Min förlossning del 2

Ha i åtanke att jag skrivit denna text under flera dagars tid och jag kan minnas vissa saker fel. Det är vad det är!

Måndag morgon kom och både jag och Ronnie hade sovit ganska oroligt då vi visste att det skulle bli igångsättning dagen därpå. Morgonskiftet tog CTG kurvan på mig och allt var ännu bra med babyn.
Det var fullt upp på förlossningen och eftersom det inte var någon brådska för oss fick vi vänta ända till kl.13. Det var en lång förmiddag, haha. En barnmorska kom och förde oss till vår förlossningssal och vi kånkade med oss alla våra grejer. Vi meddelade våra familjer att nu händer det äntligen något! Jag fick ta på mig sjukhuskläder och kl.13:15 kom läkaren och tog hål på hinnorna och det kom ut med fart, läkaren blev helt blöt, haha. Så konstig känsla när vattnet ”gick”.
När vattnet hade gått kom de riktiga sammandragningarna igång och dom kände jag nog av. Vi bad om en högtalare och satte igång min förlossnings-spellista och jag gick runt och sjöng med i mina favvolåtar. Detta skulle jag inte göra länge till, haha.

De följande tre timmarna använde jag värmedynor som hjälp mot värkarna och de funkade ganska bra. kl.16:30 for jag i duschen då jag tyckte att värmedynorna inte hjälpte lika bra längre. Jag var skeptisk mot duschen men lite hjälpte det nog bara jag hade vattnet tillräckligt varmt. 

Kl.17:15 blev jag undersökt och var öppen 5cm. 

Jag ville prova nån annan smärtlindring och valde lustgasen. Det var inte alls min grej, började bara spy av den. 

Kl.18:30 satte dom kanylen (som jag hade varit lite rädd för då jag inte gillar nålar) men det gick jättebra. 

Kl.19 kom vår doula. Hon masserade mina fötter, Ronnie sprang och värmde värmedynorna och jag fokuserade på andningen, kunde knappt prata i det här skedet, det gjorde så ont. Hade svårt att kissa och dom fixade kateter, USh vad obehagligt det var. 

Kl.19:45 frågade jag efter epidural. Sammandragningarna tog väldigt sjuka nu. Anestesiläkaren var såklart upptagen så det tog en timme före han kom. Det gick bra att sätta epiduralen och den hjälpte så bra! Jag kunde till och med sova en stund. Kl.22 var jag på wc och öppen 6 cm. Fick i mig lite mat för första gången på hela kvällen. Nu kunde jag prata lite med Ronnie och doulan. Förut hade jag befunnit mig i en bubbla, helt ovetande om tid och rum och vem som befann sig i rummet. 

Kl.23 bad jag om mera epidural och det fick jag, skönt! Blodtrycket var ännu bra. Jag låg på sidan med en stor boll mellan benen. Efter midnatt började jag känna av ett tryck neråt. Gick på wc och undersöktes sedan. Öppen 10cm! Började gråta av lättnad, äntligen! Fick börja krysta när det kändes så. Jag steg upp och lutade mig mot sängen när värkarna kom.

Kl.01:30 fick jag ännu en sista epiduraldos. 

Kl.02:10 började det aktiva krystningsskedet. Jag stod och krystade en stund men återvände sen till sängen. Om jag tyckte sammandragningarna gjorde ont var det inget mot krystvärkarna, vilket tryck alltså. Som att man skulle behöva bajsa ut en melon, haha. Dom undersökte mig och bebin hade kommit längre ner.

Kl.03:03 sjönk bebins hjärtljud men då var jag inte medveten om det. Barnmorskan ringde gynekologen. Hon frågade mig om vi kunde bedöva mig färdigt då det såg ut som att jag skulle behövas klippas. Jag sa ja, gör det bara! I det här skedet ville jag bara få ut honom. Dom bedövade mig och sen fortsatte jag krysta. Min doula och Ronnie var på varsin sida om mig och berättade hur duktig jag var hela tiden. Barnmorskan var också så bra och guidade mig hur jag skulle krysta då han var i framstupa kronbjudning. 

Ett tag trodde jag inte att jag skulle få ut honom för jag var så trött och allt gjorde ont men med massor av pepp från alla och någon slags urtida kraft i mig gick det på något sätt.

Kl.03:11 anlände gynekologen.

