Drömhuset

Tidigare i veckan avslöjade jag på instagram att vi har blivit husägare! Vi såg huset i december och det har varit en lång väntan men nu är allt klart! Nästa vecka får vi nycklarna till huset och jag räknar ner dagarna. Längtar tills vi får komma igång med att göra det till vårt hem. Det känns ännu så overkligt att vi ska få bo där, att vi får mera rum att leva, skapa och vara tillsammans. Vi har mycket idéer på hur vi ska omvandla det till vårt hem och jag har tänkt kicka liv i bloggen igen och dokumentera hela processen här. Lär ju bli intressant att flytta såhär i karantän-tider men som tur flyttar vi bara ett par kilometer och vi har hela april på oss (före vi ska vara ut ur hyreslägenheten) så jag tror vi fixar det. 






Vi ska inte göra några större renoveringar just nu, för huset är i väldigt bra skick och är inflyttningsklart. Det är byggt 1965. Vi har tänkt måla de flesta rum före vi flyttar in och sen tar vi det andra efter hand. Men tänk, snart har vi ett hjälpkök med mycket rum för att hänga tvätt - inte längre tvättställning bakom soffan! Snart har vi tre badrum, varav ett har badkar! Lyxigt värre! En egen bastu! Ett stort hobbyrum i anslutning till garaget som både Ronnie och jag har längtat efter hela livet typ! Det blir ett snickeri/guldsmedsverkstad!!! Äntligen ska alla våra verktyg och maskiner få vara framme och inte behöva vara gömda i något förråd. Det finns ett stort fönster i hobbyrummet och jag ska ha min guldsmedsbänk där så jag ser stenmuren och tallarna när jag jobbar....vilken dröm! 

En walk in closet ska jag förvandla till ett litet pysselrum med allt mitt pysselmaterial. Där finns inbyggda hyllor och lådor hela väggen full och där ska jag organisera allt mitt papper/garn/pennor/stämplar/mål osv. Ronnie ska få sitt eget arbetsrum med rum för sitt skapande och gitarrerna, Viggo får ett eget rum (så peppad att inreda det!) och vårt sovrum har en ytterdörr till en liten balkong. Planritning nedan.

Tyvärr finns poolen bara på ritningen. Jag tror vi klarar oss utan den, hehe. 

Tomten är stor med skog, en stenmur, äppelträd och jordgubbsland. Vi ska bygga en stor hage för hundarna så de kan vara ute med oss. Huset är bara några hundra meter från skolan och ishallen men också några hundra meter till skogen. Det är ett lugnt område som passande nog heter Heimbacka. ❤️ 

Kommer uppdatera mera nästa vecka och visa ”före” bilder och skriva om vad vi har tänkt göra med varje rum, med en väldigt liten budget. Tur att vi är händiga och kreativa! 

Följ husprojektet på min insta: rebeckadahlvik 

Vardag med bebis

Vår vardag har inte ändrat mycket iom Covid-19. Känner att jag är nog ganska lyckligt lottad att ha en bebis just nu. Dagarna är intensiva och jag har inte mycket egentid så det finns ingen risk att jag får tråkigt. Och då han äntligen sover broderar jag. Mitt nyaste projekt är en alfabet tavla med Harry Potter karaktärer, väldigt kul! Se bild nedan.

Men visst saknar jag mina vänner och våra familjer! 

Jag hoppas att vi hålls friska och att denna tid kan lära oss något. Att dra ner på tempot, sluta stressa över småsaker. Att stanna hemma gör säkert gott för många människor. För en introvert är ju detta en dröm (att ha en orsak att vara hemma alltså) men sen jag blev mamma har jag nog insett att jag behöver träffa andra människor några gånger i veckan för att inte bli galen. Så för tillfället är eftermiddagspromenaden ett sätt att komma ut lite. Om jag har tur ser jag någon jag känner och får hälsa på nån, på avstånd. Jag tar social distansering på största allvar och jag hoppas alla andra gör det också.

I helgen gick vi Kortjärvi naturstig och det blev Viggos första äventyr! Skönt att vara i skogen. Vi var inte de enda där men det var absolut ingen rusningstrafik, hehe.

Vi började med sormiruokailu (vet inte vad det heter på svenska?) för några veckor sen och det är superroligt! Boken som syns på bilden är informativ och har många lätta recept, som till och med jag klarar av, haha. Jag har aldrig varit speciellt intresserad av matlagning men nu är det plötsligt väldigt kul att laga mat! Så småningom börjar han faktiskt äta maten och mosar den inte bara sönder och slänger åt hundarna. 

Lite problem har vi med nattsömnen nu. Viggo sover bra på dagen men att somna till natten är nästan omöjligt. Han somnar först kl.23 när vi går och lägger oss. Så har det varit nu i tre veckor. Det är kanske en fas, vet inte. Men han sover ju med oss sen ett par månader tillbaka och det har nog varit räddningen för min sömn, att samsova! Som tur sover han nästan alltid till nio på morgonen så jag får sova ganska bra, fast jag ammar honom några gånger under natten.

