Graviditetsvecka 20

Imorgon går jag in i vecka 20! Dom här senaste två månaderna har gått så snabbt. Hoppas resten av graviditeten också går lika snabbt. Imorgon har vi inbokat ultraljud och förhoppningvis får vi veta om det är en pojke eller flicka då. Både jag och Ronnie tror det är en pojke, jag började kalla bebisen för ”han” för några veckor sedan, men inte är jag ju säker om jag har rätt. Nästan hela min familj tror det är en flicka så vi får se, spännande hur som helst! Namn har vi haft färdigt redan en tid, flicknamnet har jag vetat i flera år men pojknamnet bestämdes i början av året. Jag var lite förvånad över att Ronnie gillade det, hehe. Jag kom också på mellannamn till pojknamnet och jag tycker det låter så bra! Men vem vet, kanske namnet inte alls passar bebisen och vi får tänka om.

I vecka 17 såg jag ut såhär. 

Och i vecka 19 såhär! Men här hade jag nyss ätit middag. Vissa morgnar syns det knappt att jag är gravid men på kvällarna är magen större. Trodde faktiskt jag skulle ha en större mage i det här skedet men det lär den nog bli så det är väl onödigt att stressa över. 

Mitt mående varierar, foglossning har jag nästan varje dag och det är inte kul då man skulle vilja gå långa promenader med hundarna dagligen. Men som tur får jag gå med Zoey som går lugnt och Ronnie har valpen Indy som drar axlarna ur led på en, hehe. 

Halsbränna har jag också nästan dagligen så det suger. Men jag kämpar på. I helgen fick jag för första gången se utanpå magen hur bebisen rörde på sig! Så coolt men också lite skrämmande. Har känt av hen i några veckor, ganska svaga rörelser men ändå. 

Har känt mig ganska deppig nu i februari/mars, är så trött efter jobbet och skulle bara vilja vila men det är inte så lätt med två energiska och krävande hundar. Indy har blivit tonåring och testar gränser och skäller plötsligt HELA tiden och Zoey ska löpa snart och är allmänt knäpp, lättskrämd, lättirriterad osv. Och jag som är högkänslig sen tidigare bryter ju ihop så lätt just nu. Så jag hoppas dom lugnar ner sig snart. 

Nu är det bara två månader kvar av mitt jobb och sen flyttar vi hem till Terjärv, till en större hyreslägenhet! Semester och mammaledigt och att få inreda ett nytt hem, ska bli så roligt! Så det finns mycket att se fram emot.

Stad eller landsbygd?

Rubriken på detta inlägg är en fråga vi har ställt oss många gånger under årens lopp, speciellt sen jag blev gravid. Var vill vi bo - i stan nära till allt eller på landsbygden, långt från allt men där det är lugnt och ha familj & släkt nära?

Vi har under mer än ett års tid haft tankarna på att flytta till något större och mera hundvänligt boende. Sen blev jag gravid i december och då bestämde vi oss för att hitta nytt boende innan babyn kommer (bf 21.8). 

Nabba, Terjärv - här växte jag upp. 

Vi drömde om ett eget hus. Vi gick på några husvisningar här i Jakobstad och började drömma. Vi skulle kunna ha varsitt arbetsrum där vi äntligen skulle ha det utrymme vi alltid drömt om. En inhägnad bakgård för hundarna att leka och springa på. En egen bastu. Ett stort kök. Jag var dock skeptisk till om vi skulle få ett lån med våra inkomster. 

Och jag hade rätt. Pga mitt arbetskontrakt som skulle gå ut i april och jag berättade att jag var gravid räknades inte mina inkomster alls. Ronnie som för bara några månader sedan startade sitt företag och ännu håller på med att bygga upp det...vi skulle inte få ett lån. Det var som en kalldusch. Alla våra drömmar gick i kras och jag grät och jag grät. Jag kände mig värdelös, jämförde mig med andra som var lika gamla som jag och hade eget hus och barn och som hade allt det jag drömde om. Varför kunde inte vi få det också?