Kl.03:19 blev jag klippt och vid nästa krystning föds Viggo! Tisdagen den 3.9.2019 klockan 03:19 föddes han.

Hans huvud var lite konformat och jag tror jag sa nånting om det åt Ronnie. Han var så fin, vår son. Han hade mörkt hår och blåmärken på huvudet av att ha varit ”fast” i samma position så länge. (Senare visade det sig att hans hår var rödblont!) Navelsträngen var så kort så Ronnie fick klippa den före dom kunde placera Viggo på mitt bröst. Men där fick han inte stanna länge tyvärr. Efter fem minuter var han ännu inte tillräckligt responsiv och dom fick fara iväg med honom, Ronnie följde med. 

Jag krystade ut moderkakan 20 minuter senare, allt såg bra ut med den. Just när barnmorskan höll upp moderkakan så att jag skulle få se den kom Ronnie och Viggo tillbaka. Viggo låg i en kuvös och var så söt. Han skulle behöva vara i den två timmar. Ronnie var helt slut så han la sig ner på den andra sängen och somnade, haha. Det var nog en stor stress som släppte för honom. Jag blev sydd i en timme tror jag men hade doulan som höll mig i handen och hade vår fina son att titta på som låg vaken med stora ögon. Viggo hade ”klöst” mig med handen på väg ut så jag hade typ en grop i mig?! Så barnmorskan fick sy ganska djupt in. Jag fick andra gradens ruptur av klippet. Under hela förlossningen hade vi bara svenskspråkiga barnmorskor, jag hade önskat mig det i förlossningsbrevet. Jag är så glad för att jag gjorde det! Det var nog guld värt att få kommunicera på sitt eget modersmål i en sån skör situation. Vi födde på Soite i Karleby.

Sen fick vi frukostbrickan och oj vad allt smakade gott! En liten stund efter det fick Viggo äntligen komma ut ur kuvösen och upp i min famn och jag fick amma honom. Doulan for hem och kvar blev vi tre. Min lilla familj. Några timmar senare, 9-tiden på tisdagsmorgonen fick vi fara till ett familjerum. Där började vårt nya liv, att lära känna vår söta nya familjemedlem! 

Jag och Viggo blev kvar på BB tills fredag, då hade jag varit nästan en vecka på sjukhuset. Tiden på BB var tuff, allt var nytt och stort och känslorna gick från högt till lågt. Från skratt till gråt. Men personalen var så bra! Vi fick bra vård, jag tyckte om alla barnmorskor, hade en som blev extra speciell för oss som jag aldrig kommer glömma. Man är så skör dom där första dagarna som mamma och det var tufft när Ronnie var tvungen att fara hem. 

Jag fick baby blues tredje dagen som varade i nästan tre veckor så början var allt annat än en rosa babybubbla. Den var grå.

Men nu, två månader senare är jag en helt annan människa som mår så mycket bättre, säkert delvis för att jag sökte hjälp i tid och pratade med många andra, både familjeterapeut och vänner och familj. Vi måste prata mer om alla känslor man kan få efter förlossning, för jag lovar dig, hur ensam man än känner sig så är det sååå många som har känt exakt likadant. Du är inte konstig och du är inte en dålig mamma. Det tar en tid för hormonerna att jämna ut sig och det är ju en stor omställning för alla inblandade! Det är helt ok att inte känna sig ok med detsamma.

Tack för att du orkade läsa!

Kram till alla mammor!

Gryffindor or Hufflepuff?

När ett Harry Potter fan får barn går det såhär....

Gryffindor som pappa?

Eller Hufflepuff som mamma? 

Idag blir Viggo två månader och självklart ska jag hitta på nåt kul att fota, den här månaden fick det bli Potter tema! Svinkul ju! Alltså den blicken på första bilden och att han höll i trollstaven i några sekunder, så bra, haha. Sorry kid!

Namngivning

Idag fick vår son sitt namn, Viggo Nils Harry.

