Jag kollade tillbaka i arkivet och konstaterade att jag aldrig skrev en sammanfattning om mitt au pair år i Usa. Så här kommer min
långa, ärliga historia, några tips, roliga anekdoter och massor av bilder!
Jag var au pair i Woodstock, Vermont 2010/2011.
Varför ville du jobba som au pair? Jag ville bort från Finland och uppleva något spännande och vad vore inte bättre än Usa? Jag bestämde mig för att åka redan ett år i förväg, så det var aldrig någon stress med alla förberedelser, vilket var skönt.
(Å andra sidan typiskt att jag skulle träffa min soulmate ett halvår före jag skulle åka)
Åkte du via en organisation eller privat? Jag åkte via en organisation, Cultural Care Au Pair. Jag rekommenderar dock att jämföra olika organisationer och inte ta första bästa som jag gjorde.
Hur mycket erfarenhet behöver man? Om jag kommer ihåg rätt så för CC, som jag åkte med, var det 200 timmar. Men för att jag planerade min resa ett år i förväg skaffade jag sommarjobb som barnvakt hos en familj och jobbade som barnvakt på församlingshemmet. Dessutom gjorde jag också praktik på flera dagisar så det var inte svårt att få ihop timmarna.
Vad kostar det? Kommer inte ihåg exakt, eftersom kostnaderna (läkarintyg, visum, internationellt körkort, försäkringar osv.) spreds ut på ett år och jag betalade hälften och mina föräldrar andra hälften. Men runt 1000€ skulle jag tro.
Vad är lönen? Det beror på om man åker privat eller via en organisation. Jag fick 195,75$ i veckan.
Betalade du för bensin i den bilen du använde för eget bruk? Nej. Jag behövde inte betala för bensin, vilket jag var oerhört tacksam för. Nästan alla andra av mina au pair kompisar betalade för bensinen då det använde bilen för eget bruk. Och då körde jag mycket. Avstånden är så stora.
Var i Usa hamnade du? Woodstock, Vermont! The Green Mountain State!
På vägen hem till Woodstock.
Vilken slags familj jobbade du i? En familj med två mammor och tre barn. Tvillingarna, Brighton och Jackson var 7 och deras lillabror Zachary var 4.
Vad jobbade föräldrarna med? De hade ett Bed and Breakfast, som var ett skilt hus bredvid deras egnahemshus. Den ena mamman, T var kock på restaurangen de hade där och den andra, A skötte allt det andra med hotellverksamheten.
Boningshuset i förgrunden och B&B i bakgrunden.
Vad var dina arbetstider? Jag jobbade sex dagar i veckan; må-lö. På vardagarna i två "pass", göra i ordning barnen på morgonen och skjutsa dem till skolan, sedan vara ledig tills jag hämtar dem och sen tar jobbdagen slut när jag har nattat barnen kl 20:30. På lördagarna hela dagen. Från morgon till kväll.
Hur såg en vanlig arbetsdag ut för dig? Vaknade tidigt (typ 06/07, kommer inte ihåg exakt), väcka barnen, göra morgonmål åt dem (flingor med mjölk), se till att de borstar tänderna och klär på sig (här skedde oftast någon klädkris), komma ihåg att göra deras lunchboxar och packa deras skolväskor med de rätta böckerna för den dagen, få in dem alla i bilen (minivan, kände mig som en soccermom), köra in till Woodstock (vi bodde 6 miles utanför "centrum") och släppa av tvillingarna. Sen fortsatte jag och Zach till delstaten New Hampshire, där han gick i förskola. Det var 45 min bort.
Så länge Zach var i förskolan var det oftast onödigt att köra hem emellan eftersom det var så långt bort, så jag brukade gymma, shoppa, luncha, läsa, köra runt m.m. Zach var på förskolan typ 3-4 timmar. Hämtade honom, vi körde hem, jag och han lekte tills det var dags att hämta tvillingarna. Från skolan körde vi raka vägen till endera karate/simning/gymnastik/konstskola/tennis, (nästan allt var 45 min bort) beroende på vilken dag det var. Om det var t.ex karate vi skulle på, kom vi till lokalen, jag satte på killarna karatekläderna (jag tror jag fortfarande kan knyta ett karate bälte, haha) och sen satte jag och Brighton och läste/spelade spel på paddan och tittade på killarnas träning. Efter träningen åkte vi hem, jag hämtade mat åt oss som T hade gjort på restaurangen, (verkligen lyx att inte behöva laga mat).
Efter mat och lite lek (för mig: städning efter mat och barnens ryggväskor) var det dags för tvillingarnas läxor (de gick i första klass). Sedan lite mer lek och sen började kvällsrutinerna. Bada varje kväll, borsta tänderna och pyjamas på. När alla var i säng (de sov alla i samma rum) läste jag en bok för dem som en av dem hade valt. (Vi hade ett system för det också). De fick välja varsin leksak att sova med. Sen pussade jag dem godnatt och stängde dörren. Då gick jag in på mitt rum (som bara var tvärs över korridoren) och lämnade dörren på glänt för att höra dem. Efter en del skratt brukade de så småningom somna. Då var min arbetsdag över (ca. kl. 21) och jag chillade mest i mitt rum eller kollade film på nedrevåningen. Föräldrarna brukade sluta arbetsdagen mellan 22-23. Om det var helg brukade jag åka iväg till Hanover (45 min bort) för att hälsa på mina vänner/gå på fest men då var ju föräldrarna bara några meter bort i Bed and Breakfast och barnen visste ju det. Men jag brukade inte åka förrän jag var säker på att de sov. Oj vilken roman det blev! Grattis om du orkat läsa hela.
