag krysta. Min doula och Ronnie var på varsin sida om mig och berättade hur duktig jag var hela tiden. Barnmorskan var också så bra och guidade mig hur jag skulle krysta då han var i framstupa kronbjudning. 

Ett tag trodde jag inte att jag skulle få ut honom för jag var så trött och allt gjorde ont men med massor av pepp från alla och någon slags urtida kraft i mig gick det på något sätt.

Kl.03:11 anlände gynekologen.

Kl.03:19 blev jag klippt och vid nästa krystning föds Viggo! Tisdagen den 3.9.2019 klockan 03:19 föddes han.

Hans huvud var lite konformat och jag tror jag sa nånting om det åt Ronnie. Han var så fin, vår son. Han hade mörkt hår och blåmärken på huvudet av att ha varit ”fast” i samma position så länge. (Senare visade det sig att hans hår var rödblont!) Navelsträngen var så kort så Ronnie fick klippa den före dom kunde placera Viggo på mitt bröst. Men där fick han inte stanna länge tyvärr. Efter fem minuter var han ännu inte tillräckligt responsiv och dom fick fara iväg med honom, Ronnie följde med. 

Jag krystade ut moderkakan 20 minuter senare, allt såg bra ut med den. Just när barnmorskan höll upp moderkakan så att jag skulle få se den kom Ronnie och Viggo tillbaka. Viggo låg i en kuvös och var så söt. Han skulle behöva vara i den två timmar. Ronnie var helt slut så han la sig ner på den andra sängen och somnade, haha. Det var nog en stor stress som släppte för honom. Jag blev sydd i en timme tror jag men hade doulan som höll mig i handen och hade vår fina son att titta på som låg vaken med stora ögon. Viggo hade ”klöst” mig med handen på väg ut så jag hade typ en grop i mig?! Så barnmorskan fick sy ganska djupt in. Jag fick andra gradens ruptur av klippet. Under hela förlossningen hade vi bara svenskspråkiga barnmorskor, jag hade önskat mig det i förlossningsbrevet. Jag är så glad för att jag gjorde det! Det var nog guld värt att få kommunicera på sitt eget modersmål i en sån skör situation. Vi födde på Soite i Karleby.

Sen fick vi frukostbrickan och oj vad allt smakade gott! En liten stund efter det fick Viggo äntligen komma ut ur kuvösen och upp i min famn och jag fick amma honom. Doulan for hem och kvar blev vi tre. Min lilla familj. Några timmar senare, 9-tiden på tisdagsmorgonen fick vi fara till ett familjerum. Där började vårt nya liv, att lära känna vår söta nya familjemedlem! 

Jag och Viggo blev kvar på BB tills fredag, då hade jag varit nästan en vecka på sjukhuset. Tiden på BB var tuff, allt var nytt och stort och känslorna gick från högt till lågt. Från skratt till gråt. Men personalen var så bra! Vi fick bra vård, jag tyckte om alla barnmorskor, hade en som blev extra speciell för oss som jag aldrig kommer glömma. Man är så skör dom där första dagarna som mamma och det var tufft när Ronnie var tvungen att fara hem. 

Jag fick baby blues tredje dagen som varade i nästan tre veckor så början var allt annat än en rosa babybubbla. Den var grå.

Men nu, två månader senare är jag en helt annan människa som mår så mycket bättre, säkert delvis för att jag sökte hjälp i tid och pratade med många andra, både familjeterapeut och vänner och familj. Vi måste prata mer om alla känslor man kan få efter förlossning, för jag lovar dig, hur ensam man än känner sig så är det sååå många som har känt exakt likadant. Du är inte konstig och du är inte en dålig mamma. Det tar en tid för hormonerna att jämna ut sig och det är ju en stor omställning för alla inblandade! Det är helt ok att inte känna sig ok med detsamma.

Tack för att du orkade läsa!

Kram till alla mammor!

Gryffindor or Hufflepuff?

När ett Harry Potter fan får barn går det såhär....

Gryffindor som pappa?

Eller Hufflepuff som mamma? 

Idag blir Viggo två månader och självklart ska jag hitta på nåt kul att fota, den här månaden fick det bli Potter tema! Svinkul ju! Alltså den blicken på första bilden och att han höll i trollstaven i några sekunder, så bra, haha. Sorry kid!

Namngivning

Idag fick vår son sitt namn, Viggo Nils Harry.