Viggo har vi valt för att det är ett unikt och vackert namn, Ronnies farfar hette Nils och min farfar heter Harry. Jag tycker det klingar fint! Vi hör ju inte till kyrkan längre så vi hade en namngivningsceremoni (så långt ord). Jag har bara varit på två såna tidigare och det var nytt för de flesta i våra familjer så det var ju lite spännande då vi fick själva bestämma hur den skulle se ut. Vi valde att ha faddrar och valde våra syskon med respektive. Ronnie skapade fina fadderbevis som de fick. Vi började festen med att välkomna alla, avslöja namnet och varför vi hade valt dom. Sen berättade vi om vem vi valt som faddrar och dom fick hämta fadderbevisen. Efter det berättade jag om gästböckerna vi hade och sen var det kaffe och en massa gott. En kort och enkel ceremoni men jag tyckte det var fint ändå. Det kändes skönt att vi fick göra vår grej fast vi är de svarta fåren i båda släkten och ska göra allt annorlunda än vad folk är vana med. Jag kommer minnas den här dagen med glädje, då Viggo fick sitt namn och alla fick träffa honom. 

Sju veckor som Viggos mamma

Hej alla, hur är er torsdag? Nu har jag plockat fram datorn första gången sen juli. Dataväskan var helt täckt i damm, haha. Viggo sover i vagnen här bredvid och hundarna kollar ut genom fönstret i jakt på katter att skälla åt. Nu har vi snart bott här i Terjärv i fem månader. Vi trivs så bra här, har inte en endaste gång längtat tillbaka till vår lägenhet i Jeppis. Det är nog så mycket skönare att bo på marknivå med egen ytterdörr. Dock kan jag sakna alla butikerna som fanns nära men det går ju att besöka staden nu som då istället. Men landet vinner helt klart!

Nästa vecka blir Viggo två månader och då ska vi också ha hans namngivningsfest så han får alla sina namn, eller avslöja dem för våra familjer. Namnen kom till mig redan i februari så dom har varit färdiga länge. Så nu när han sover pysslar jag lite grejer till festen. Vi ska ha woodland tema och jag har beställt en tårta från byns bageri, den kommer bli fantastisk! Nu vaknar Viggo här, måste pausa, haha.

Ok, var var jag? Jag har många gånger öppnat bloggappen och försökt skriva om den här första tiden som mamma men jag har inte fått något nerskrivet. Det har varit en omvälvande tid, jag har mått så dåligt....hade baby blues de första 2 1/2 veckorna och det var så tungt med alla hormoner och sömnbrist etc. Fick prata med en familjeterapeut och andra som varit med om samma i en fb-grupp vilket har hjälp otroligt mycket. Man känner ju sig så ensam. Det är först nu, när Viggo har börjat le och jollra och är mera med som jag tycker det är roligt att vara mamma. Och det är helt ok. Allt behöver inte vara rosenskimrande och fantastiskt. Så är det väl sällan.

Jag är så tacksam över att amningen har funkat så bra från början. Har inte behövt ha såriga bröstvårtor eller mjölkstockning. Kände inte ens av när mjölken steg på sjukhuset? Det är konstigt. Han får äta så ofta han vill och går bra upp i vikt så det är skönt!

 Min älskade son!

Här hade jag swaddlat honom ganska bra, trodde jag men nope, slingrande Viggo hade tagit sig ur filten och låg och sprattlade glatt. 

Hundarna är så duktiga runt Viggo. Zoey bryr sig knappt om Viggo, ibland kommer hon och nosar lite på honom. Indy är mycket mer intresserad av honom och vill vara nära honom så med henne får vi vara mer försiktiga. Hon är ju själv ännu valp (1år 2mån) så det kanske påverkar. Det är nog måååånga gånger här under snart två månader jag tänkt tanken att det skulle vara så mycket enklare att ha en bebis utan hundar i huset....men tror det blir lättare med tiden och sen när Viggo växer och kan "leka" med dom. Och förhoppningsvis lugnar Indy ner sig efter sitt första löp och när hon blir äldre. Viggo sover ju bara fast de skäller för fullt här i bland så det är ju tur!

Avslutar med en bild från vår photoshoot igår, hehe. Vi tog foton till tack korten som gästerna ska få på Viggos fest nästa vecka. Ska nog snart skriva färdigt förlossningsberättelsen, jag lovar!
Ha en fin helg!

Sugar skull

I början av sommaren fick jag färdigt mitt största korsstygnsprojekt hittills, en sugar skull som jag hållit på och broder under tre år. Det har varit ett roligt projekt, snart är mitt nästa broderi klart (som är mycket mindre) och nu söker jag efter nästa projekt. Tror det blir endera en födelsetavla eller något med Harry Potter. Får se! Anyway, förra veckan fick jag äntligen sugar skull tavlan upp på väggen och jag tycker det blev riktigt snyggt! Vad tycker ni?