Jag tog en paus från att googla hus och tänkte på annat istället under några veckor. Fokuserade på handarbetsprojekt och läste tjocka böcker för att fly verkligheten (story of my life lol). 

Jag vet inte när det hände men plötsligt började jag tänka i andra banor. Kollade på hyreslägenheter istället. Frågade mig själv; vad är egentligen det viktigaste för oss som familj just nu? Var och hur vill vi bo med ett barn? Vad saknar vi med vår nuvarande lägenhet? Det jag kom fram till var

- på marknivå

- ett till rum så Ronnie kan jobba ifred 

- nära familj

Jag älskar att vara hemma men även jag blir galen om jag inte ser vänner eller familj på en hel vecka om jag är sjuk eller nåt. Jag behöver någon typ av socialt liv. Och det finns inte så många här i Jeppis som skulle komma och hälsa på oss under dagarna. Jag har inte många vänner här. Det skulle bli väldigt, väldigt ensamt. Och jag är rädd att jag skulle börja må väldigt dåligt. Det går ju bra nu när jag har ett jobb och trevliga arbetskompisar så jag råkar inte så mycket folk på kvällarna för jag är så trött. Men då jag inte har jobbet kvar - vad gör jag då?

Med vänner på isen i Jakobstad

Så jag kom fram till något som jag alltid var så säker på att jag aldrig skulle göra. Jag skulle aldrig flytta tillbaka till min hemby Terjärv. Jag har nog ett hat/kärlek förhållande till min hemby och jag är knappast den enda. Jag älskar att bo i en småstad, här är jag ganska anonym och det är skönt. Det är en vacker stad som har allt man behöver och ett rikt kulturliv som jag uppskattar. Men hyreslägenheterna är helt klart dyrare här än i Terjärv och det plus närheten till familjen räckte för att vi skulle börja kolla på lägenheter i Terjärv också. Och det är inte riktigt som att vi ”hänger på stan” nå mera än vad som är nödvändigt, vi går väldigt sällan på café. Det vi gör är att handla mat & hundmat, hänga i hundparken och gå långa promenader i Gamla Hamn området. Det är typ vårt liv. Ibland går jag på loppisar och ännu mera sällan går jag och shoppar. Så på det sättet tror jag vi klarar oss med att besöka stan några gånger i månaden istället.

Efter en fb status jag skrev för att få reda på vad som fanns tillgängligt i Terjärv, tog en gammal klasskompis till mig kontakt och det visade sig att han hade en radhustrea på marknivå till uthyrning mitt i byn där hundar var tillåtna! En vecka senare var vi och kollade på den och ytterligare en vecka senare bestämde vi oss för att det ska bli vårt nya hem! Nu kan vi bo lite mera bekvämt men ändå kunna spara lite varje månad och förhoppningsvis få ett bostadslån om några år istället! Det ordnar sig. 

Och jag är faktiskt jättetaggad på att flytta tillbaka till Terjärv, det känns så rätt! Tänk att ha föräldrarna bara några km från en och Ronnies bror med familj och hans pappa och våra far & morföräldrar - nästan alla i samma by! Närheten till naturen och skogen med hundarna, det ska bli så mysigt! 

Att ha en egen ytterdörr, åh vad skönt! Och en egen terass, vilken lyx! Självklart kommer jag sakna Jakobstad, speciellt min arbetsplats, min bästis och svärmor, hundparken som vi älskar så mycket, garnbutiken, djurbutiken, fara via Mush varje fredag, After Eight och alla bra loppisar. Gamla Hamn skogen och stranden som vi går i varannan dag, fäboda och så mycket mer. Men vi kan alltid hälsa på och vem vet - en dag kanske vi flyttar tillbaka. Tiden får utvisa det. Nu har vi lite mer än två månader kvar i Jeppis och vi ska försöka njuta av tiden! (Även om det är lite irriterande att bo mittemot Masken just nu då grävmaskinerna är där till tio-elva varje vardagkväll). Vårt kvarter rivs ju bara så det passar väl bra att flytta härifrån då! 

Bye bye Jeppis!