Viggo har vi valt för att det är ett unikt och vackert namn, Ronnies farfar hette Nils och min farfar heter Harry. Jag tycker det klingar fint! Vi hör ju inte till kyrkan längre så vi hade en namngivningsceremoni (så långt ord). Jag har bara varit på två såna tidigare och det var nytt för de flesta i våra familjer så det var ju lite spännande då vi fick själva bestämma hur den skulle se ut. Vi valde att ha faddrar och valde våra syskon med respektive. Ronnie skapade fina fadderbevis som de fick. Vi började festen med att välkomna alla, avslöja namnet och varför vi hade valt dom. Sen berättade vi om vem vi valt som faddrar och dom fick hämta fadderbevisen. Efter det berättade jag om gästböckerna vi hade och sen var det kaffe och en massa gott. En kort och enkel ceremoni men jag tyckte det var fint ändå. Det kändes skönt att vi fick göra vår grej fast vi är de svarta fåren i båda släkten och ska göra allt annorlunda än vad folk är vana med. Jag kommer minnas den här dagen med glädje, då Viggo fick sitt namn och alla fick träffa honom. 

Sju veckor som Viggos mamma

Hej alla, hur är er torsdag? Nu har jag plockat fram datorn första gången sen juli. Dataväskan var helt täckt i damm, haha. Viggo sover i vagnen här bredvid och hundarna kollar ut genom fönstret i jakt på katter att skälla åt. Nu har vi snart bott här i Terjärv i fem månader. Vi trivs så bra här, har inte en endaste gång längtat tillbaka till vår lägenhet i Jeppis. Det är nog så mycket skönare att bo på marknivå med egen ytterdörr. Dock kan jag sakna alla butikerna som fanns nära men det går ju att besöka staden nu som då istället. Men landet vinner helt klart!

Nästa vecka blir Viggo två månader och då ska vi också ha hans namngivningsfest så han får alla sina namn, eller avslöja dem för våra familjer. Namnen kom till mig redan i februari så dom har varit färdiga länge. Så nu när han sover pysslar jag lite grejer till festen. Vi ska ha woodland tema och jag har beställt en tårta från byns bageri, den kommer bli fantastisk! Nu vaknar Viggo här, måste pausa, haha.

Ok, var var jag? Jag har många gånger öppnat bloggappen och försökt skriva om den här första tiden som mamma men jag har inte fått något nerskrivet. Det har varit en omvälvande tid, jag har mått så dåligt....hade baby blues de första 2 1/2 veckorna och det var så tungt med alla hormoner och sömnbrist etc. Fick prata med en familjeterapeut och andra som varit med om samma i en fb-grupp vilket har hjälp otroligt mycket. Man känner ju sig så ensam. Det är först nu, när Viggo har börjat le och jollra och är mera med som jag tycker det är roligt att vara mamma. Och det är helt ok. Allt behöver inte vara rosenskimrande och fantastiskt. Så är det väl sällan.

Jag är så tacksam över att amningen har funkat så bra från början. Har inte behövt ha såriga bröstvårtor eller mjölkstockning. Kände inte ens av när mjölken steg på sjukhuset? Det är konstigt. Han får äta så ofta han vill och går bra upp i vikt så det är skönt!

 Min älskade son!

Här hade jag swaddlat honom ganska bra, trodde jag men nope, slingrande Viggo hade tagit sig ur filten och låg och sprattlade glatt. 

Hundarna är så duktiga runt Viggo. Zoey bryr sig knappt om Viggo, ibland kommer hon och nosar lite på honom. Indy är mycket mer intresserad av honom och vill vara nära honom så med henne får vi vara mer försiktiga. Hon är ju själv ännu valp (1år 2mån) så det kanske påverkar. Det är nog måååånga gånger här under snart två månader jag tänkt tanken att det skulle vara så mycket enklare att ha en bebis utan hundar i huset....men tror det blir lättare med tiden och sen när Viggo växer och kan "leka" med dom. Och förhoppningsvis lugnar Indy ner sig efter sitt första löp och när hon blir äldre. Viggo sover ju bara fast de skäller för fullt här i bland så det är ju tur!

Avslutar med en bild från vår photoshoot igår, hehe. Vi tog foton till tack korten som gästerna ska få på Viggos fest nästa vecka. Ska nog snart skriva färdigt förlossningsberättelsen, jag lovar!
Ha en fin helg!

Min förlossning del 1

Här kommer min förlossningsberättelse! Har delat upp den i två delar. Hade alltså haft lite sammandragningar före i kanske en veckas tid men inga andra tecken på att förlossningen var nära. Bebis trivdes bra i magen!