Min förlossning del 1

Här kommer min förlossningsberättelse! Har delat upp den i två delar. Hade alltså haft lite sammandragningar före i kanske en veckas tid men inga andra tecken på att förlossningen var nära. Bebis trivdes bra i magen!

På fredag 30.8 hade jag inbokat tid till förlossningen för övertidskontroll (då var jag i  v.41+3). Vi åkte till Kokkola tidigt på morgonen. Hundarna var nog lite förvirrade över vart vi skulle så tidigt. Väl framme på sjukhuset fick vi sitta i väntrummet en stund. Efter en halvtimme fick vi gå in och dom satte kurvan på mig. Den visade på några sammandragningar och allt verkade bra med babyn. Efter det blev det läkarbesök där det konstaterades att jag bara var 3cm öppen. Vi bestämde oss för att prova ballongmetoden och dom förde in en ballong i mig. Ronnie fick stå och hålla mig i handen, jag tyckte proceduren var väldigt obehaglig.

Nu skulle vi bara vänta på att ballongen skulle falla ut och vi bestämde oss för att gå på stan en sväng. En timme gick vi där och sen ville jag fara hem. På vägen hem började jag känna av starkare sammandragningar. Väl hemma (hundarna var så glada!) sov vi alla en stund. Resten av dagen studsade jag på gympabollen, använde värmedynan, kollade serier och andades genom sammandragningarna. (Försökte också klocka dem nu som då men dom var oregelbundna). Det var annars väldigt svårt att kissa med ballongen, otroligt irriterande när man måste kissa en gång i timmen. Halv sju på kvällen ploppade ballongen ut och sammandragningarna avtog. Blev lite besviken men var skönt att kunna kissa igen och tänkte att jag ska sova ordentligt inatt. 

Inget hände under natten så på lördag morgon åkte vi tillbaka till sjukhuset. Hundarna skulle få vara med mina föräldrar så det var skönt, behövde inte oroa mig över dom. Vi började med ett läkarbesök och det konstaterades att jag bara var 4cm öppen och inget annat hade egentligen hänt. Vi fick välja mellan att fara hem och vänta på att det skulle komma igång av sig själv eller prova ta medicin som skulle sätta igång sammandragningar. Här började jag gråta och tyckte det var superjobbigt att göra det beslutet. Jag ville att nån annan skulle bestämma åt mig, hur skulle jag veta vad som vore bäst? Var jag egoistisk som inte orkade vänta längre, som ville föda nu?! Till sist bestämde jag mig för att prova medicinen och vi fick ett rum. 

Jag fick cytotec tabletter 3ggr under lördagen. Jag fick starkare sammandragningar, men dom var inte lika starka som dom jag hade på fredagen med ballongen. Vi gick på stan igen och firade vår första bröllopsdag en dag i förtid och åt lunch på Pedrinas. Sista dejten som två!

Vi var ganska säkra på att dom skulle skicka hem oss till kvällen men flera timmar efter den sista tabletten hade jag fått egna sammandragningar och dom tyckte jag skulle stanna över natten. Så vi stannade båda två. Jag sov jättebra, sista natten på väldigt länge jag skulle få sova så bra, haha. Tänk om jag hade vetat det då.

Söndag kom och vi skulle ha en vilodag från mediciner och kolla hur allt framskred. Det var en väldigt lång och tråkig dag. Vår doula kom förbi på eftermiddagen vilket var trevligt! Hon masserade mig och det var så avslappnande! Hon fick mig också att gå ut flera gånger på promenader och vi gick i trappor, jag studsade på gympabollen och försökte sova mellan varven.

Jag hade sammandragningar men dom var inte speciellt sjuka eller jobbiga, värmedynorna hjälpte bra. Om inget hade hänt tills måndag morgon skulle det antagligen bli igångsättning då, nu var jag i vecka 41+5. 

Fortsättning följer...

Viggo

För en vecka sedan, tisdagen den 3.9.2019 kl.03:19 föddes vår son Viggo! (Jag gick två veckor över tiden). Han vägde 3510g och var 52,3cm lång! En lång kille med rödblont hår och med sin pappas pussmun! Så söt, hur kan vi vara så lyckligt lottade att få just dig Viggo?
Mammas älskling!

Viggo och pappa!



Viggo & mamma. Han ser ut som en arg farbror här, haha!

