Bujokursen som inte blev av

Jaha, jag vet inte riktigt vad jag ska säga. Ni som hade anmält er till bullet journaling kursen fick igår ett sms om att den är inhiberad pga att det var för få anmälda. Jag är förstås besviken, det är ju en jättetrend nu? Det känns som att jag aldrig ska få lyckas med något när jag försöker vara modig och göra något jag är lite rädd för att göra. För det kan jag berätta för er, att jag har haft mycket ångest under hela sommaren inför kursen. Jag är en introvert människa, hatar att stå i centrum och att prata inför många. Men jag tänkte ändå på något plan att jag skulle fixa det, eftersom bullet journaling är något jag gillar och är intresserad av. Jag hade mycket idéer och planer i början av sommaren och började rita uppslag och veckovyer i ett nytt häfte. Men sen stannade planeringen av och ångesten kom i stället och jag undrar om jag undermedvetet inte riktigt vågade tro på att kursen skulle bli av. Det här var första gången sen 2014 (då jag startade eget guldsmedsföretag och blev lurad av ett företag som lovade mig MASSOR av reparationsjobb och som det sen kom fram att bara var bullshit och jag var tvungen att lägga min firma på is. Jag hade tagit lån och köpt maskiner och allt.) som jag vågade tro på att det här kanske är något som jag kan göra, hålla arbiskurser ibland och få en liten inkomst på det. För jag kan en hel del om olika hantverk och jag är ganska bra på att lära andra, har jag märkt. Men nej, jag ska tydligen inte få lyckas med något. 

Jag trodde att det var min tur nu. *Suck*

Jag försöker att inte låta bitter men jag trodde väl att när jag är 27 år skulle jag ha en fast anställning eller eget företag. Inte att jag blir arbetslös igen om en månad då mitt säsongsarbete tar slut. Och jag inser att en inhiberad Arbiskurs inte är någon hemsk sak i det stora hela. Jag vet att jag är priviligerad som "får" bli upprörd över något sådant. Människor och djur misshandlas, svälter och dör på hela vår jord och här sitter jag och är ledsen för en arbiskurs. JAG VET ATT DET ÄR ORIMLIGT. Men nu är jag ledsen en stund och sen går jag vidare. Och jag är inte sur på någon, det är kanske mera vad kursen symboliserade för mig, att någon trodde på mig och min förmåga, att någon ville ge mig en chans att dra en kurs. Det betydde mycket för mig. Men jag är ledsen en stund och sen går jag vidare. Nya möjligheter väntar säkert redan bakom hörnet!