Men annars är han en sån glad och charmig liten pojke! Och jag får ju lite egentid på dagen så det är skönt. 

Sånt händer här hos oss, ha det bra!

Bärsjalar & update

Godmorgon! Jag ligger vaken i sängen och väntar på att Viggo ska vakna, han gillar att sova länge på morgnarna. Jag får äntligen sova rätt så bra sen vi började samsova! Så nu får jag vanligtvis sova mellan 00-05 före han vill äta. Och det är ju så lätt att bara slänga fram bröstet och fortsätta sova själv när han äter. Game changer! I övermorgon blir han sex månader gammal...som alla säger går tiden fort! Här är några bilder på oss och våra bärsjalar. Det har blivit ett stort intresse och för tillfället äger jag tre bärdon. En bärsjal st6 från Lolly Wovens, en ringsjal från Baie Slings och en bärsele från Tula. 

Ringsjalen är så vacker men jag är ännu inte bästis med den. Vi får öva mera. Tulan är i nästan daglig användning och Viggo gillar att suga på kanten av den, haha. Två små tänder håller på och kommer fram nu på Viggo och det gör ont. Kall mat och nappar i frysen hjälper bra. Och förstås panadol när han har riktigt ont. Jag ammar fortfarande och nu har han börjat bita så hoppas det går över snart för jag skulle gärna vilja amma så länge som möjligt, tycker det är så mysigt.

Ja, hade inte så mycket annat att säga. Kanske jag blir mer aktiv här igen eller så inte. Kommer iaf inte att skriva om bajsblöjor här. Jag är mer aktiv på instagram; rebeckadahlvik 

Ha en fin söndag! Vi ska fira min farmor och farfars 62:a bröllopsdag så Viggo ska få träffa hela tjocka släkten, blir kul!   

Min förlossning del 2

Ha i åtanke att jag skrivit denna text under flera dagars tid och jag kan minnas vissa saker fel. Det är vad det är!

Måndag morgon kom och både jag och Ronnie hade sovit ganska oroligt då vi visste att det skulle bli igångsättning dagen därpå. Morgonskiftet tog CTG kurvan på mig och allt var ännu bra med babyn.
Det var fullt upp på förlossningen och eftersom det inte var någon brådska för oss fick vi vänta ända till kl.13. Det var en lång förmiddag, haha. En barnmorska kom och förde oss till vår förlossningssal och vi kånkade med oss alla våra grejer. Vi meddelade våra familjer att nu händer det äntligen något! Jag fick ta på mig sjukhuskläder och kl.13:15 kom läkaren och tog hål på hinnorna och det kom ut med fart, läkaren blev helt blöt, haha. Så konstig känsla när vattnet ”gick”.
När vattnet hade gått kom de riktiga sammandragningarna igång och dom kände jag nog av. Vi bad om en högtalare och satte igång min förlossnings-spellista och jag gick runt och sjöng med i mina favvolåtar. Detta skulle jag inte göra länge till, haha.

De följande tre timmarna använde jag värmedynor som hjälp mot värkarna och de funkade ganska bra. kl.16:30 for jag i duschen då jag tyckte att värmedynorna inte hjälpte lika bra längre. Jag var skeptisk mot duschen men lite hjälpte det nog bara jag hade vattnet tillräckligt varmt. 

Kl.17:15 blev jag undersökt och var öppen 5cm. 

Jag ville prova nån annan smärtlindring och valde lustgasen. Det var inte alls min grej, började bara spy av den. 

Kl.18:30 satte dom kanylen (som jag hade varit lite rädd för då jag inte gillar nålar) men det gick jättebra. 

Kl.19 kom vår doula. Hon masserade mina fötter, Ronnie sprang och värmde värmedynorna och jag fokuserade på andningen, kunde knappt prata i det här skedet, det gjorde så ont. Hade svårt att kissa och dom fixade kateter, USh vad obehagligt det var. 

Kl.19:45 frågade jag efter epidural. Sammandragningarna tog väldigt sjuka nu. Anestesiläkaren var såklart upptagen så det tog en timme före han kom. Det gick bra att sätta epiduralen och den hjälpte så bra! Jag kunde till och med sova en stund. Kl.22 var jag på wc och öppen 6 cm. Fick i mig lite mat för första gången på hela kvällen. Nu kunde jag prata lite med Ronnie och doulan. Förut hade jag befunnit mig i en bubbla, helt ovetande om tid och rum och vem som befann sig i rummet. 

Kl.23 bad jag om mera epidural och det fick jag, skönt! Blodtrycket var ännu bra. Jag låg på sidan med en stor boll mellan benen. Efter midnatt började jag känna av ett tryck neråt. Gick på wc och undersöktes sedan. Öppen 10cm! Började gråta av lättnad, äntligen! Fick börja krysta när det kändes så. Jag steg upp och lutade mig mot sängen när värkarna kom.

Kl.01:30 fick jag ännu en sista epiduraldos. 