Vi kom hem i fredags men var tillbaka på sjukhuset idag för extra blodprov på Viggo. Som tur visade alla värden bra så nu får vi pusta ut. Fysiskt mår jag helt ok, det är klart att kroppen är slut och jag blev klippt så jag har en del stygn, det kommer ta tid att återhämta sig. Men jag har inte superont, det kunde säkert vara värre. Dock är den mentala/psykiska hälsan helt ur balans. Det är mycket att ta in och bearbeta, en ny vardag för hela vår familj och så mycket kärlek och oro för en liten människa. Och sömnbristen är säkert den största boven här. Men jag pratar om hur jag mår med de som är nära mig och ser fram emot hembesöket från rådgivningen på onsdag. Jag vet att det kommer bli bättre snart, nu tar vi bara en dag i taget! 

Jag kommer nog skriva en förlossningsberättelse i något skede men det får ta den tid det tar. Nu ska jag vila för Viggo sover ❤️

DUE DATE

Då var dagen här. Beräknat förlossningsdatum. Vecka 40. Nu är vår son färdigbakad, det är fritt fram att komma ut nu baby V! Dock tror jag att det lär dröja några dagar ännu, även om han börjar få trångt. Ikväll sparkade han så otroligt mycket mot alla håll så jag visste inte hur jag skulle vara.

Samtidigt som han höll på med kvällsgympa hade jag sammandragningar så det var väl lite smakprov på vad som komma skall, gjorde nog lite ont! 

Idag var jag till rådgivningen, allt såg bra ut, har lite uppsvällda händer och dom domnar väldigt fort. Jag har ju graviditetsdiabetes så har varit flera gånger till mödrapoli för att följa med bebisens storlek men sist jag var där (två veckor sedan) var han 3,3kg så helt enligt kurvan. Har inte ännu blivit prat om igångsättning men om jag fortfarande är gravid nästa vecka ska jag på kontroll till sjukhuset på fredag (då jag är i vecka 41+3). Men jag hoppas han kommer före det, jag börjar bli otålig...och uttråkad.

Men jag försöker hålla mig sysselsatt med olika projekt. På bilden högst upp ser ni en filt jag virkade på en vecka, den är lite mindre så den ska passa i vagnen. Jag kallar den för snöbollsfilten. Räven blev färdig för en tid sedan men har inte fotat den, mönstret till den köpte jag på Etsy. Månen, molnen & stjärnorna är ett halvfärdigt projekt, det ska bli en mobil till spjälsängen. Ska försöka få den färdig imorgon. 

Här var vi på min kusin Elins bröllop för snart två veckor sedan. Roligt att få komma ut och lufta sig! Nu väntar vi då bara ❤️

Virkad hexagon bebisfilt

Vintern 2016 började jag virka på en hexagon filt. Mönstret till rutorna hittade jag på instagram, av en tjej som heter Bonnie. (hennes insta: @greenletterday )

Det har varit ett evighetsprojekt men i våras blev den äntligen klar! Svärmor sydde ett mjukt tyg på baksidan så den inte sticks för bebis. Nu väntar den bara på lilla V.



Jag använde mig av Maja garnet, valde mina favoritfärger och en grå färg som binder ihop allt. Filten blev ganska stor och kan nog användas länge av vårt barn. 

Den var väldigt rolig att göra men tidskrävande förstås. Jag har virkat ihop alla delar i varandra (istället för att sy) så den är ordentligt gjord. Jag älskar den! 

Svart litet väggskåp

I våras fyndade jag detta fina lilla väggskåp på ett loppis i Jakobstad. Jag tänkte att det kanske skulle passa i vårt nya hem, vid min skrivbordshörna. Förra veckan tog jag äntligen tag i penseln och började måla. Jag hade lite mål kvar efter att ha målat det stora vitrinskåpet tidigare i sommar (som ni kan se i föregående inlägg) och det räckte precis till två lager för detta lilla väggskåp.



Efter två lager mål slipade jag kanterna för att få denna look.

Sen var det bara att spika upp det ovanför skrivbordet. Det behövde något på sidorna också så jag satte upp två tavlor så blev det lite bättre balans med det svarta. 

Här sitter jag mest och skriver brev till mina brevvänner världen över och pysslar fina kuvert med fågelmotiv! Har ett skilt instakonto för denna hobby om nån är nyfiken: @lettersfromrainey

Jag fyllde skåpet med mina vackra trästämplar, favorit washitejp och eteriska oljor. 

