måndag, februari 22, 2010

Ett oväntat samtal

Igår sent på kvällen ringde min telefon, ett konstigt nummer och jag svarade, och det var Boston! Eller en kvinna från Boston. Jag uppfattade inte riktigt allt hon sade, för hon pratade jättesnabbt men jag tror hon var någon slags LCC person. (LCC = Future Local Childcare Coordinator). Hon berättade om en familj som var intresserade av mig och hon sa att jag nu kunde se bilder på familjen, läsa deras hela applikation och läsa deras personliga brev på min profilsida på www.culturalcare.fi
Det verkade ok, så jag sa till henne att jag skulle läsa igenom deras applikation och sedan berättade LCC:n att familjen skulle mejla mig imoron (alltså idag) och vi skulle komma överens om när de skulle ringa. Plötsligt var samtalet över och jag hade klarat av att prata engelska någorlunda. Jag hann inte riktigt bli nervös under samtalet, eftersom jag inte hade väntat det. Förra gången då en familj ville ringa åt mig, hade det finska cultural care officet mejlat mig om det, men familjen ringde ju aldrig så jag trodde det skulle funka så varenda gång.
Men nu vet jag det. Oväntade samtal kan komma när man minst anar det.
Familjen som är intresserade av mig har 3 barn som jag skulle ta hand om, ett tvillingpar (flicka & pojke) på 6år och en pojke på 4år. De är jättesöta!

Det enda som oroar mig just nu är att jag kanske är allergisk för hundar. Och den här familjen har en hund. Jag ska på allergitester i slutet av mars, och jag hoppas verkligen att jag inte är det. Men varenda gång jag har varit hos Ronnies har jag fått stora röda fläckar i ansiktet och ögonen börjar klia. Just nu ser jag ut som...jag vet inte vad. Men det ser äckligt ut. Ögonlocken är helt röda och huden flagnar. Zombien är här.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar