Nytt projekt

Den här stolen har stått i vårt vardagsrum det senaste halvåret och jag har stirrat mig blind på den och funderat vad jag ska göra med den.
Före det har stolen stått oanvänd hos mina farföräldrar och i somras blev den min. Farmor berättade att hon köpte den för sin första lön när hon bodde i Kokkola, nångång på 50-talet.

Jag har jobbat med den tre kvällar i rad nu och än återstår en hel del jobb.
Jag började med att ta loss tyget. Under hittade jag två andra tyglager och märken från ett tredje, senapsgul plysch!
Under den fanns själva stoppningen som var en äcklig gammal superlon bit + ett kilo grus.

Sen började jag skrapa och slipa bort lacket och målet för hand.
Ikväll fick jag den färdigt slipad.
Hela stolen ska målas svart igen (också ryggstödet) och den ska få ny stoppning och tyg. Jag har ännu inte bestämt mig för vilket slags tyg jag ska använda, men det måste nog vara ordentlig möbeltyg i varje fall. Kanske i något svartvitt mönster. 

The world before her

För några dagar sedan såg jag dokumentären "The world before her". 
Den gjorde mig provocerad, ledsen och förbannad. Jag satt helt seriöst och svor åt dataskärmen.

Den handlar om Indiens två "ytterligheter" om en vill kalla det så. Vi får följa med 19 åriga Ruhi, som tävlar om att bli Miss India och går en månad lång kurs för att lära sig retorik, att gå som en modell, spruta botox i sig fast hon egentligen inte vill, gå med ett lakan över sig för att en äcklig man ska kunna bedöma vem som har de sexigaste benen....och så vidare.

Vi får också följa med Prachi som är en 24 årig tränare på lägret Durga Vahini, där 12-25 åriga flickor får lära sig hantera vapen, att alla muslimer och kristna är demoner och ska dödas, att det är kvinnans plikt att gifta sig och producera barn.....och så vidare. Det är första gången någonsin som ett filmteam har fått komma in på ett sånt här läger. Prachis pappa berättade också att han en gång brände Prachis fot med en glödhet järnstång (så att hon inte kunde gå på en månad) för att hon hade ljugit om att hon inte hade gjort läxorna. Hon däremot är så tacksam för att han lät henne leva när hon föddes fast hon var en flicka.

En ung flicka (högst 13år) på Durga Vahini lägret säger att hon inte har en enda muslimsk vän och att hon är så stolt över det. 

"Another young child, attending the camp for the first time, is seen wearing jeans, a rebellious attitude and a mischievous grin. After ten days at Durgha Vahinim she is ready to kill for her country."

"They are all for modernity when it comes to industrialisation, build infrastructure and open economy even when it comes at the cost of trampling over the socio-economic lower denominator and the environment. But when it comes to freedom and equality for women, they believe it is against the Hindutva culture and religion."

"When asked if the camp is a terrorist factory, Prachi casually replies that they don´t have Ak-47 so it can´t possibly be a terrorist camp."


Jag har nu läst flera recensioner och vet inte riktigt vad mera jag ska säga. Det som jag ändå tyckte filmteamet lyckades bra med, var att ingendera "sidan" svartmålades, både det bra och dåliga kom fram med båda två. Personligen kan jag inte för mitt liv förstå hur en kan bli så hjärntvättad att en är beredd att dö för det en tror på och döda andra och skylla det på att en "försvarar sig". Därför och pga mina egna personliga erfarenheter har jag inget som helst positivt att säga om religioner. Därför skrev jag ut mig ur kyrkan.
Religioner har dödat och dödar fortfarande massor (har tyvärr ingen statistik) med oskyldiga människor runt vår värld. Däremot så tycker jag ju att det vore hemskt om Indiens rika kultur försvann pga västerniseringen.

Det här är ju knappast hela verkligheten av Indien och tyvärr (?) har jag aldrig besökt landet så jag kan inte själv komma med så mycket. Vi ska inte tro att de här två verkligheterna är det enda som finns för en kvinna där. Men jag tror ändå det är en viktigt dokumentär att se. 
The world before her finns att ses på Netflix.




Källor: Review, theworldbeforeher,

Instaweek

Min vecka

Det här var en helt ok vecka. Flera roliga saker hände och en tråkig grej hände. But that´s life i guess.

Grejen är den att jag måste sluta oroa mig för saker som inte ännu har hänt och sluta älta och ha ångest över sånt jag inte kan påverka och det är riktigt, riktigt svårt för mig. Har sån jävla ångest ibland. Ush.