Kl.02:10 började det aktiva krystningsskedet. Jag stod och krystade en stund men återvände sen till sängen. Om jag tyckte sammandragningarna gjorde ont var det inget mot krystvärkarna, vilket tryck alltså. Som att man skulle behöva bajsa ut en melon, haha. Dom undersökte mig och bebin hade kommit längre ner.

Kl.03:03 sjönk bebins hjärtljud men då var jag inte medveten om det. Barnmorskan ringde gynekologen. Hon frågade mig om vi kunde bedöva mig färdigt då det såg ut som att jag skulle behövas klippas. Jag sa ja, gör det bara! I det här skedet ville jag bara få ut honom. Dom bedövade mig och sen fortsatte jag krysta. Min doula och Ronnie var på varsin sida om mig och berättade hur duktig jag var hela tiden. Barnmorskan var också så bra och guidade mig hur jag skulle krysta då han var i framstupa kronbjudning. 

Ett tag trodde jag inte att jag skulle få ut honom för jag var så trött och allt gjorde ont men med massor av pepp från alla och någon slags urtida kraft i mig gick det på något sätt.

Kl.03:11 anlände gynekologen.

Kl.03:19 blev jag klippt och vid nästa krystning föds Viggo! Tisdagen den 3.9.2019 klockan 03:19 föddes han.

Hans huvud var lite konformat och jag tror jag sa nånting om det åt Ronnie. Han var så fin, vår son. Han hade mörkt hår och blåmärken på huvudet av att ha varit ”fast” i samma position så länge. (Senare visade det sig att hans hår var rödblont!) Navelsträngen var så kort så Ronnie fick klippa den före dom kunde placera Viggo på mitt bröst. Men där fick han inte stanna länge tyvärr. Efter fem minuter var han ännu inte tillräckligt responsiv och dom fick fara iväg med honom, Ronnie följde med. 

Jag krystade ut moderkakan 20 minuter senare, allt såg bra ut med den. Just när barnmorskan höll upp moderkakan så att jag skulle få se den kom Ronnie och Viggo tillbaka. Viggo låg i en kuvös och var så söt. Han skulle behöva vara i den två timmar. Ronnie var helt slut så han la sig ner på den andra sängen och somnade, haha. Det var nog en stor stress som släppte för honom. Jag blev sydd i en timme tror jag men hade doulan som höll mig i handen och hade vår fina son att titta på som låg vaken med stora ögon. Viggo hade ”klöst” mig med handen på väg ut så jag hade typ en grop i mig?! Så barnmorskan fick sy ganska djupt in. Jag fick andra gradens ruptur av klippet. Under hela förlossningen hade vi bara svenskspråkiga barnmorskor, jag hade önskat mig det i förlossningsbrevet. Jag är så glad för att jag gjorde det! Det var nog guld värt att få kommunicera på sitt eget modersmål i en sån skör situation. Vi födde på Soite i Karleby.

Sen fick vi frukostbrickan och oj vad allt smakade gott! En liten stund efter det fick Viggo äntligen komma ut ur kuvösen och upp i min famn och jag fick amma honom. Doulan for hem och kvar blev vi tre. Min lilla familj. Några timmar senare, 9-tiden på tisdagsmorgonen fick vi fara till ett familjerum. Där började vårt nya liv, att lära känna vår söta nya familjemedlem! 

Jag och Viggo blev kvar på BB tills fredag, då hade jag varit nästan en vecka på sjukhuset. Tiden på BB var tuff, allt var nytt och stort och känslorna gick från högt till lågt. Från skratt till gråt. Men personalen var så bra! Vi fick bra vård, jag tyckte om alla barnmorskor, hade en som blev extra speciell för oss som jag aldrig kommer glömma. Man är så skör dom där första dagarna som mamma och det var tufft när Ronnie var tvungen att fara hem. 

Jag fick baby blues tredje dagen som varade i nästan tre veckor så början var allt annat än en rosa babybubbla. Den var grå.

Men nu, två månader senare är jag en helt annan människa som mår så mycket bättre, säkert delvis för att jag sökte hjälp i tid och pratade med många andra, både familjeterapeut och vänner och familj. Vi måste prata mer om alla känslor man kan få efter förlossning, för jag lovar dig, hur ensam man än känner sig så är det sååå många som har känt exakt likadant. Du är inte konstig och du är inte en dålig mamma. Det tar en tid för hormonerna att jämna ut sig och det är ju en stor omställning för alla inblandade! Det är helt ok att inte känna sig ok med detsamma.

Tack för att du orkade läsa!

Kram till alla mammor!

Gryffindor or Hufflepuff?

När ett Harry Potter fan får barn går det såhär....

Gryffindor som pappa?

Eller Hufflepuff som mamma? 

Idag blir Viggo två månader och självklart ska jag hitta på nåt kul att fota, den här månaden fick det bli Potter tema! Svinkul ju! Alltså den blicken på första bilden och att han höll i trollstaven i några sekunder, så bra, haha. Sorry kid!