På fredag 30.8 hade jag inbokat tid till förlossningen för övertidskontroll (då var jag i  v.41+3). Vi åkte till Kokkola tidigt på morgonen. Hundarna var nog lite förvirrade över vart vi skulle så tidigt. Väl framme på sjukhuset fick vi sitta i väntrummet en stund. Efter en halvtimme fick vi gå in och dom satte kurvan på mig. Den visade på några sammandragningar och allt verkade bra med babyn. Efter det blev det läkarbesök där det konstaterades att jag bara var 3cm öppen. Vi bestämde oss för att prova ballongmetoden och dom förde in en ballong i mig. Ronnie fick stå och hålla mig i handen, jag tyckte proceduren var väldigt obehaglig.

Nu skulle vi bara vänta på att ballongen skulle falla ut och vi bestämde oss för att gå på stan en sväng. En timme gick vi där och sen ville jag fara hem. På vägen hem började jag känna av starkare sammandragningar. Väl hemma (hundarna var så glada!) sov vi alla en stund. Resten av dagen studsade jag på gympabollen, använde värmedynan, kollade serier och andades genom sammandragningarna. (Försökte också klocka dem nu som då men dom var oregelbundna). Det var annars väldigt svårt att kissa med ballongen, otroligt irriterande när man måste kissa en gång i timmen. Halv sju på kvällen ploppade ballongen ut och sammandragningarna avtog. Blev lite besviken men var skönt att kunna kissa igen och tänkte att jag ska sova ordentligt inatt. 

Inget hände under natten så på lördag morgon åkte vi tillbaka till sjukhuset. Hundarna skulle få vara med mina föräldrar så det var skönt, behövde inte oroa mig över dom. Vi började med ett läkarbesök och det konstaterades att jag bara var 4cm öppen och inget annat hade egentligen hänt. Vi fick välja mellan att fara hem och vänta på att det skulle komma igång av sig själv eller prova ta medicin som skulle sätta igång sammandragningar. Här började jag gråta och tyckte det var superjobbigt att göra det beslutet. Jag ville att nån annan skulle bestämma åt mig, hur skulle jag veta vad som vore bäst? Var jag egoistisk som inte orkade vänta längre, som ville föda nu?! Till sist bestämde jag mig för att prova medicinen och vi fick ett rum. 

Jag fick cytotec tabletter 3ggr under lördagen. Jag fick starkare sammandragningar, men dom var inte lika starka som dom jag hade på fredagen med ballongen. Vi gick på stan igen och firade vår första bröllopsdag en dag i förtid och åt lunch på Pedrinas. Sista dejten som två!

Vi var ganska säkra på att dom skulle skicka hem oss till kvällen men flera timmar efter den sista tabletten hade jag fått egna sammandragningar och dom tyckte jag skulle stanna över natten. Så vi stannade båda två. Jag sov jättebra, sista natten på väldigt länge jag skulle få sova så bra, haha. Tänk om jag hade vetat det då.

Söndag kom och vi skulle ha en vilodag från mediciner och kolla hur allt framskred. Det var en väldigt lång och tråkig dag. Vår doula kom förbi på eftermiddagen vilket var trevligt! Hon masserade mig och det var så avslappnande! Hon fick mig också att gå ut flera gånger på promenader och vi gick i trappor, jag studsade på gympabollen och försökte sova mellan varven.

Jag hade sammandragningar men dom var inte speciellt sjuka eller jobbiga, värmedynorna hjälpte bra. Om inget hade hänt tills måndag morgon skulle det antagligen bli igångsättning då, nu var jag i vecka 41+5. 

Fortsättning följer...

Viggo

För en vecka sedan, tisdagen den 3.9.2019 kl.03:19 föddes vår son Viggo! (Jag gick två veckor över tiden). Han vägde 3510g och var 52,3cm lång! En lång kille med rödblont hår och med sin pappas pussmun! Så söt, hur kan vi vara så lyckligt lottade att få just dig Viggo?
Mammas älskling!

Viggo och pappa!



Viggo & mamma. Han ser ut som en arg farbror här, haha!

Vi kom hem i fredags men var tillbaka på sjukhuset idag för extra blodprov på Viggo. Som tur visade alla värden bra så nu får vi pusta ut. Fysiskt mår jag helt ok, det är klart att kroppen är slut och jag blev klippt så jag har en del stygn, det kommer ta tid att återhämta sig. Men jag har inte superont, det kunde säkert vara värre. Dock är den mentala/psykiska hälsan helt ur balans. Det är mycket att ta in och bearbeta, en ny vardag för hela vår familj och så mycket kärlek och oro för en liten människa. Och sömnbristen är säkert den största boven här. Men jag pratar om hur jag mår med de som är nära mig och ser fram emot hembesöket från rådgivningen på onsdag. Jag vet att det kommer bli bättre snart, nu tar vi bara en dag i taget! 

Jag kommer nog skriva en förlossningsberättelse i något skede men det får ta den tid det tar. Nu ska jag vila för Viggo sover ❤️