Deep shit

Är det en universal grej att inte kunna sova natten mot måndag och istället ligga och tänka på universella frågor om sitt liv? Alla misstag man någonsin gjort, vad fan man egentligen tror man håller på med sitt liv, om det någonsin kommer att ordna sig? Kanske.

Det är kaos i mig. Det här året (so far) har varit det jobbigaste på länge. Jag uppfyllde min dröm om eget företag, samarbetade med fel sorts människor, flyttade verkstan hem och nu ser det ut som om jag måste sluta med mitt jobb. Jag måste kanske ge upp min dröm för att kunna äta och betala mina räkningar. Var finns rättvisan i det?

Nu måste jag omvärdera hela mitt liv. Så känns det som i varje fall. Det blir aldrig som man tänkt sig. Inte för att jag någonsin har haft en plan. Jag har bara följt med livet och alltid litat på att det ordnar sig. Och oftast har det ju också gjort det. På ett eller annat sätt.

Vete fan vart jag vill komma med detta. Jag känner mig bara väldigt vilsen. Vet inte vad jag gör om ett halvår. Kanske jag jobbar som städare....eller börjat studera igen. Kanske jag bor i ett annat land? Ok, det kommer inte att hända. Iaf inte ensam. Distansförhållande är från röven. Trust me, 8 månader ifrån varandra är helvetiskt. Avoid it if you can! Iofs är vi fortfarande ihop...

Om man ska se något positivt i de här senaste månaderna är det väl att jag hittat nya hobbyn! Virkning och yoga. Thank you very much....och så har jag fått bekräftat (än en gång) att jag har hittat den bästa mannen för mig. Som alltid peppar, stöttar och lyfter mig när jag är nere. Störst av allt är kärleken (Varsågod, himla med ögonen här) och jag är superduper tacksam för att jag har honom vid min sida.

Kanske jag fick det ut ur systemet nu och kan sova? Kanske jag raderar detta imorgon om det ger mig alltför mycket ångest, vet ej. Eller kanske det ger någon tröst om att inte vara ensam.

Xoxo        (försöker vara cool)