Happy Mail

Trevlig måndag kväll! Ville bara dela med mig av några favoritkuvert jag har pysslat den senaste månaden. Jag brevväxlar med många olika människor världen runt och det är så kul att få riktiga brev på posten! Kan verkligen rekommendera det, du kan t.ex söka brevvänner med hashtag #penpalswanted på instagram. Om du vill se mer av mina kreationer har jag ett skilt instakonto för detta intresse, @lettersfromrainey 

Hoppas du får en fin vecka! 

Cravings

Idag är jag i gravidvecka 15+2 och tänkte berätta om mina cravings och matvanor nu som gravid. Jag har tyvärr aldrig varit jättebra på att äta sallad och grönsaker på daglig basis men jag tycker ändå att vi äter ganska bra, det blir hemlagat nästan varje dag i varje fall. Mycket pasta blir det för vi ääälskar pasta men också olika grytor och soppor. Jag har tur som har en man som älskar att laga mat för jag tycker det är så tråkigt. Ronnie gjorde ju faktiskt en kokbok som sitt slutarbete ifjol! 

I alla fall, jag märkte ganska snabbt att fredagschipsen som jag annars älskar, plötsligt smakade papper och jag var aldrig sugen på min favoritchoklad, som jag annars njöt av flera gånger i veckan. Jag fick säga åt Ronnie att sluta köpa choklad till mig då jag i detta nu har tre oöppnade geisha plattor i min godislåda. Har aldrig hänt förr. Kött lockade inte heller, det var speciellt jobbigt att servera hundarnas mat på morgnarna då dom äter rawfood. Många gånger jag var nära att spy då.

Bebisen ville ha grönsaker och frukter, bonaqua var jättegott att dricka, likaså oboy?! Jag är laktosintolerant och även om jag använder laktosfria produkter brukar min mage bli crazy ändå. Så dom senaste åren har jag minskat rejält på mjölkdrickandet då jag märkte hur mycket bättre jag mådde utan den. Men nu har jag alltså börjat dricka lite mer mjölk än förut. 

Så länge jag äter något med typ tre timmars mellanrum mår jag bra! Ja, så länge det är nyttiga mellanmål. Så till jobbet har jag alltid med smörgåsar, lunch och två frukter så klarar jag mig bra! Och jag dricker mycket vatten. Jag har alltid druckit mycket vatten, kanske för att jag alltid är så varm och svettas mycket? Jag är inte säker. Men jag är den som ALLTID har med vattenflaskan, vart jag än far. (På somrarna har jag också alltid med vatten och skål åt mina hundar). I höstas investerade jag i en glasvattenflaska och den har varit jättebra, har den på jobbet. Så för mig har det inte varit svårt att komma ihåg att dricka vatten då jag alltid har gjort det. Vatten är ju så gott!

Här var jag glad hos mina föräldrar för några veckor sedan.

Summa summarum av detta då:

Jag har ätit mycket vegetariskt, sallader till lunch på jobbet, smörgåsar när man mått dåligt, druckit bonaqua hallon, grönsaker och frukter, speciellt banan och klementin är favvisar!

Bebis gillar inte (detta kom upp tillbaka):

bernaisesås och plättar (tror grädden var boven här), inte heller chips, choklad, kex, muffins, glass osv. 

Så jag är väldigt glad att jag äter så hälsosamt nu, hoppas det håller i sig hela graviditeten! 

Två rosa streck

Ur min graviddagbok 6.1.2019:



20.12.2018

Det är torsdag kväll och jag sitter och pysslar vid mitt skrivbord. Hundarna busar och leker bredvid mig. Allt är som vanligt. En liten stund senare går Indy till grinden och jag vet att hon behöver ut. Jag sätter halsband och koppel på hundarna och vi går ut på gården. Dom gör sin grej och vi går en sväng. Just när jag ska vända mig om och reda ut kopplena (en valp går i sicksack) får jag kraftig yrsel och är riktigt nära att falla på den isiga marken. Jag får dock fotfäste men känner mig fortfarande yr. Detta är helt nytt för mig, jag har aldrig svimmat eller känt mig så yr tidigare. Jag bestämmer mig för att skippa promenaden jag hade tänkt gå med hundarna och vi tar ett varv på gården istället och går in sen. Eftersom jag aldrig förr hade känt av sån yrsel och min mens var sen med en dag tänkte jag att jag för skojs skull gör ett graviditetstest. (Min mens är väldigt oregelbunden så tänkte inte så mycket på att den enligt min app var sen med en dag). 
Så jag gick in på toan och kissade på ett test. Sen var det bara att vänta.