Utanför konstskolan Purple Crayon i Woodstock. Zach till vänster och Jackson till höger.
Här gick det fort med pulkan på vintern!
Hur mycket var du ledig? Söndagar var min lediga dag. Varje månad hade jag också en ledig helg och dessutom hade jag två veckor som jag kunde ta ut när som helst under året.
Det sämsta med att vara au pair? Hemlängtan. Det är ett tungt jobb att ta hand om tre barn sex dagar i veckan. Man blir inte direkt rik på lönen. Man hamnar att göra mycket mer än det som står i ens kontrakt.....som att städa hela bilen (barnen brukade äta i bilen) och tvätta kylskåpet och (föräldrarna gjorde det inte en enda gång under min tid där) jobba övertid. Klart att jag städade efter barnen och mitt eget rum men eftersom de hade städhjälp tyckte jag att det var konstigt att jag behövde göra vissa grejer. En annan grej jag tyckte var jobbig, jag brukade inte ge efter för barnen så lätt (klart att det finns undantag) så om jag hade tagit hand om dom en hel dag och en av dem hade gnällt om något som hen ville göra (t.ex äta glass som middag i sängen) och jag hade sagt nej, när föräldrarna kommer hem och barnet frågar samma sak av dem så SÅÅÅÅKLAAART får de äta glass som middag i sängen då! (Detta hände inte, tog bara ett random exempel). Åh herregud. Kändes ganska skit då. Föräldrar (nu pratar jag om föräldrar överlag) i Usa skämmer bort sina barn så mycket så jag tycker det är äckligt. De känner sån skuld för att de bara umgås med sina barn 1 dag/vecka så istället löser de problemet med att köpa allt barnen kan önska sig! För det är ju precis det barnen behöver. NOT.
Oj du vackra Vermont. Det här var riktigt nära vårt hem.
Det bästa med att vara au pair? Alla människor och nya vänner jag fick. Barnen jag spenderade nästan varje dag med under ett år. De kommer alltid ha en speciell plats i mitt hjärta. Alla resor och städer och upplevelser. Alla fester. De andra au pairerna som blev mina bästa vänner och som visste precis vad man gick igenom. Jag lärde mig snowboarda, helt själv! Att få träffa mina kusiner och moster i CT, jag reste dit flera gånger under året. Naturen i Vermont, så himla vacker! Göra alla typiska Amerikanska grejer, spela beerpong och crasha collegefester på Dartmouth College, åka iväg på party weekend till Montreal för att vi var under 21 och kunde inte dricka i Usa. Det Amerikanska folket som alltid var så trevliga! Billiga kläder och skor, hehe. Få uppleva riktig Halloween och gå trick or treat med barnen. Men kanske det bästa var...att jag blev så mycket mer självständig. Min engelska blev super. Det bästa betyget på min engelska var kanske i skidliften då jag satt med en random kille och han trodde jag var från Woodstock!
Med en tredjedel av mina au pair vänner; Cinthia (Brasil), jag, Laura och Alicia, båda från Tyskland.
Var landet så som du hade tänkt dig/upplevde du kulturkrockar? Människorna var just så trevliga som jag trodde. Kunde ibland tycka att smalltalk var jobbigt då jag är ganska blyg men det var bra övning! Helt random människor kunde börja prata med en var som helst. De tar bilen ÖVERALLT.
En kul historia: jag skulle föra ut en stor soppåse och min värdmamma stoppar bilnycklarna i handen på mig. Jag fattar ingenting så jag bara för soppåsen till soptunnan som är kanske max 50m från huset. När jag kommer tillbaka frågar hon om jag tog bilen. Jag bara: what? Why would i do that? Grejen var att när de skulle till affären eller nånstans, brukade de slänga soppåsen i bakluckan, köra till soptunnan, gå ut från bilen, ta soppåsen från bakluckan och slänga den i tunnan. WHAT!? Jag menar, jag kan vara lat men nog orkar jag gå 50 meter till soptunnan. Haha!
Vad tyckte du om människorna där? Som jag sa tidigare, väldigt trevliga. Men vänligheten är också väldigt ytlig och falsk. Just detta med att de säger att vi ska ses/vi ska ta en kaffe/vi ska resa tillsammans till en skidort med ett gäng (den sista var de faktiskt en som sa) men att de egentligen inte menar det. Det kunde vara irriterande. Men annars trevliga och hjälpsamma!