Det är mycket roligare att ha washina så här på display istället för i en låda där man inte ser dem. Mitt skrivbord blev så mycket trevligare att sitta vid!

Hemma

Äntligen fick vi mattorna på golvet! Zoey har löpt så vi ville inte sätta ner de nytvättade mattorna före hon var klar. Så kul att se slutresultatet av hur jag hade visionerat vardagsrummet. Soffan var nog ett bra köp. Nästan allt annat är gammalt, taklampan är ny men alla andra möbler hade vi från förr. Mattan älskar jag fortfarande, den fyndade vi på Anttila för flera år sen. Retrofilten håller jag på och fäster ändarna på när jag ser på tv, haha. Alltid något projekt halvfärdigt...

Vitrinskåpet blev så mycket snyggare med några lager svart målarfärg. Där på väggen, ovanför farmors gamla stol ska jag hänga upp mitt stora sugar skull-broderi, bara jag hittar en passande ram till den. Tror den kommer passa bra där.

Nu väntar vi på hösten så blir det supermysigt här!

Gravidfotografering

Idag går vi in i vecka 36 och det firar vi med att visa er fotona från gravidfotograferingen jag gjorde med Cecilia Calrén Photography för ett par veckor sedan. 

Jag är så nöjd över fotona, jag kände mig så vacker och det var en sån fantastiskt fin kväll vid havet, det kändes så magiskt! Kommer alltid minnas den kvällen. 

Hur mår jag då?

Relativt bra även om veckans värmebölja verkligen har knockat mig och nu orkar jag knappt göra någonting helt färdigt före jag måste vila. Sammandragningar har jag ibland men inte några som gör ont. Halsbränna är väl det mest irriterande, det har jag haft hela graviditeten och jag längtar tills jag slipper den! Foglossningen har återvänt efter en paus på några månader. Kul att ha dig tillbaka, not. 

Nån jättejobbig ryggvärk har jag ännu inte fått (peppar peppar ta i trä) men det finns ju ännu tid, hehe. 

Bebisen har sänkt sig så nu är magen ganska lågt nere och det är nog svettigt och lite obekvämt. 

Pga graviditetsdiabetes är jag på extra kontroller och ultraljud på sjukhuset i Kokkola och på förra kontrollen för en vecka sedan var han med huvudet nere och dom uppskattade hans vikt till 2.7kg med långa ben! Så ännu är han inte för stor så det är skönt. Vill ju helst inte bli igångsatt. Bara värmen försvinner orkar jag nog några veckor till tror jag. Åh vad skönt det ska bli med höst snart! Älskar hösten, tänk att vi får ha en liten bebis under den mysigaste tiden på året!

I måndags blev jag överraskad med en babyshower av mina nära och kära! Det var så roligt och fint att alla var där för min skull. Tacksam ❤️ Imorgon måste jag nog ta och packa BB-väskan, kanske dags nu. Även om jag själv tror att jag kommer gå över tiden med vår lilla kille. Du får komma när du är redo, baby V ❤️

Nesting

Försöker sova men det går inget vidare så bloggar istället, det är väl på tiden. Här hemma händer det något litet varje dag. I veckan fick vi några mattor på plats, tack till mamma som tvättade dom! Den som jag vävt själv ser ni på sista bilden. Vi har fått upp spjälsäng och köpt madrass, påslakan m.m. Ska ännu sätta upp sänghimmeln, göra en mobil i filttyg...väntar nog ännu några veckor på att bädda då våra hundar fäller en hel del hår som flyger omkring. (Är i vecka 33+2).

Idag var vi och köpte tyg, vadd och band till babynestet som min älskade man ska sy! Den går i gråa färger, kommer bli så fint. Jag virkar en massa olika leksaker åt lillkillen, ska visa sen när jag har flera färdiga! 

Vitrinskåpet är på plats och fylld med våra skatter. Jag har sålt nästan hela min loppisporslinssamling och bara sparat mina favoriter, kändes bra att rensa. Så småningom börjar vardagsrummet vara färdigt, väntar bara på mattor och så ska jag köpa en taklampa dit. En ny soffa köpte vi ju när vi flyttade hit och vi är supernöjda med den. 

Ja just det, borde också göra färdigt fjäderlampan! Och köpa en passande ram till sugar skull - broderiet....håhhåjaja. För många projekt. Men det är ju så roligt!

Nu måste jag gå och göra smörgåsar och en kopp te.

Ha en fin helg!