Jag kollade klockan på telefonen och satt och stirrade på testet medan sekunderna tickade fram. Nästan tre minuter hade gått då det plötsligt dök fram två streck.
Min första reaktion var att skratta rakt ut. Det kändes så overkligt, kunde det faktiskt vara sant? Vid det här laget hade vi försökt i några månader och varje mens som kom gjorde ont i hjärtat. Nu plötsligt hade min dröm gått i uppfyllelse, ett positivt graviditetstest!
Jag gick ut ur toan och in i sovrummet. Satte mig ner vid skrivbordet med testet i handen och bara log, haha. Hade tänkt överraska min man på något sätt men 10 min senare när han kommer in i rummet kunde jag inte hålla mig och visade det positiva testet. Haha, jag är sämst på att hålla hemligheter. Han blev nog lite chockad men efter att nyheten fått sjunka in hos honom var han ju väldigt glad förstås!

Textade också min syrra efter en timme. Hon visste om att vi försökte och jag visste att hon skulle bli så glad för vår skull så jag ville dela glädjen med henne genast.
Åt min bästis berättade jag också ett par dagar senare men vi ville vänta lite längre med att berätta åt resten av våra familjer och vänner. För mig kändes det så overkligt att jag var gravid och det var så mycket att tänka på, jag ville hålla det hemligt ett tag till.

Julen var så svår! Jag var bombsäker på att mamma skulle fråga varför jag inte äter blåmögelost (för jag älskar det) eller att någon skulle undra varför jag inte tog ett vinglas. Som tur har jag inte spytt på morgnarna, annars hade det varit ganska svårt att förklara på juldagsmorgonen.

Överlag har jag mått rätt så bra. Yrseln var värst den första veckan då jag fick veta att jag var gravid. Men sen jag började äta oftare mellanmål så gick det nästan om helt. Men hungern alltså, oj! Jag måste äta typ var tredje timme, annars börjar jag må jättedåligt. På morgnarna är det svårt att få ner mat men jag tvingar ner något för jag vet att jag mår bättre då. Hundmat är inte kul att servera åt hundarna på morgnarna kan jag säga er....jag är inte direkt sugen på kött om man säger så. Däremot vill jag äta frukter och grönsaker och det är så roligt! Jag gör smoothies och goda sallader, kul att vilja äta hälsosamt och vara så motiverad till att göra maten också. Definitivt första gången ever, haha. Hemma hos oss är det ju Ronnie som lagar maten till 80%.

Idag är det söndag, den 6:e januari. Två veckor har gått sen jag fick veta att jag är gravid.
Nästa veckas fredag har jag tid till rådgivningen för inskrivning. Spännande! Vi har ännu inte bestämt oss när vi ska berätta åt våra föräldrar och resten av syskonen, jag ska försöka hålla mig till första ultraljudet men jag vet inte om jag klarar av det, hehe. Idag är jag i vecka 7+4.

Hundarna vet definitivt att jag är gravid. Zoey som annars inte gillar att gosa och sover helst i fotändan av vår säng (yes, våra hundar sover med oss) sov nästan hela förra natten med huvudet på min mage?! Indy gör samma sak, hon gosar in sig nära mig hela tiden. Det är så mysigt, jag är säker på att de kommer bli de bästa storasyrrorna till lilla bebisen. Jag är också så glad att vi skaffade vår andra hund nu i höstas, Zoey har fått bli van med att inte få 100% uppmärksamhet hela tiden och fått en kompis istället. Dom kommer så bra överens, Indy och Zoey. Bebisen är beräknad på Indys födelsedag, 21:a augusti. Kan ju hända att datumet ändras på första ultraljudet.
Men en höstbebis - tänk vad mysigt! Så mycket roligt att se fram emot!