Men lite bebismys gör mig alltid glad! I lördags var det dags för Ronnies brorssöner att döpas. 

Om jag kommer ihåg rätt så är det Damian till vänster och Theodor till höger. 

Ni ska inte tro att jag ser skillnad på dem, haha. Så himla söta!

.......Har försökt övertala Ronnie att vi ska göra kusiner åt dem men hittills går det tyvärr inte så bra, hehe :D

Valentine´s day special

På alla nya beställningar som kommer in före 8.2.2015 får ni 10% rabatt på! Tillsammans kan vi planera ett unikt och personligt smycke till någon du tycker om, lagom till alla hjärtans dag!

Du kan lämna in din beställning här på bloggen, på Rain Design´s fb-sida Här eller maila mig på rebecka.dahlvik@gmail.com

Bokutmaning - Januari

Jag älskar att läsa. Att förflyttas in i en annan värld och bli så uppslukad av en berättelse att man glömmer tid och rymd - det som en riktigt bra bok kan göra. 

De senaste månaderna har jag inte alls läst så mycket som jag brukar göra och istället spenderat alltför många timmar framför datorn. Så jag gjorde ett litet "löfte" eller vad man skall kalla det, att jag skall helt enkelt läsa mera! Framförallt läsa på andra språk än svenska, för att upprätthålla mina finska och engelska kunskaper och ordförråd. Jag vill också försöka läsa såna "genrer" jag vanligtvis inte läser.

Hittills har det gått bra och jag märker att jag längtar hem till en bok istället för datorn....och det är ju bra!

Den här månaden blev det tre böcker, två på svenska och en på engelska. 

The light between oceans - M.L. Stedman

"A boat washes up on the shore of a remote lighthouse keeper´s island. It holds a dead man and a crying baby. The only two islanders, Tom and his wife Izzy, are about to make a devastating decision.
They break the rules and follow their hearts. What happens next will break yours."

Den här boken är 460 sidor lång och jag måste nog säga att det fanns tider då jag ville ge upp för den är ganska långsam i början och blir först spännande mot slutet. Eftersom jag läste den på engelska var språket lite svårt ibland, historien utspelar sig i Australien på 1920-talet så det kanske förklarar det.
Exempel:

“Izzy,” Tom called. “Izzy, wait! Don’t do your ’nana, love. He’s not…” But she was already too far off to hear the rest of his words. “She…” Tom considered whether to explain. “She got the wrong end of the stick about it. Sorry. She’s chucked a wobbly. Once she does that, all you can do is batten down the hatches and wait for it to pass. Means I’ll be making sandwiches for lunch, I’m afraid.”

Lite konstigt ändå, eller?
Halvvägs var jag ganska säker på hur den skulle sluta för den kändes så förutsägbar men mot slutet blev jag riktigt överraskad. Jag tror jag ändå gillade slutet? Jag läste ut den i natt så jag funderar ännu på boken och personerna och deras val, haha. Jag rekommenderar den ändå, fast den är lite långsam i början. Man börjar själv fundera på vad som är "rätt" och "fel" och vad man själv skulle göra i samma situation.
Boken ska också bli film, de håller på att filma som bäst och enligt min research borde filmen komma ut 2016. Något att se fram emot! Jag ger boken 3/5.


Förr eller senare exploderar jag - John Green

Den här boken har höjts till skyarna och förväntningarna var alltså höga. Jag blev tyvärr lite besviken. Det är absolut en fin historia men jag tror läsupplevelsen skulle ha varit bättre om jag hade läst den på engelska.
Då skulle alla citat ha gjort sin rätt, översättningen var ganska dålig tyvärr. Jag ger boken 3/5.


Gone girl - Gillian Flynn

Även den här boken hade jag höga förväntningar på och de första 2/3 delarna av boken ville jag bara slänga den i väggen och ge upp. Fattade inte alls vad folk menade att den var briljant. Den var sååå långsam och tråkig med alla flashbacks. Det tog flera veckor att läsa den för den var så tung att läsa. Men så plötsligt vände allt och den blev svinbra! Så mitt råd är att kämpa! För den blir bra, jag lovar. En av de bättre böckerna jag någonsin läst i den här genren! Om den hade varit mer jämn hade det blivit fullpott.
Nu ger jag boken 4/5.

Jag tar gärna emot boktips av alla de slag!