Hur upplevde du att skolsystemet var? Don´t even get me started. Alltså mängden läxor som förstaklassare hade var chockerande. Och vad är grejen med att de hade läxa varje vecka i att kunna stava ord? Något sånt finns inte här. Jättekonstigt. Orkar inte riktigt gå in på djupet nu, men jag skulle inte vilja att mina egna barn gick i en Amerikansk skola + att jag tycker läxmängden är för stor.
På ett ugglereservat i Quechee.
Vad gjorde du på dina lediga dagar och helger? Oftast umgicks jag med mina andra au-pair vänner som jag lärde känna via organisationens månatliga träffar. Vi kände en lokal kille och via honom lärde vi känna massor av college kids och slapp på en massa college fester vilket var sviiiinkul! Ibland reste vi au pairer, vi gjorde weekend resor till NYC, Boston och Montreal, och åkte skidor/snowboard i NH. Vi åkte till stora stora shopping malls, gick på bio, åt ute och sov över hos varandras. Och som jag tidigare också nämnde, har jag en moster och sex kusiner som bor i Connecticut dit jag reste typ 4 gånger under året. Det var superskönt att komma dit, min moster gjorde finsk mat till mig och jag fick höra finska. Åh det var så mysigt!
Jag nånstans i NH. Mars och +12.
Någon konstig händelse under ditt år? Ok alltså vill inte namedroppa någon här nu så vi kan t.ex kalla honom Rick. Rick arbetade på mina värdföräldrars Bed and Breakfast. Han var kanske inte den smartaste killen jag träffat men snäll och trevlig. Det var måndag, och jag hade fyllt år under helgen och när han kom in med något ärende småpratade vi lite. Han frågade vad jag hade gjort i helgen och jag berättade att jag hade fyllt år och umgåtts och festat med mina vänner. Han såg lite förbryllad ut och sa något i stil med
"so you had fun i Finland?". Jag bara: "Ehm, no i was with my au pair friends in Hanover". Alltså, sorry men hahahahahahah. Trodde han på riktigt att jag skulle åka för en helg till Finland? Också att han tyckte det var omöjligt för mig att ha vänner i Usa....jag hade "bara" varit där lite mer än 3 månader vid den här tidpunkten. Nå tur att jag iaf inte skrattade rakt i hans ansikte, stackarn.
Reste du mycket under ditt år i Usa? Inte så mycket som jag skulle ha velat men jag fick ändå se en hel del. Jag var till NYC tre gånger, typ 10 gånger till Boston för att min värdfamilj hade en condo där (det var så häftigt!) och besökte Montreal i Kanada. Dessutom besökte jag Vermonts huvudstad Burlington, där jag på min första dag (tack vara Krista) fick besöka den originala Ben and Jerrys icecream factory! Alla delstater jag besökt: Vermont, New Hampshire, New York, Massachusetts, Connecticut.
Ben and Jerrys icecream factory i Burlington!
När min familj besökte mig i november. Här är vi on top of the rock i NYC.
Det bästa med Vermont? För mig är naturen väldigt viktig, på flera olika sätt. Jag kan verkligen uppskatta naturen och kan ibland bli rörd över hur vacker vår jord kan vara. Så att få spendera ett år i The Green Mountain State var perfekt för mig. Jag älskade bergen och kullarna, grönskan och den långa hösten. Mina mest minnesvärda naturupplevelser är när vi red på hösten i skogen och naturen visade upp sig i sina vackraste färger. Eller den gången jag klättrade upp på Mount Tom helt själv och fick blicka ut över världen i fred. Eller den gången jag och min värdmamma åkte snöskoter i Vermonts vackra vinterskogar och vi plötsligt såg ett rådjur mellan stammarna. MAGI. En dag ska jag tillbaka till Vermont.
På gården med rågbröd från Finland, cornbread, te och en bok!
På toppen av Mount Tom i Woodstock.
Would you do it all over again? Nej. Men jag ångrar det inte. Jag tror jag inte skulle vara den personen jag är idag om det inte vore för det året. Jag lärde mig så mycket om mig själv. Det enda jag ångrar är att jag inte njöt mera av det. Jag ödslade alldeles för mycket tid åt att ha hemlängtan. Och när jag kom hem till Finland hade ju knappt något förändrats. Om du är osäker på om du vill/vågar jobba som au pair, fråga dig själv "Är detta något jag skulle ångra om tjugo år att jag inte gjorde?"
Det sista min värdmamma sa till mig när hon släppte av mig vid bussen i White River Junction var:
"One day you´re gonna be a great mother"
Och det tyckte jag var ett ganska bra betyg.
Några tips:
- Åk med en organisation så har du något att falla tillbaka på om något skulle skita sig.
- Välj en familj där du jobbar må-fre. Jag gick miste om så mycket au pair grejer då jag jobbade lördagar. Men om det inte är någon skillnad för dig, bra!
- Var medveten om vilka dina uppgifter är och gå igenom allt med din LCC (local childcare consultant) och värdfamilj.
- Om du har en blogg, fråga om du får lägga upp bilder på barnen. Och vilka slags bilder är ok och vilka inte.
- Enjoy, make new friends and take good care of the kids!
